RSS

Biggest in Japan

07 Dec

Ser man till Stockholm är trenden väldigt tydlig: man bygger allt större dagis (aka förskolor). Enheterna och barngrupperna blir större, inte bara av platsbrist, utan har med rådande politiska klimat med hjälp av lean och NPM blivit allt mer lika bilfabriker på Toyota. Och på tala om Toyota, så har tidningen Förskolan en artikel om den största förskolan i Japan.

Och här talar vi verkligen om skola och utbildning, inte svensk barnomsorg eller förskola. För artikeln handlar om det japanska utbildningssystemet. Eller hur vi nu ska översätta ordet ‘kindergarten’, som antagligen är det engelska ord man använder för sin ”skola”. En skola med Montessori-förtecken, dessutom i Japan där de har ett skolsystem med en av de högsta nivåerna för självmord bland studenter.

Vi befinner oss i Tachikawa, i Tokyos västra förorter och snart börjar dagens lektioner. Även om detta är en förskola är det schemalagd tid som gäller, 9.00–14.00 för hälften av barnen, 9.40–14.40 för andra hälften. Så måste man nog göra när 600 barn går i samma förskola. Dessutom är det så i Japan, att förskolan verkligen är en skolform, om än icke obligatorisk.

Med tanke på prioriteringen i artikeln (det viktigaste först), så är det fram för allt arkitekturen som är intressant och som har fascinerat. Det kommer också lite om hur man har organiserat grupper och att man även har chaufförer och djurskötare.

Det som egentligen är intressant kommer mot slutet och det handlar om konsekvenserna av att samla ihop så många barn på en och samma plats. Många har annars lätt för att strunta i sånt och istället bara låta sig imponeras av storleken och att det tycks fungera — om man får tro de personer som intervjuats.

Att ljudnivån blir hög, också mellan klassrummen, är inte heller något problem, menar han. Tvärtom är det en medveten tanke bakom arkitekturen med mobila väggar mellan rummen.

– Vi tror att det stärker deras förmåga att fokusera.

Arkitektparet som ritat Fuji kindergarten går längre och säger att vi människor i grunden är gjorda för ljudliga miljöer.

– Barn blir nervösa i tysta rum och lugna i ljudliga miljöer.

Personalen då?

– De får lära sig att stå ut, säger Takaharu Tezuka med ett leende.

Stå ut? Är det en sådan arbetsmiljö vuxna ska ha? Barnen är där i tre år. De vuxna kan tillbringa betydligt fler år än så i den miljö. I en annan del av artikeln skrivs det att man i Japan kanske inte ser barn som människor. Jag tror inte på det, för föräldrar har alltid sett på sin egen avkomma med alldeles speciella ögon. Det intressanta är dock att man officiellt i Tachikawa går ut med den synen.

Glöm inte bort att det är Japan som den här artikeln handlar om. Det finns nämligen flera viktiga skillnader med Sverige. Så det går inte direkt att jämföra en så enkel sak som ljudnivå.

Kopplar vi det till citatet ovan om att vuxna inte klarar av den höga ljudnivån och måste lära sig att stå ut, så undrar man vilken annan sort barnen är? De skulle bli nervösa av tystnad, påstås det. Kanske man även på Tachikawa inte heller ser barn som människor? Eller måste man, som i Sverige, uppfinna ett ovetenskapligt argument för att legitimera sin storlek, sin arkitektur och sina stora barngrupper?

Ett annat problem har med hur man ska kunna se alla barn.

Hur kan de som jobbar här hålla reda på och verkligen se alla barn? För även om inte alla 600 är ute på gården samtidigt kan det ju röra sig om minst hundra åt gången, och de kan vara både på taket, innergården och på baksidan. Rektor och de förskollärare jag pratar med verkar inte riktigt förstå frågan. Varje barn har en mössa med klassens egen färg samt en namnplatta på bröstet och när en högtalarröst ropar in dem till lektion kommer de.

Jo, nog ser man barnen. Åtminstone vilken avdelning de går på, för man kan undra om namnplattan på tröjan är lika stor som namnet på en fotbollsspelares tröja? Och är det tillräckligt att bara se barnen? Vilken närhet och anknytning blir det till vuxna? Eller är de japanska barnen ännu mer autonoma och kompetenta än de svenska? Själv kan jag inte se något annat än en väldigt opersonlig miljö när jag försöker att, utifrån mina erfarenheter av en gård med 80 barn, visualisera vad som händer på gården i Tachikawa.

Skulle svenska 3-åringar komma om man ropade in dem med hjälp av en högtalare? Kommer de självklart när en fysisk vuxen ropar på dem? Innan vi blir imponerade måste vi återigen förstå att det är Japan artikeln handlar om.

Men hur som helst kokar ändå artikeln ner till ett intresse för arkitekturen och det storskaliga. Inte som en kritik eller analys av den, utan som förmedlandet av en bild. För det kan inte vara en tillfällighet att den här artikeln dyker upp just nu.

Andra inetressanta saker är följande.

  • Som kindergarten räknas verksamheten för barn 3-6 år.
  • Det är 600 barn i kindergarten. Räknar man alltså inte in barnen under 3 år?
  • Det är 14 barn per förskollärare.
  • För kindergarten finns en läroplan.
  • Hur stora grupperna och hur många förskollärare det finns för barn under 3 år framgår inte.
  • För barn under 3 år finns inte någon statlig plan, efter vad jag kan se i artikeln.
  • Verksamheten är i stort sett inte statligt eller kommunalt finansierad. Det är inte mycket i Japan som är det.

Så även om Japan i det här fallet lyfts fram som ett exempel, ska vi nog fortsätta att titta närmare på vad som händer hos oss i Sverige och hålla oss till vad vetenskap och förskollärare som förstört sin hörsel i jobbet eller gått in i väggen, har att säga. För att inte tala om alla de barn som förstör sina röster på att överrösta för många kamrater i gruppen eller försöka hitta en vuxen att knyta ann till.

Vi bör tänka på vilken uppväxtmiljö vi faktiskt ger barnen på den institution som nu mera kallas förskola, men borde heta något annat. Jättestora industriella institutioner à la Toyota och drivna av riskkapitalister, är kanske inte någon god miljö att vistas i när man är liten.

Advertisements
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 07 december 2013 i Jobbet, Stora barngrupper

 

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: