RSS

Napp som hinder för utveckling av empati

12 Feb

Skulle nappen hindra barn från att utveckla sin empati? Nog låter det långsökt. Men i DN läser jag om att "Därför smittar ditt leende" som tar upp en studie från University of Wisconsin i USA, där man undersökt hur ansiktsuttryck påverkar oss. Och hur en napp kan hindra barnets empatiska utveckling var en upptäckt.

När du ler så ler hela rummet med dig, oavsett om de är medvetna om det eller inte. Att härma ansiktsuttryck gör att vi kan känna empati och uppleva andras känslor.

Att vi helt omedvetet härmar andras känslouttryck, bidrar alltså till en empatiska utvecklingen. För småbarn prövar även olika känslor som vuxna och äldre barn ger uttryck för. Hur känns det i kroppen om jag ser ut så här?

I sociala situationer härmar vi andras ansiktsuttryck för att kunna svara på deras känslor, enligt en sammanställning av studier från University of Wisconsin i USA i tidskriften Trends in Cognitive Science. När vi härmar ansiktsuttryck kan vi associera till tillfällen då vi själva har gjort samma uttryck och komma ihåg hur det kändes. Detta sker inom några hundra millisekunder och gör det lättare att känna medkänsla.

Förmågan att känna igen och dela andras känslor kan begränsas om det inte går att härma miner. Studier visar att pojkar upp till ett år som använder napp kan ha svårare att känna igen känslor. Om det inte går att spegla ansiktsuttryck kan det också bli svårare att läsa av andra och reagera till deras uttryck.

– Vi tror att det är viktigt att skapa interaktioner med människor som har svårt att känna igen känslor, som personer med autism eller parkinson. Att känna igen andras känslor verkar också kunna påverka personer med minskad förmåga att röra sina ansiktsmuskler, till exempel dem som injicerat Botox, säger Adrianne R Wood, förstaförfattaren bakom artikeln.

Det här med nappen får mig att tänka på hur jag ser nappar på jobbet. Jag har i alla tider varit med om att barn inte går omkring med nappen mitt på dagen. Den är något man tar till på vilan. Men på senare år, när jag jobbat med äldre barn, har jag sett allt mer av nappar på gården och annan vakentid. Det här ser jag som ett sätt att lösa personalens problem med barn som är ledsna, inte som en hjälp till barnen. OK, barnet kan då fungera, gå runt och "klara av" en stund av dagen, men är det så bra egentligen?

Men med risk för att låta som Jesper Juul, frågar jag mig: tänk om alltså det här inte är bra när man ser till barnens empatiska utveckling? Och tänk om en napp, istället för tröst av en vuxen, också gör barn otrygga och inte bygger upp en förmåga att ta stöd hos andra människor när de blir äldre? Att brist på mänsklig omsorg, vilket det här är, alltså inte bygger upp en empatisk förmåga hos barnet.

Kanske är det här ingen stor sak, med tanke på alla andra stolligheter inom barnomsorgen, men den är väl värd att fundera på. Och som vanligt gäller det att fundera på vad den vetenskapliga studien egentligen säger och hur långt man kan dra resultaten.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 februari 2016 i Jobbet, omsorg

 

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: