RSS

Dokumentera är inte det viktigaste

15 Nov

Idag upplever jag att det finns två fokus, men det kanske bara är jag i den omgivning som jag verkar. Det ena handlar om den fysiska miljön och den andra om dokumentation. Jag upplever båda diskussionerna som våldsamt förenklade och att de inte riktigt tar inne en så stor del av verkligheten som de borde.

Att de är förenklade kan bero på att båda idag har samma rötter. Men Ingrid Pramling Samuelsson tar in en krönika i Förskolan upp att dokumentationen har gamla anor i Sverige.

Men det jag uppskattar i krönikan, är att hon faktiskt kan se att det inte är själva dokumentationen som är det viktiga. Det kan till och med vara så att den har negativa effekter.

Anette Emilson och jag har just publicerat en artikel i Nordisk Barnhageforskning där vi visar hur de vuxna som dokumenterar både kan bli tysta iakttagare som glömmer bort att kommunicera med barn, och väldigt angelägna om att barn ska prestera något specifikt som blir fint att visa upp för omvärlden. Det är ju här i skärningspunkten mellan lärarens förhållningssätt till barns lärande och deras förmåga att se det som är värt att se, som kvaliteten på verksamheten framstår. Det är här läraren bör ha både läroplanens strävansmål och barns erfarenhetsvärld i medvetandet – då kan ett tredje fokus, dokumentation, bli en aspekt för mycket. (Förskolan)

Att själva dokumentationen blir det viktiga, kan jag skriva under på. Det är dessa som ger poäng i vuxenvärlden och vid lönesamtal. Det är inte vad vi lär oss som blir viktigt, för det är för osynlig och svårt att fånga, eller för den delen hur vi faktiskt utformar vår verksamhet, utan den konkreta bilden på väggen.

… men kanske är det genom att man blir proffs på att observera och tolka som man fungerar bäst som lärare, inte för att man blir bra på ett göra estetiska dokumentationer.

Många förskollärare efterfrågar någon form av material eller mall som kunde användas. Men då är man på fel spår. Då har fokus blivit på en produkt, och hela poängen är att lärande är en process, som är det viktigaste i förskolan. Detta sker i samspel och kommunikation mellan lärare och barn och barn sinsemellan. Och hur barns kommunikation och samspel blir är i sin tur relaterat både till lärarens kunnande och om hennes/hans förmåga att tona in i en dialog med barn, något som i sin tur kräver att man är hundraprocentigt ”här och nu” i situationen. Detta betyder att dokumentation inte bör bli huvudfokus, utan möjligtvis utgöra en mindre aspekt av arbetet med barn. (Förskolan)

Dokumentationen är ett verktyg för minnet och reflektionen. Men har man ett gott minne och övat upp sin förmåga att reflektera, då kanske man inte ens behöver någon dokumentation. Är man ett arbetslag som jobbat ihop sig och där man har lätt för att reflektera, då gör man det som dokumentationen är tänkt att hjälpa en med utan att skriva ett ord. Idag skulle det vara som att svära i kyrkan, för vi ska ju dokumentera och varenda inspektör skulle slå ner på att dokumentationen saknas.

Varför är lärare så vilsna när det gäller dokumentation? Kanske är det så att dokumentation inte går ihop med att ha ett helhetsperspektiv, som vi alltid hävdar att vi har i förskolan. Vi kanske måste bestämma oss för att just nu observerar vi hur barn förhåller sig till varandra? Eller hur barn agerar kring matematikfrågor. (Förskolan)

Nej, det handlar nog inte om helhetssynen. Snarast handlar det nog om förmågan att reflektera. Kanske är det just övningen i att se och reflektera som man på olika sätt borde stötta? Att stötta den intellektuella miljön barnen vistas i och som bärs upp av oss vuxna.

Och kanske är det så att dokumentationen inte behöver vara så omfattande.

Kanske kan dokumentation vara att man skriver ner några stödmeningar på ett block, för att komma ihåg något till diskussionen senare med arbetslaget. Kanske behöver inte dokumentation bli till en estetisk portfolio, eller ett collage på väggen? Kanske ska man mer se dokumentation som ett verktyg för att komma ihåg. (Förskolan)

För hur ska vi få tid att göra den där estetiskt tilltalande dokumentationen som vi idag får gå på kurs för att lära oss. Den där som gör att man måste ha 50 timmars arbetsveckan och leva i en parallellvärld där man kan se barnen utifrån.

Nej, ska vi kunna göra några dokumentationer och bli klokare, mer kunniga och professionella, då måste vi börja förenkla processen och se till att vi verkligen får ut något av det vi åstadkommer.

Advertisements
 
2 kommentarer

Publicerat av på 15 november 2012 i Dokumentation, Jobbet

 

Etiketter: , , ,

2 svar till “Dokumentera är inte det viktigaste

  1. Susanna Aalto

    09 juli 2013 at 09:36

    Så sant!!! Jag håller med dig till punkt och pricka, mycket bra tankar!

     
    • Maths

      09 juli 2013 at 16:10

      Tack! Och så skönt att en auktoritet som Ingrid Pramling gör sådana uttalanden. Kanske kan vi inom några år se ett trendbrott, för det ventileras just nu en hel del kritik och frustration kring det här. Man har till och med gett det ett namn: Byråkrati 2.0.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: