RSS

Datalogiskt tänkande genom seriebok

21 Okt

Det är nu på gång att kodning ska in på schemat i skolan. Hur får man barn och ungdomar intresserade av att lära sig hur man skapar program för datorer och smarta telefoner? Det finns datorprogram som Scratch, där barn få en första inblick i hur spel skapas. En annan ingång är att skapa en seriebok. Det här har Johan Wendt, Tor Moström och Peter Bergting gjort när det skapade boken "Curly Bracket. Den gömda koden". (Bonnier Carlsen 2015)

curly-bracket

Vi förflyttas till en värld där Företaget styr. Tillvaron är skyddad och säker, men inte fri. Alla övervakas med datorer. Det framgår också att alla inte får ta del av det goda livet som finns. Samhället är segregerat och lyckas eleverna inte i företagets skola, då hamnar de utanför och på botten av samhället. Och som det uttrycks i baksidestexten: "Vem har makten i en digitaliserad värld?"

I den här världen träffar vi Curly Bracket, en sällsynt begåvad flicka, en av toppstudenterna i Företagets skola. Men hennes bakgrund är inte helt oproblematisk och några försöker få kontakt med henne. När boken börjar är det dags för examensprovet. Provet görs i en virtuell spelvärld, där hon får visa hur bra hon är på matematik, logik och problemlösning. Men Curly är smart, hon löser uppgifterna direkt utan längre betänketid. Men provet går inte helt enligt planen och snart är hon på flykt.

Bakgrunden till boken förklarar Johan Wendt så här.

Idén började som en bok om programmering för barn. Men både Johan Wendt och hans medförfattare Tor Moström tyckte att programspråk för barn var gjort, de böckerna fanns redan. Istället siktade de i sig på det mest grundläggande.

– Det absolut viktigaste är inte själva koden och svaret utan hur man löser problemet i koden och vi fånga upp en pedagogik som är stor i USA, datalogiskt tänkande. Där det viktigaste inte är svaret på problemet utan hur man resonerar, säger Johan Wendt.

Det är så klart inte bara Curly som ska klura ut problemen. Poängen är att barn ska uppmuntras att hitta lösningarna och få förståelse för hur ett datalogiskt tänkande fungerar. För att göra det stod det tidigt klart att boken skulle bestå av många illustrationer. Ju mer bilder, desto mindre text. (Computer Sweden)

Grunden för boken är alltså datalogiskt tänkande (eng: Computational thinking). Det handlar om logik, nedbrytning, mönster, abstraktion, alogaritm och utvärdering. Jag tänker inte ge mig på någon förklaring, utan ni får läsa boken själva. Det här har alltså Curly tränats i under sin skoltid.

Jag har några pedagogiska funderingar kring det här. Ingenstans får man en inblick i hur hon tänker, istället hänvisas vi till slutet av boken, där vi är tillbaka till det skrivna ordet. Hade vi fått se hur hon plockar fram sina kunskaper i matematik och logik, som hon lärt sig i skolan, skulle vi kanske på ett bättre sätt kunna följa henne. Precis som Pascal, hennes side kick, står vi där helt utan en ledtråd till varför lösningen ser ut som den gör. Lösningen blir en akademisk textbaserad fotnot, vilket inte stämmer med motot "mer bild, mindre text".

Förklaringarna kommer som en fotnot i slutet av boken.

Förklaringarna kommer som en fotnot i slutet av boken.

Det här får mig också att fundera lite på om inte Curly är lite väl smart. Hur ska vi läsare kunna identifiera oss med henne? Hon ligger så långt över vår förmåga. Den känsla jag då får, är att hon är en naturbegåvning, någon som kan för att hon är så himla smart. Konceptet med boken bygger annars på att man behöver lära sig det datalogiska tänkandet, men hjältinnan har det bara. Att hon svettats över skolböcker innan den här dagen, är inget vi egentligen märker av. Hon bara kan. Pascal, hade kunnat vara vår, läsarens, väg in i tänket, men han är lika korkade som vi, trots att han också gått i samma skola som Curly.

Serieboken är tänkt att vara en spännande historia där vi får ingångar till det datalogiska tänkandet. Det är alltså delvis en lärobok. Inom den japanska mangan finns det många olika genrer och en av dem är educational manga. Här kan man få lära sig allt möjligt, t ex statistik och databaser. Boken om Curly Bracket är väl inte att betrakta som manga, utan håller sig mer till en västerländsk serietradition.

I Japanska skolor har det blivit tillåtet att använda manga i utbildningssyfte. Man tänker sig att det här skulle lätta upp beroendet av textboken och styra över till ett mer multimodalt lärande. Men det känns som om skaparna av manga inte lägger till några fotnoter i slutet, allt ska förklaras direkt i själva berättelsen. Kanske hade det varit en bättre lösning även i Curly Bracket? Men jag tänker mig att man valde att inte tynga själva berättelsen med den informationen, utan hålla uppe tempot.

Nu är det här en ungdomsberättelse och jag har svårt att avgöra hur väl den passar för målgruppen. Jag brukar vanligen inte läsa ungdomsböcker. Men jag hoppas ändå att det blir läst och att den kan inspirera några att intressera sig för att skapa kod, både till nytta och nöje. Faktum är att man har nytta av det här tänket även i sin vardag! Och att det finns vuxna i barnets omgivning som kan resonera kring de här sakerna.

Besök också Curly Brackets hemsida.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 21 oktober 2015 i Dator

 

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: