RSS

S och MP vill stärka förskolan

17 Nov

I ett uttalande i Svenska Dagbladet skriver Lena Hallengren (S), ordförande i riksdagens utbildningsutskott, och Gustav Fridolin (MP), utbildningsminister, om sina planer för barnomsorgen.

Man berömmer den svenska barnomsorgen och pekar på den nu 40 åriga politiska satsningen. Tyvärr är det väl gamla studier, gamla lagrar man vilar på, när man beskriver de positiva effekterna. Hur det ser ut idag vet ingen. Är det någon som vågat se hur barn mår och utvecklas i den industriella barnomsorg vi har idag? Det finns väl några vid Göteborgs Universitet som fått i uppdrag att undersöka delar av problemet. Men att man vill ta tag i de problem som finns här och nu är lovvärt.

Barngruppernas storlek har ökat sedan början på 1990-talet. I stora grupper riskerar barn att inte bli sedda och inte få den tid de behöver med sina pedagoger. Forskning visar också att om gruppen blir för stor påverkas det pedagogiska innehållet. Förskollärarna riskerar att behöva välja bort önskvärda teman och arbetssätt. För att minska gruppstorlekar och öka personaltätheten i förskolan har regeringen infört ett statsbidrag på 830 miljoner kronor per år från och med 2016 och gett Skolverket i uppdrag att återinföra riktmärke för barngruppernas storlek i förskolan.

Gruppstorleken är absolut central, både för att ge en bra uppväxtmiljö för barnen och en lugn arbetssituation för oss som jobbar med dessa barn. Att man inte från staten kan gå in och lagstifta, visar väl på att man inte är riktigt seriösa. Risken är att Skolverket, som för något år sedan på eget initiativ lade ner gränsen på max 15 barn, gör ett dåligt jobb där.

En utmaning som har fått stor uppmärksamhet den senaste tiden är bristen på utbildad personal i förskolan. För att fler ska vilja bli förskollärare och fler ska vilja fortsätta arbeta som förskollärare genomför regeringen en investering i höjda löner, stärkt kompetensutveckling och fler platser på förskollärarutbildningen. Engagerade förskollärare med tid för sitt uppdrag är centralt för elevernas kunskapsutveckling. Vi ser förskolan som en del av ett sammanhållet skolsystem och förskollärare som lärare, därför är det för oss – till skillnad från den förra regeringen – självklart att förskollärare ska inkluderas i de statliga satsningarna på läraryrket. Genom att stärka yrkesprogrammen och bygga ut vuxenutbildningen kan förskolan också få fler yrkesutbildade barnskötare.

Vi förskollärare vill kunna engagera oss, men på grund av gruppstorleken och missriktade krav uppifrån, så blir det tyvärr helt fel fokus. Höjd lön och mer kompetens hjälper inte alls. Det går inte att hinna med sitt arbete med barnen i alla fall. Och eftersom arbetsvillkoren är som de har blivit genom den förändring som svenska samhället genomgått sedan 1990, är det få som vill bli förskollärare. Vem vill bli utbränd? Sedan får man vara statusinriktad och tänka på sig själv som lärare eller inte.

Dagis (aka förskolan) är en arbetsplats. När får vi som jobbar där ta plats? Ska en ung förskollärare orka och vilja vara kvar i yrket i upp mot 40 år, krävs det en total översyn av arbetet för att få ett hållbart yrkesliv. Det är något Fridolin och Hallengren kan fundera på. Bortom alla romantiska floskler och politiskt rundsnack.

Uppdatering 151122
Ingegerd Tallberg Broman och Ingrid Pramling Samuelsson från Göteborgs universitet svarade på Fridolins och Hellengrens inlägg. Jag skrev en kommentar till det svaret: Även professorer och forskare missar.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 17 november 2015 i Jobbet, Stora barngrupper

 

Etiketter: , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: