RSS

Stora barngrupper

19 Mar

Det slog mig att jag nog har skrivit en hel del kring frågan om barngruppernas storlek. Den dyker upp lite då och då, eftersom den dels är en del i den kvalitet vi kan erbjuda, dels en fråga om min arbetsmiljö. Men hur många inlägg har jag skrivit?

Jag har nu gått igenom alla mina inlägg som kan tänkas ha med stora barngrupper att göra. Idag fick jag det till 25 stycken.

Men jag har nog inte skrivit klart i det här ämnet än, så för att hålla lite ordning på just de inläggen, har jag skapat en ny kategori: Stora barngrupper. Du hittar den bland de andra kategorierna här intill eller klicka här.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 19 mars 2013 i Jobbet, Stora barngrupper

 

Etiketter: , , ,

2 svar till “Stora barngrupper

  1. E

    19 mars 2013 at 10:46

    vems fel är det att vi har stora barngrupper.
    Grupperna som räknas som stora finns ju både i förskolevärlden och upp i skolan.

    Friskolor så som Vittra utbildning har stora barngrupper som en pedagogisk modell. Men vart kommer denna pedagogiska modell ifrån, från början kanske det var en god och fin tanke. Men finns denna tanke kvar när man sitter och pressar in barn på avdelningar för att täcka den ekonomiska förlusten man har när man inte får in rätt antal barn i varje åldersgrupp på hela skolan.

    Har själv erfarenhet av att just detta är vanligt. Att skolan har flera lediga platser för till exempel årskurs 4-6 och då måste man försöka kompensera detta genom att se vart det finns en lång kö. Då blev det förskolan som fick ta in extra barn och kompensera den ekonomiska förlusten man gjorde av att ha tomma platser.

    Sedan är det smidigt att kunna falla tillbaks på en pedagogisk förklaring till varför man har stora grupper.

    Så vad beror et på att man driver skola och förskola på detta sätt?
    Är det vanligt och helt försvarbart eller är det något som gått snett?

    Att vi tillåter att skolor och förskolor drivas med ett vinstsyfte leder kanske till situationer som dessa. Och när kommuner endast har riktlinjer för hur stora grupper bör vara. Då blir det aldrig kontrollerat och då hamnar man i situationen där skolan/företaget får välja själva och det är upp till barnets föräldrar att välja skola utifrån hur de vill ha det.

     
    • Maths

      19 mars 2013 at 12:54

      Vems fel? Vems ansvar? Eftersom det här är en samhällsfråga, är det svårt att peka ut enstaka personer, skulle jag tro. Men nyckelfigurerna hittar vi nog bland de politiker, nationalekonomer och företrädare för kapitalet som var aktiva under 80-talet och en bit in på 90-talet. Det var där som skiftet skedde.

      En del av skulden får väl vi som hade rösträtt under den här perioden ta på oss. Vissa av oss gick på det som så självklart hävdades från högre håll eller kände att det gynnade det egna egot. Andra av oss ropade väl inte tillräckligt högt och kunde väl ännu inte konkret vis på vilka konsekvenser det skulle få.

      När jag var ung, under 70- och 80-talen, då kändes det som att stat och kommun var intresserade att göra reformer som gynnade medborgarna.Det handlade om kollektiva lösningar som skulle gynna alla. Idag ses vi som kunder, även inom välfärdstjänsterna skola, vård och omsorg. Man pratar om valfrihet.

      För det ändamålet har det skapats en kvasi-marknad där varje barn/elev har genererar en peng till det ”företag”, skola eller förskola, där föräldrar väljer att sätta sina barn. Det har då också blivit självklart bland företagare att man ska kunna göra en vinst även på skattemedel. Riskkapitalbolag finns till för att göra vinster åt ägarna, så enkelt är det, och i Sverige har vi låtit dess bolag ta sig in på områden som vi fram till 90-talet ansåg skulle vara fredade från vinster.

      I en kommunal verksamhet måste du alltid kunna möta medborgarnas behov. Så även om gymnasier och förskolor går omkull, måste kommunen ställa upp med platser. Kommunen kan inte skylla på ”förluster”, vilket företag kan göra. Det blir då lätt försöka ta in på gungorna vad man förlorar på karusellen, men inte för kommunen.

      Pedagogisk modell? Ett exempel. När 6-åringarna gick över till skolan under 90-talet, var det nedskärningarna som gjorde att man måste spara och ett sätt var att låta 6-åringarna gå över till skolan. Inom barnomsorgen kostade de för mycket och grupperna var för små där. Det intressanta var att man efter något år började tala om pedagogiska fördelar, rent allmänt. Om det har haft några pedagogiska fördelar vet vi inte,för ingen har undersökt saken.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: