RSS

Funderingar kring legitimationen

17 Feb

Jag läser om läget för leget, förskollärarlegitimationen, i Lärarnas Nyheter. Beklämd är nog ordet som passar in på min sinnesstämning just nu när det gäller den här frågan. Den här fiktiva historian dök upp i mitt huvud när jag funderade över varför vi ska ha legitimationen.

Jag kommer med mitt nya leg till chefen/anställningsintervju.

— Mitt löneanspråk är 35.000 kronor, säger jag.

— Det är omöjligt, skrattar chefen, vår budget håller inte för det. Vi skulle bli tvungna att ta in fler barn, kanske 2-3 stycken i din barngrupp för att täcka upp det.

Besviken går jag därifrån och tänker att leget är värdelöst och att jag ska slänga det.

Men jag kommer på andra tankar. Så jag går tillbaka till chefen/anställningsintervjun och viftar med mitt leg.

— OK, jag lägger mina löneanspråk lägre. Men jag vill ha en högre status, säger jag sturskt

— Det är inte upp till mig. Hur ska jag kunna ge dig högre status?, undrar chefen. Det är väl du själv, som genom dina kunskaper och ditt arbete får se till att skaffa dig det.

Ingen högre lön, ingen högre status. Det var vad man sagt att jag skulle få när jag plockade ut min legitimationen. Men inte. Jag slänger det.

Fast skam den som ger sig. Här ska vändas på ännu en sten. Så jag tar upp leget ur skräppåsen och skyndar till chefen/anställningsintervjun.

— Jag struntar i lönen och statusen. Men jag kräver att mina arbetsvillkor ska bli bättre, säger jag stridslystet. Jag vill kunna hinna med mina arbetsuppgifter inom 40 timmars arbetsvecka! Och jag vill kunna vara en pedagog, inte administratör.

— Det skulle jag gärna ge dig, men tyvärr så har vi många åtaganden. Det är inte bara arbetet med barnen vi är ålagda att göra. I Läroplanen står det tydligt vad det förväntas av dig. Dessutom fortsätter arbetsbördan att öka och det har jag inte någon kontroll över.

Nu är det kört, tänker jag. Jag ger upp! Det finns ingenting som en förskollärarlegitimation kan ge mig. Så den åker definitivt ner i avfallspåsen under diskbänken.


Leg.lärare Lärarförbundet

Chefen/anställaren hör av sig till mig.

— Jag kan inte ge dig någon fast tjänst om du inte har någon legitimation. Du måste ha det för att få jobba här. Skollagen är tydlig på den punkten. Jag skulle bryta mot lagen om jag gav dig en fast tjänst ändå.

— Men jag har en examen, jag har jobbat i många år och jag är kompetent, säger jag.

— Jag skulle gärna anställa dig, men tyvärr. Du kan få jobba här, men kommer det en behörig förskollärare då förlorar du jobbet, säger chefen och går.

Jag inser att det handlar om min framtid, om jag ska kunna känna mig trygg med att ha en inkomst. Fort ut till sopptunnan och fiska upp leget.

— Bra, säger chefen.

Så skriver vi båda på det nya anställningsavtalet. Nu har jag en trygg anställning.

— Med legitimationen följer ett individuellt yrkesansvar. Du kan bli anmäld vilket kan resultera i en varning eller att du blir av med legitimationen, påpekar chefen torrt. Så nu vill jag se att du gör ett bra jobb. Tänk också på att du ska följa lärarnas etiska regler, det ingår i den roll du har nu som legitimerad förskollärare.

—Men jag kan inte ta ett ansvar för pedagogiken när min arbetssituation ser ut som den gör nu, kvider jag. Ska jag kunna ägna mig åt barnen och pedagogiken, då måste det vara färre barn i gruppen, jag måste få planerings- och reflektionstid. Vi behöver vikarier för att inte gå på knäna under tunga sjukdomsperioder. Som det är nu håller jag på att stressa ihjäl mig.

— Tar du inte ditt ansvar så kommer jag att anmäla dig och då blir du av med din legitimation! Alternativt kan du säga upp dig, säger chefen.

Samtalet är avslutat. Vad mer kan jag säga? Ska jag vända mig till facket? Varför det, facket var med och drev frågan om legitimationen, så någon hjälp där lär jag inte få.

Jag går ut från kontoret med tunga steg. Var det det här som var meningen med legitimationen? Det var inte jag som skulle få det bättre. Högre lön, högre status och en tillfredsställande arbetsmiljö var det som förespeglades mig, men jag fick inget av det. Visst, kraven skulle bli större, men med det skulle allt det där andra följa. Arbetsgivare och facket sa det. Nu får jag jobba ännu hårdare, med ännu mindre resurser och med risken att bli av med mitt jobb om jag i all stressen råkar trampa lite snett.

Lasse-Majas leg

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på 17 februari 2013 i Jobbet, legitimationen

 

Etiketter: , , , , ,

3 svar till “Funderingar kring legitimationen

  1. Janne

    17 februari 2013 at 22:07

    Klockrent!

     
    • Maths

      17 februari 2013 at 22:16

      🙂

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: