RSS

Skolverket har inte upptäckt storavdelningarna

22 Nov

Hur är det med kunskapen om hur stora barngrupperna på dagis är? Många tror fortfarande att det är småbarns- och syskonavdelningar som gäller. Många tror också att det är mellan 15 och 20 barn i dessa grupper. Men hur det är vet kommunerna. Skolverket är helt okunnigt.

Genom en artikel i Lärarnas tidning ser jag att tidningen Riksdag & Departement har ägnat en artikel åt just gruppstorleken. Statistiken är för diffus och Skolverket har ingen aning om hur det ser ut.

2011 gick det i genomsnitt 16,8 barn per avdelning på landets förskolor, enligt Skolverkets statistik.

Men allt fler förskolor samlar 30 till 40 barn i samma lokal. Barnen äter till exempel tillsammans, men delas upp i mindre grupper under dagen. (Lärarnas tidning)

Vi talar här om praktiska lösningar utan tanke på konsekvenserna för barnen. Det här är något jag hört tidigare. Jag kallar det för kreativ bokföring när det gäller barnantal.

Men Skolverket vet inte, enligt undervisningsrådet Åsa Nordström, hur kommunerna väljer att redovisa statistiken för den nya sortens förskolor som blivit populära bland kommunpolitiker under 2000-talet. Det är förskolor byggda med ”flexibilitet” som honnörsord. Barnen äter i matsal och runt 40 barn och sex vuxna delar på samma utrymme, så kallad hemvist. Barnen ska sedan delas upp i olika typer av mindre grupper under av dagen. (Riksdag & Departement)

Flexibilitet var ordet! Det finns mycket pengar att tjäna genom att strunta i barn och personal. Med en storavdelning krävs det inte så många vikarier, eftersom man redan är ett så stort arbetslag och kan ”hjälpa” varandra.

Precis som jag fick höra för ett år sedan, så anses den här statistiken av högre tjänstemän vara ett förlegat mått. Man har ju varit så kreativ.

Det fantastiska är att man i många fall kan hävda att det är personalen själva som valt. Annars kan man skylla på en pedagogisk inriktning eller att arbetslag på tre personer i vissa sammanhang inte anses vara en optimal arbetsgrupp. Men det finns då andra saker man mörkar stenhårt!

Det här sättet att organisera grupperna har fått kritik från forskar i Norge, men här i landet har det varit tyst. Man kan undra om psykologer och barnläkare varit omedvetna om det här? Och hur inneslutna i sin egen värld har den pedagogiska forskningen här i landet varit?

Det är magert med svensk forskning som specifikt inriktar sig på hur barngruppernas storlek påverkar små barn. I alla fall ingen forskning som Carina Hall, projektledare på Skolverket för arbetet med nya allmänna råd för förskolan, känner till. (Riksdag & Departement)

Och personalens arbetssituation? Är inte den värd en studie också? Om nu personalen har en orimlig arbetssituation, hur tror politiker och föräldrar att det påverkar personalens omdöme och förmåga att möta barnen?

Även om Carina Hall är försiktig i sin bedömning, så finns det även något som liknar en liten förståelse för hur det kan se ut på dessa storavdelningar.

– Personalen försöker strukturera för att få det hanterbart. Men man måste komma ihåg att barnen behöver kontinuitet. Att hela tiden byta kompisar och byta vuxna är inte bra. Ju yngre barnen är desto mer vaksam måste man vara, säger hon. (Riksdag & Departement)

En positiv signal är att Skolverket nu ska få 3 miljoner för att skaffa statistik på individnivå. Bra där, regeringen! Men frågan är vad som kan tänkas komma ut av det?

Nu kan vi också hoppas på att det forskningsprojekt som tydligen ska dra igång Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet, ska ge konkreta kunskaper om hur läget ser ut. Man ska titta närmare på gruppstorlekens betydelse för lärande och utveckling.

Tyvärr är jag lite skeptisk. Jag skulle vilja att även någon psykologisk institution var med i det projektet. För den pedagogiska forskningen har idag skaffat sig en en alternativ psykologi och syn på barns utveckling som inte känns så bra. Fokus har också lite väl ensidigt varit lärande, då i betydelsen matematik, naturvetenskap och teknik. Omsorgsbiten har helt försvunnit.

Något man borde kunna göra relativt enkelt, är att men ett salivprov testa hur stressnivåerna bland barn och personal ser ut. Sedan kan man jämföra det med gruppstorlek och pedagogisk inriktning.

Och Skolverket kanske ska uppgradera sina kunskaper i omsorg och hur grupperna och livet på dagis (aka förskolan) ser ut idag. Läget är inte det samma som 1990 kan vi säga utan att överdriva det minsta lilla.

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 22 november 2012 i Jobbet, Stora barngrupper

 

Etiketter: , , , ,

2 svar till “Skolverket har inte upptäckt storavdelningarna

  1. Janne

    22 november 2012 at 23:02

    Evig, men alltid lika viktig fråga.

    Vi är t.ex. en fyravdelningsförskola med i snitt 19 barn/avdelning.
    Det innebär i praktiken att de två småbarnsavdelningarna (1-3 år) har 15 barn vardera, medan ”mellanavdelningen” (3-4 år) har 22 barn och 4-5 årsavdelningen (dar jag jobbar) har 24 barn.
    Nu krisar det dock i kommunen (det brukar börja göra det vid den här tiden varje år), så efter årsskiftet ökar det med ett barn/avdelning så att vi har 20 barn i snitt. Ryktet säger vidare att det kanske inte stannar där heller. Med andra ord kan vi sluta på 26 barn inne på min avdelning innan läsåret är slut.

    Men som sagt, i statistiken står det 19 barn/avdelning – om ens det. Snittet i kommunen kan säkert göras lägre ändå, på något sätt…

     
    • Maths

      23 november 2012 at 17:24

      Det är otroligt vad man försöker trixa med statistiken för att det ska se bra ut. Man verkar ändå vet att det här inte skulle tas emot med glädje av föräldrar och andra, man vet att det är något man inte borde göra. Ändå görs det. Det skulle vara intressant att forska kring det här. Hur fungerar systemet?

      Jag avundas dig inte, som du förstår. Men tyvärr delar du nog det här med många. Vi har fortfarande småbarn (14), utvidgad (16) och syskon (18), men är nu inne i en process där vi ska ”fundera” hur vi ska möta kön. Då dyker det, intressant nog, upp tankar om torg och storavdelningar. Eller åldersintegrerat.

      Men i stadsdelen är det kanske bara hälften av alla avdelningar som är på det här sättet. De andra har gått över till någon form av ”kreativ” indelning. Och vi har fått höra att det är personalen som tagit de besluten. Men fan tro’t.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: