RSS

Juul om relationskompetenta pedagoger

21 Nov

Jag är lite tveksam till att referera till Jesper Juul. Allt sedan jag läste hans bok ”Ditt kompetenta barn” har jag varit skeptisk till det han har att säga. Men nu måste jag ändå ge honom rätt i en sak. Det är sällan någon har helt fel, i allt.

Nu läser jag en intervju med honom i Pedagogiska magasinet, där mycket av huvudpoängen verkar vara att lärare — och kanske även andra pedagoger — behöver ha en relationell kompetens.

Misstaget som många pedagoger gör, menar han, är att inte inse sin egen betydelse. Barn tillbringar 26 000 timmar i ”tvångspedagogiska institutioner”. Då går det inte an att hävda att det är föräldrarna som ska uppfostra barnen och att skolan ska hålla sig till lärandet.

– Stat och kommun har precis så mycket ansvar som föräldrarna har. Skolan måste verkligen ta det här på allvar. Då säger politikerna: ”Men eleverna ska väl för fan veta nånting också!”. Och det säger jag ju inte att de inte ska.

Men pedagogernas omsorg om relationerna är det som måste ligga till grund för allt annat. Och därför är relationskompetens en lärares första och viktigaste kompetens, säger Jesper Juul.

Nu är inte barnomsorgen ett tvång eller plikt som skolan är, så där haltar det. Men ett barn tillbringar ändå en ansenlig tid på en institution, men allt vad det innebär.

Lika så framhäver han pedagogernas omsorg om relationerna som viktig. Jag är helt med där! Och ju yngre barn, desto viktigare. Pratar vi barn under 3 år är det livsavgörande, skulle jag säga. På småbarnsavdelningen är det den absolut viktigaste kompetensen att kunna skapa och upprätthålla relationer till alla barnen på avdelningen.

Och precis som Jesper Juul skulle jag vilja hävda att personal som inte har tid och inte själva har den relationella kompetensen, är grunden till att många unga mår dåligt idag. Men jag är mer radikal än så: jag hävdar att det är den så kallade förskolan som har brustit och att skolan sedan bara lägger på ytterligare.

I dag vet vi hur viktiga relationerna är. Till och med hjärnforskarna säger att relationer är en förutsättning för lärande. Men politikerna vill inte se de sociala aspekterna på skolan, menar Jesper Juul.

Han talar om ett jättefiasko. Om massavhopp från skolan. Om horder av vuxna som äter antidepressiv medicin och missbrukar legala och illegala droger. Om barn som är stressade och diagnostiseras, om lärare som utsätts för våld och blir utbrända.

– Politikerna måste se att skolan är en del av samhället. Kostnaden för vårt misslyckande är oerhört stor. Men i stället pratar politikerna om att vi måste konkurrera och få fram toppfolk. Det är så obegåvat!

Det finns alltså ingen enkel manual att gå efter. Men i sin bok gör Jesper Juul och Helle Jensen en definition av begreppet professionell relationskompetens. Det handlar om pedagogens förmåga att se det enskilda barnet på barnets egna premisser och att anpassa sitt eget beteende efter det – utan att för den skull släppa ifrån sig ledarskapet. Det är också att vara autentisk i kontakten med barnet och att vilja och kunna ta ansvar för relationens kvalitet.

Konkurrens är raka motsatsen till en omsorgsrelation. Och när det gäller relationer kan man inte falla tillbaka på en manual: det är din egen kunskap om barn samt din egen relationskompetens som fäller avgörandet.

Och som Jesper vill jag också säga att jag inte är emot kunskap. Absolut inte. Men vi måste se vad som är grunden. Mänsklig omsorg kombinerat med lugn och ro, stressfrihet, gör barn och elever bättre rustade för lärande.

Sedan har vi frågan om ledarskapet. Hur vi nu ska utforma det. Och där är jag åter lite skeptisk till Jesper.

… vägen från den lydnadskultur som tidigare har präglat de pedagogiska institutionerna till en skolvardag som utmärks av omsorg, lyhördhet och respekt.

Jag undrar om Jesper har varit en i svensk skola idag. Inte är det en kultur av respekt man möter. Det jag hörde när mina barn gick i skolan och det jag läser om maktleker och annat, gör att jag snarast är benägen att tro att respekten för andra har minskat idag jämfört med hur det var när jag gick i skolan på 60- och 70-talen.

Och här tycker jag att Jesper Juul ska vara lite självkritisk. Vad har hans och Margareta Brodéns fråga tänk om barn är kompetenta lett till? Är den frågan och tron på det kompetenta barnet en del i problemet — på alla nivåer?

Ja, man kan ju undra vem det är som bör vara mest kompetent. Och hur skulle den kompetensen yttra sig?

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 21 november 2012 i anknytning, Jobbet, omsorg

 

Etiketter: , , , , ,

2 svar till “Juul om relationskompetenta pedagoger

  1. evelinakarenina

    22 november 2012 at 06:56

    Gillar hur du vågar närma dig Juul… Han menar att alla relationer vuxna har med barn, ska också de vuxna alltid ta ansvar för, vilken stämmning och atmosfär det är i rummet är alltid de vuxnas ansvar. Tillexempel, den läskiga men kanske alltför vanliga meningen ” Se nu vilken dålig stämning det blev, när du gjoder si el så” är bara våld.
    När han talar om föäldrars eller de vuxnas ansvar för situationer och relationer finns det inga genvägar eller ”kompetent barn” att lägga över ansvaret på. Det gillar jag!

     
    • Maths

      22 november 2012 at 08:29

      Trevligt att vi är överens där! 🙂

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: