RSS

Vuxna som pratar med barn gynnar deras språkutveckling

16 Feb

Språket är viktigt för barns utveckling och även för hur det klarar av skolan. Det vet vi. Men det är inte alla som faktiskt pratar så mycket med sina barn. Jag läser om det här både i en artikel i DN och på ScienceDaily.

I DN refererar man till en studie i höstas och flera forskare, medan ScienceDaily tar upp något som kommit nu. Men Anne Fernald finns med i båda artiklarna.

Vad det handlar om är att man kan hitta olika samtalsmönster hos föräldrar i olika socioekonomiska grupper. Där de högre utbildade pratar mer direkt till sitt barn, gör de de lägre utbildade det mindre. Det här påverkar vilken språklig förmåga barnet har när det börjar skolan.

Hur mycket föräldrar pratar med sina barn och hur avancerat språk de använder sätter spår direkt i barnets hjärna. Det säger Kimberly Noble, neurolog och barnläkare vid Columbiauniversitetet i New York. Hon har undersökt hjärnans struktur hos barn från olika socioekonomiska förhållanden.

­– Om och om igen ser vi att de största skillnaderna mellan barnen finns i de områden i hjärnan som hanterar språkutvecklingen, säger hon.

Även Anne Fernald, docent i psykologi vid Stanforduniversitetet i Kalifornien, menar att det är viktigt att prata med barn.

­– Föräldrar som pratar mycket, engagerat och kärleksfullt med sina barn får barn med större intellektuella möjligheter än de som inte gör det. (DN)

Det dugar alltså inte att föräldrarna pratar med varandra, utan barnen måste vara inblandade i språklig kommunikation. De måste bli direkt pratade med.

Fernald’s work has also identified one likely cause for this gap. Using special technology to make all-day recordings of low-SES Spanish-learning children in their home environments, Fernald and her colleagues found striking variability in how much parents talked to their children. Infants who heard more child-directed speech developed greater efficiency in language processing and learned new words more quickly. The results indicate that exposure to child-directed speech — as opposed to overheard speech — sharpens infants’ language processing skills, with cascading benefits for vocabulary learning. (ScienceDaily)

Här tilltalar man alla föräldrar. Det troliga är väl att de som redan pratar med sina barn kommer att göra det mer. Problemet är väl att nå de föräldrar som inte pratar så mycket direkt med sina barn.

Men med tanke på hur många barn över 1 år som går på dagis, så kan man också fråga sig: når det här ut till alla som jobbar inom barnomsorgen? För ett barn som tillbringar mellan 30 och 50 timmar i veckan där, måste naturligtvis bli pratad med även under den tiden. Det är inte bara föräldrarna som har betydelse i det här fallet. Det finns forskning som hävdar att barn som har förskollärare med hög språklig förmåga har fördelar på många olika plan.

Tyvärr motverkas det här av några faktorer.

Det första är att storleken på barngrupperna. När får de vuxna på dagis tid att verkligen sitta ner och prata med barnen? När jag tänker på vad jag sett under de senaste 15 åren, ser jag hur svårt det är att hinna nå alla barnen och när det hela tiden krockar med andra och viktigare uppgifter. Och vilket arbetslag planerar för prattid med barnen?

Den andra är den attityd som sprids på vissa hålla. Slagorden är: ”Gör barnen nyttiga för varandra” och ”kollektivt lärande”. Det hela går ut på att vi ska lämna barnen ifred med sitt eget lärande. De ska anses vara kompetenta nog för det, utan vuxen inblandning. Så istället för att rikta sig till barnen, uppmanas vi istället att vara försiktiga med att pracka på barnen det vi kan. Istället för att prata med barnen, be dem prata med varandra istället. Det viktiga är ”dokumentationen”. Eftersom vetenskapliga studier i de här kretsarna ses med både löja och skepsis, så lär budskapet att prata med barnen knappast nå ut dit.

Det finns här också en obehagligt fördummande uppfattning att det är den fysiska miljön som utgör den språkliga miljön. Miljön ska ”prata” med barnen. Hur sådana tankar kan uppstå hos några som kallar sig forskare, är helt omöjligt att förstå.

Och det här sprids även om man också kan få höra Veli Tuomela föreläsa om vikten av att prata med barn och låta barnen få komma till tals. Trots att föreläsningarna är uppskattade, verkar det som om den här inställningen inte får något större genomslag ute på stugorna. Vi kommer då till den tredje faktorn.

Det finns en tendens hos de som jobbar i branschen att tycka att det är så mycket viktigare med den fysiska miljön, alltså städning och möblering, än att umgås med barnen för att se till att den sociala och språkliga miljön håller någon högre klass. Kanske är det så att man inte förstår vad jobbet går ut på eller att man helt enkelt tycker att det är för understimulerande att samtala med barn — inte minst de som är under 3 år.

Så slutsatsen i DN gäller inte bara föräldrar och deras bebisar, utan även oss inom barnomsorgen.

Alla tre forskarna är överens om att det viktiga är att vuxna kommunicerar direkt med barnen, och att tv inte alls hjälper barnens språkinlärning.

– Mitt råd är: prata med din bebis, ha konversationer, och var inte rädd för att använda svåra ord. Om du iakttar noga hur barnet svarar riskerar du inte att prata över huvudet på henne, säger Erika Hoff. (DN)

Advertisements
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 februari 2014 i Jobbet, Språk

 

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: