Kritiken mot det tänk som finns inom offentlig förvaltning börjar bli allt större. Maciej Zaremba skrev om det inom sjukvården (Den olönsamma patienten), jag har här på bloggen skrivit om det inom barnomsorgen och skola. Nu skriver Jonas Elvander en artikel i DN som heter ”Så styr vinsttänkandet också inom högskolan”. Det känns lite skrämmande.
Det är en ganska lång artikel och den beskriver flera olika delar som man lätt känner igen som New Public Management (NPM) även inom andra områden. Ju mer NPM, desto längre från de kärnvärden som verksamheten är tänkt att värna om. Och argumenten bakom döljer vad det egentligen går ut på. Elvander ger här en del av den historiska grunden.
Fenomenet, som kallas New public management, har flera ansikten. Men för högskolans del går det att urskilja två huvudpunkter: dels söker man mäta kvaliteten på all verksamhet med enkla kvantitativa metoder, dels söker man med ekonomiska incitament främja den forskning som kan ge ekonomisk ”avkastning”. Den viktigaste drivkraften bakom utvecklingen är tillväxt. För att underlätta processen har man upprättat en ny vokabulär. Forskning har blivit synonymt med innovation, det vill säga produkter och tekniker som ska göra svenska företag världsledande. Det låter ju inte så illa. Men det innebär i själva verket en omdefiniering av målet med högre utbildning och forskning. (…)
Under sextio- och sjuttiotalen hade den offentliga sektorn expanderat kraftigt. När det på åttiotalet inte längre gick att höja skatterna bestämdes det att byråkratin behövde effektiviseras. De enorma summorna som investerades skulle ge tydliga resultat. Det här var inte en politisk trätofråga, utan sågs som nödvändigt av samtliga partier. Systemen har sedan dess utvecklats i det tysta av tjänstemän som har förfinat dem i takt med att nyliberalismen vunnit terräng.
Artikeln avslutas med följande.
I slutändan är det en ideologisk fråga, aktualiserad av människor som aldrig skulle ta ordet i sin mun: Vad är det för samhälle vi vill ha? Vilka värden ska prioriteras på bekostnad av andra? Är vi beredda att offra det fria, självständiga kunskapssträvandet på tillväxtens altare? Om detta förtjänar allmänheten åtminstone att få säga bu eller bä.
Jag det är viktiga frågor. Vilket samhälle bygger vi med NPM och vill vi ha det? Vilka värden är det vi vill värna om, vare sig det gäller sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg, skola eller högskola? Finns all offentlig verksamhet till bara för att öka tillväxten? Eller finns det andra värden som gäller just de här verksamheterna? Och gynnas dessa i så fall av att man driver offentlig verksamhet på ett annat sätt, kanske som man gjorde på 70-talet? Viktiga frågor att fundera kring.
Är du lönsam, lille vän?
, är väl frågan jag får ställa till 1-åringarna på min avdelning. Och hur ser din plan ut för att bli Nobelpristagare? Vår utbildningsminister undrar.
Se också de här inläggen
Maths hörna 