RSS

Interdisciplinärt och interlokalt lärande

09 Jan

Idag kom chefen ner till mig med en förälder och ett barn som eventuellt skulle börja hos mig. Efter att ha visat runt på huset hamnade de så i mitt lekrum. Spontant försökte han beskriva rummet och hur det användes.

Bilden som kom var ett rum där man inte såg var barnen lärde sig vad men där det uppenbarligen hade skett en hel del lärande.

Först blev jag lite förvånad och tänkte förklara men avstod. För vad var det han sa egentligen? Jo, det lät lite som att här fanns inga tydliga stationer med ett tänkt innehåll för lärande. Det har ju varit en hel del hausse kring det här med stationer under ett antal år, så idag kanske man tror att barn inte lär sig något om det inte står skrivet något i stil med ”teknikhörna”, ”matematikhörna” eller ”naturvetenskapshörna”, samt att man försöker styra barnen mot de ämnesområden som finns i skolan.

Mitt lekrum används till många olika saker, inte minst en del grovmotorisk rörelse. Men här finns även bygg och konstruktion, med en del möjlighet till rollek. Även andra saker hittar in där. Saker låg spridda över golvet, men för den som känner rummet är det ändå tydligt att koncentrationen av t ex Duplo finns i en viss hörna av rummet. Därför är det inte fullt så rörigt som det kan se ut när man kliver in där.

Hur som helst så är det lite utmanande mot det rådande paradigmet, är barn ska sitta i klart avgränsade små områden i rummet, områden som har en tydligt fokus för en besökare som kliver in där. Hos mig råder rörlighet och barns eget initiativ.

Jag kom att tänka på mitt inlägg om interdisciplinärt lärande, Det begreppet handlar om att småbarn inte lär utifrån skolans ämnesindelning. Vi har inte matematik, fysik och teknik. Vi har ett mer ”gränsöverskridande” lärande — om man ser det ur skolans perspektiv. Och det är så mina barn på avdelningen lär sig. Här ska det finnas saker och vuxna som gör att barnen lär sig nya roliga saker och på ett intressant och roligt sätt.

Men vi kan lägga till ett begrepp: interlokalt lärande. Jag har inte hört det förut, så jag vet inte om det redan finns, men låt mig förklara hur jag tänker.

Vad jag är ute efter är att barns lärande inte sker på en specifik plats. En enkel lärandeprocess behöver inte ske på en enda plats, t ex på en stol vid ett bord. Det finns en viss dynamik när det gäller barn lärande, även i en rumslig dimension.

Låter man barn småbarn styra sig själva, sitter de sällan stilla några längre stunder — i alla fall inte om barnet är under 3 år. De förflyttar sig, tar saker med sig eller hittar nya saker efterhand som de rör sig runt. Man ser det inte bara på avdelningen, utan också på gården, där barnen tillåts en större frihetsgrad än inne.

Vad barn sedan lär sig är inte helt givet och kan inte förutses. Det kan vara flera saker på en gång och inom olika ”ämnen”. Alltså interdisciplinärt lärande. Kombinera dessa båda och du får interdisciplinärt och interlokalt lärande. Då har du också min önskeavdelning för småbarn.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 09 januari 2013 i Jobbet, pedagogik

 

Etiketter: , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: