RSS

Stora barngrupper är strukturell barnmisshandel

18 Mar

Det känns lite som ett vårtecken, för runt den här tiden i ett par år nu, har debatten kring barngruppernas storlek dragit igång igen. Även om det den här gången är ett litet efterspel till SVTs granskning av den så kallade förskolan i december förra året. Nu är det ett meddelande från TT som dyker upp i Expressen och Lärarnas tidning.

Förskolepsykologen Gunilla Niss, som skrivit boken ”Förskola för de allra minsta”, kallar de stora grupperna för ”strukturell barnmisshandel”. Hon vittnar om att småbarnsgrupperna, som i Skolverkets statistik består av ett- till treåringar, i praktiken kan bestå av enbart ettåringar.

För personalen är det stor skillnad mellan att tre vuxna ansvarar för 17 barn i blandade förskoleåldrar mot att de har ansvar för 17 ettåringar.

– Hur ska personalen kunna skapa en god relation till vart och ett av de här barnen, frågar sig Gunilla Niss.

Man beats man

Det intressanta här är att Gunilla Niss talar klarspråk: det handlar om strukturell barnmisshandel. Hade vi varit alkoholiserade föräldrar hade vi fått soc på oss för vanvård. Nu är det alltså statlig och kommunalt sanktionerad misshandel och då gills det liksom inte.

Problemet, Gunilla, är att relationer inte är ett gångbart ord. Det kommer långt ner på listan, långt efter lärande och dokumentation, samt ekonomiska ramar.

Det sprids också en fördummande barnsyn där barnet ses som kompetent och kan klara sig själv. 1-åringen kan springa runt på ett torg med mängder av andra barn. Vi pratar alltså inte om 17 barn i gruppen, utan kanske 17×5 barn, och utan att någon personal kan tala om hur lille Alex har haft det under dagen. Man kanske inte ens har hunnit prata med honom något, förutom när man bytte blöjor.

Carina Hall, undervisningsråd vid Skolverket slog larm redan 2011 om att allt fler förskolegrupper blivit stora och varnade för att det inte var bra för de minsta och för barn med särskilda behov.

– Barngruppernas sammansättning är en stark kvalitetsfaktor. Därför måste förskolechefer och kommuner ha koll på grupperna i sitt systematiska kvalitetsarbete, säger Carina Hall.

Regeringen pekar också på kommunernas ansvar. Nytillträdda Maria Arnholm (FP), biträdande utbildningsminister, hänvisar via sin pressekreterare till skollagens text om lämplig sammansättning och storlek på grupperna.

Problemet här är just de ekonomiska ramarna, som jag nämnde tidigare, och det fokus vi ska ha. Omsorg nämns i den så omtalade läroplanen, men får aldrig någon framträdande plats, utan är något vi ska arbeta oss bort från. Omsorg var något man sysslade med på den tiden vi hade dagis. Nu heter det förskola och vi sysslar med lärande – och dokumentationer av olika slag.

Och vilken politiker har idag förstånd nog att se till lämplig sammansättning och storlek? Ingen! Ändå är det där problemet ligger. För de ekonomiska ramar som måste finnas för att dagis (aka förskolan) ska kunna bedriva en mänsklig verksamhet och inte en industriell, sätts av politikerna. Och dessa, mina damer och herrar, kommer vi att välja nästa år. För det är ytterst vårt ansvar vilka vi släpper in i de rum där den offentliga välfärdens resurser och förutsättningar bestämms.

Det här gör att i en demokrati som Sverige ändå är, så kan du och jag inte helt från ta oss vårt ansvar, även om många beslut fattas där vi inte direkt kan ha någon insyn. Vi behöver politiker som inte ser bara till potentiella Nobelpristagare, som ser barnomsorg som vilken tillverkningsindustri som helst.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 mars 2013 i Jobbet, Stora barngrupper

 

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: