RSS

Flumskola blir dumskola

12 Okt

Skolan — och jag antar att det gäller även det som nu kallas för förskolan (aka dagis) — har under flera decennier beskyllts för att vara flummig. För det handlade väl inte om de resultat som kom ut av denna flummiga skola? Istället har man velat lyfta en lans för ”kunskapen”, kunskapsskolan. Men de reformer som man har genomfört för att styra bort från det påstådda flummet, har helt klart kört i diket. Och nu läser jag i SvD den intressanta tanken att det finns Risk att flumskolan ersätts av dumskola av Per Gyberg.

Fördumning

Egentligen har det som skulle undvikas, ironiskt nog, därmed förstärkts. I stället för ”flumskola” kan man nu, till och med, börja tala om ”dumskola”. Mät- och kontrollerbarhet har urholkat själva kunskapen. För att kunskapen ska vara mätbar så måste den förenklas. Den måste anpassas efter de former som finns för kontroll av kunskap som i sin tur ska ha någon slags relation till kunskapskraven i läroplanen och som, igen, i sin tur ska omvandlas till ett omdöme eller betyg.

I alltför hög grad tvingas kompetenta lärare att agera administratörer som sitter med mycket tveksamma räknestickor för att uppfylla systemkrav som har ytterst lite med elevernas faktiska kunskaper och kunskapsbehov att göra. Tillsammans med elever och målsmän ska de dessutom formulera individuella behov och mål: ”Räcka upp handen om jag behöver hjälp i stället för att sluta jobba. Planera läxläsningen bättre.” Och så vidare. Denna typ av horoskopliknande mål har föga med elevverkligheten och med kunskap att göra. Istället lägger det ett luddigt ansvar på barnet som missleds att tro att systemet faktiskt bryr sig.

Frågan är komplex och det finns många aspekter i den här diskussionen. Men jag tycker att uttrycket dumskola ändå är en ganska talande bild av dagsläget, för skolsystemet och samhället har kört vilse. Man skulle absolut kunna rikta sin kritik av dumskolan mot Jan Björklund, för han är den främste företrädaren för den kritik som funnit mot skolan. Men han har tyvärr inte varit ensam. Kritiken har funnits över hela den politiska paletten många år nu.

När vi gick in i 90-talet var svensk skola i absolut världsklass. Med facit i hand, kan vi nu säga att alla de reformer som man genomfört under de senaste decennierna har ingen varit en väg framåt. De svenska resultaten sjunker, så på något sätt blir svenska barn dummare.

Och mitt i de här tankegångarna minns jag hur tongångarna gick under 80-talet, då man inte längre sjöng kunskapens lov . Kunskap det var något man kunde ta reda på när man hade behov av det, inte något man behövde för dess egen skull. Nej, kunskapen var så ”billig” att man kunde strunta i den. Fokus kom istället att hamna på process. Men vad skulle eleverna processa utan att det blev som att köra bilen på tomgång?

Jag har hela tiden undrat varför man försökte laga något som inte var trasigt, för då var resultaten ändå i världsklass. Visst fanns det väl saker som kunde ha förbättrats, men någonstans gick man vilse mellan orden och verkligheten. Efter ett antal nedskärningar och reformer blir nu frågan: hur lagar vi det som bevisligen har blivit trasigt? Med mer av det vi haft de senaste 20 åren? Med mer fördumning?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 oktober 2013 i Jobbet

 

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: