RSS

Även professorer och forskare missar

21 Nov

I en artikel i SvD skriver Fridolin och Hellengren storslaget om hur de ska satsas på den så kallade förskolan. Jag skrev om det här om dagen. Nu får de svar av Ingegerd Tallberg Broman och Ingrid Pramling Samuelsson från Göteborgs universitet. Jag ställer mig lite frågande till vad de anser att ministrarna missar och vad som är det största problemet.

Dagligen saknas en allt större andel av personalen i verksamheten. Den minskande gruppen förskollärare redovisar idag kraftig överrepresentation i Försäkringskassans statistik över sjukskrivningar. Övriga personalgrupper visar än högre sjukskrivningstal. Det är nästan dubbelt så vanligt med sjukskrivningar för stressrelaterade sjukdomar, som depression och utmattningssyndrom, för yrkesgrupperna förskollärare/fritidspedagoger (som statistiskt behandlas som en kategori) än för arbetsmarknaden i helhet.

Kvaliteten på olika förskolor är dock konstaterat mycket varierande. Nu förutsätter vi att regeringen förväntar och skapar förutsättningar för att förskolan ska motsvara förtroendet och att alla förskolor ska genomföra en verksamhet med högsta kvalité för att ge alla barn en likvärdig start i livet och förutsättning för att komma förberedd till skolan, som det uttrycks i de nya hållbarhetsmålen från FN.

Förutsättningarna för detta är för uppdraget utbildad och i förskolan närvarande personal i en fungerande arbetsmiljö. Utan kompetens är varje gruppstorlek en utmaning. Det kanske borde var denna fråga som Fridolin funderade mer på än barngruppernas storlek eftersom förhöjd kvaliteten inte är en självklar följd med något barn färre i grupperna! Men det skulle den däremot göra om vi fick högre kompetens och större andel utbildade förskollärare i förskolan.

De här citaten ställer faktiskt flera frågor än det besvarar. Det är till och med så att jag här har flera allvarliga betänkligheter än när politiker skriver, för när forskare och professorer uttalar sig får det en helt annan tyngd och man kan kräva en helt annan insikt och förståelse av vad som händer. Eller sitter man i det berömda tornet?

För hur ser kopplingen mellan bristen på förskollärare och arbetsvillkoren, i praktiken barngruppernas storlek, egentligen ut? Kanske behöver Ingegerd Tallberg Broman och Ingrid Pramling Samuelsson fundera lite över vad stora barngrupper gör för både barn och personal. Det kanske inte bara är en symbolfråga, utan en realitet som måste åtgärdas innan någon orkar ta sig an en lång utbildning utan att riskera att vara utbränd inom 10 år.

  • Varför började förskollärare gå in i väggen i slutet av 90-talet? Vad hade hänt? För det hände väl inte på 80-talet att folk gick in i väggen? Det är ju före 1990 som alla de där studierna gjordes som man alltid hänvisar till vill visa att barnomsorg är bra för barnen.
  • Varför är det just välutbildade förskollärare som går in i väggen? Gör de outbildade det också? Om det är just de välutbildade som blir utbrända, kanske forskarna får fundera lite. Man kanske inte ska rekommendera människor att utbilda sig till förskollärare? Eller så måste lärarutbildare fundera över vad de utbildar folk till.
  • Vad är en fungerande arbetsmiljö? Vad är det som i ett slag skulle kunna göra förskollärarna mindre benägna att gå in i väggen? Är inte barnen en del i arbetsmiljön? Är 20-30 barn i en grupp bara en trevlig och lättsam del av arbetet? En utmaning och en chans att utvecklas?
  • Har man lyssnat till förskollärarna? Har forskare och politiker hört vad de välutbildade förskollärarna säger? Här har nog politikerna äntligen börjat lyssna, men forskarna sitter fast i det träsk man skapade under 90-talet.
  • Eller delar forskarna och professorerna Lärarförbundets tro på att det bara handlar om högre status och 10.000 kronor mer i lön? Att förskollärarna skulle vara mindre utbrända och mer på plats om de kraven uppfylldes? Hur hög kan statusen bli i ett yrke som har bland den högst andelen utbrända?

Skiftar vi fokus och tänker på barnen istället, hur ser läget ut då?

  • Vilken slags barndom får man när man har 15-20 kamrater som ska slåss om tre stressade vuxnas uppmärksamhet? Vuxna som framför allt oroar sig för att man inte kan och inte hinner med den högprioriterade dokumentationen? Där "låga" och icke-akademiska behov av omsorg blir lågprioriterade eller helt viftas bort med hänvisning till en obevisad kompetens hos barn. Hur påverkar det den lilla människan och dess förmåga att klara den riktiga skolan?
  • Vad är det för kvalitet man jagar? Är det kanske fel sort? Färre barn är inte en tillräcklig förutsättning för att höja kvalitén, om man ser till akademiska studier, men den är en nödvändig förutsättning. Sedan behövs det annat också.

Nej, här är det forskarna som missar det största problemet. Även om man delvis är på rätt spår.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 21 november 2015 i Jobbet, Stora barngrupper

 

Etiketter: , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: