RSS

Förståelsens resa

25 Nov

Om jag har gått många mil för att förstå och lära mig något, hur kan jag då gå tillsammans med någon som kanske inte ens tagit första steget? På något sätt ska vi ändå kunna gå samma väg och jag som har gått längre, hur ska jag kunna leda den andra? Kan jag hitta genvägar som gör att den andra kan komma ikapp mig?

Jag hade i helgen ett intressant samtal med en före detta arbetskamrat som i början av året blev färdig med sin utbildning till förskollärare. Hon berättade hur hon brottas med att förstå vad det här yrket egentligen innebär och vad hon ska behöva göra. Kanske är det lite att underkänna utbildningen, att den fokuserar på helt fel saker eller inte sätter saker i sitt rätta sammanhang, inte ställer de rätta frågorna. Men en utbildning är bara en början på den där resan, den där vägen, vart den nu ska leda.

Och jag känner igen mig så mycket. För jag kom ut och insåg att, även om utbildningen gett mig mycket, så var många viktiga frågor helt oställda. För min del innebar det att jag började läsa böcker som organisationsteori, gruppsykologi och kommunikation. Jag började också fundera på grunden för verksamheten, något som utbildningen helt hade missat. Vilken var egentligen hela idén med verksamheten?

Det tog en otrolig mängd tid att läsa, reflektera och lära sig praktiska saker. När jag börja på ett nytt ställa 2001, hade jag efter ett år kommit upp i 100 timmar komp bara på det jag gjorde på jobbet. Allt det där andra, läsa och reflektera, gjorde jag utöver. Men jag tyckte det var kul och stimulerande. Jag gjorde ständigt nya upptäckter. Jag hade ett flyt. Dessutom hade jag fortfarande en tro på att jag, med mina kunskaper, skulle kunna bygga en helt fantastisk verksamhet.

Här känner jag nu igen min vän. Men hon har också andra tankar. För hon förbereder sig, planerar, skriver och försöker förstå. Och hur ska hon kunna nå ut till sina arbetskamrater med det hon lär sig? Hur ska hon Få dem att förstå det hon förstår? Kan man hitta genvägar på resan som gör att andra kan komma ikapp, så att man går tillsammans? Jag har själv brottats med just den här frågan.

Problemet är att mycket av resan innebär att läser, reflekterar och diskuterar. Det är det som ger perspektiv och som leder framåt. Men det innebär en ansträngning, ett självpåtaget studium utan något diplom på slutet. Hur ska jag då göra för att få den andra att göra den ansträngningen som resan innebär? För genvägen ger kanske inte den riktiga insikten. Man behöver gå igenom vissa saker för att få förståelse. Det är resan som gör oss kloka, förhoppningsvis.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 november 2013 i Jobbet

 

Etiketter: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: