RSS

Den fysiska miljö som ett glassigt inredningsmagasin

12 Nov

Jag blir lite betänksam när det gäller angående hur man fokuserar på den fysiska miljön. Visst är det bra att hämta inspiration, om man nu inte har en egen fantasi, egna visioner, egen kunskap. Men alla dessa bilder från ”estetiskt tilltalande” miljöer får lätt lite glassigt inredningsmagasin över sig.

Och precis som ett inredningsreportage blir dessa bilder bara en yta, bara estetiska och grafiska bilder, något som kan få det att vattnas i munnen på vissa vuxna. I övrigt blir det väldigt tomt.

Där saknas rörelsen och vardagsstöket, det som vanligen fyller vår vardag, den vi ska administrera och där vi ska se till att logistiken fungerar. Istället för användning, blir det uppställt och stelt. Det blir helt enkelt inte levande, för där finns inga människor som gör något.

Och hur förhåller sig barnen till allt det här? Frågar man dem över huvud taget? Ser och lyssnar alla dessa möblerande vuxna eller är de så självupptagna att sitt estetiska pratande att de inte märker? Eller är det här bara en fortsättning på allt det prat om gardiner och bordsdukar som man kunde höra före 1998?

Det talas ju ibland om att våra lokaler förr skulle vara hemlika, men nu ska det vara verkstad. Men i alla dessa bilder ser jag inte någon verktygsbod. Där är det en viss röra och vanligen en stor variation av olika saker som kan vara bra att ha. På dessa bilder finns inga levande människor som gör något.

Ute på mina föräldrars lantställe fanns det en verktygsbod. Den var inte så stor men där fanns många olika verktyg och annat som man skulle kunna tänkas ha nytta av och det var en viss oordning. Men där kunde man fynda ibland.

Men någon gång i min ungdom fick jag för mig att ordna upp lite i boden. Var sak skulle få sin plats. Men det höll inte så länge, för den typ av ordning jag tänkt mig var inte den som en verktygsbod vanligen har. Så snart låg saker på andra ställen och det var ändå inte så svårt att hitta. Och den var fortfarande en spännande plats.

Inte heller fanns där någon estetisk tanke. Där fanns en kreativ röra. Och det samma gällde vedboden, som låg vägg-i-vägg. Visst var veden travad, men det gick att leka där, rent fysiskt.

Så jag undrar lite vilket liv vi tänker att det ska levas i dessa glassiga och estetiska miljöer, som blir så inrutade och döda? Där barnen ska sitta i våra snyggt ordnade stationer — och inte springa runt på avdelningen. Vad ger vi barnen egentligen? Eller är den här möbleringen bara för oss vuxna? För att vi sak kunna ta moderiktiga och estetiska bilder, utan någon djupare tanke på vad vi egentligen behöver ge barnen?

Annonser
 
4 kommentarer

Publicerat av på 12 november 2012 i Jobbet

 

Etiketter: , , , , ,

4 svar till “Den fysiska miljö som ett glassigt inredningsmagasin

  1. savsjoforskolor

    13 november 2012 at 20:32

    Ha! Här vilar Ellen Keys stornästa spöke tungt över förskolan. Skönhet för alla! I en vacker inramning skapas antagligen goda och kultiverade individer oavsett bakgrund…eller? Hoppas att bara att den genomtänkta färgsättningen och harmonin i linjer och möbeldesign inte skapar stillasittande barn.

     
    • Maths

      13 november 2012 at 21:10

      Det får gärna se tilltalande ut. Jag är inte ute efter att skapa en ny modetrend där fulheten står i centrum. Jag vill bara ge allt prat om miljön mer barnfokus.

      För visst är det så, att precis som i mode tidningar, ska man inte kunna röra sig. Och när man då också försöker trycka in så mycket som möjligt i små lokaler och skapar dessa ”stationer”, då försvinner rörelsen och det stilla sittande pysslet härskar. Det blir trångt! Soffan och avdelaren står där för att hindra spontan rörelse.

       
      • savsjoforskolor

        13 november 2012 at 21:31

        känner igen problemet…den frustration jag kommer i kontakt med handlar mest om att lokaler inte kan förändras och anpassas utifrån hur man vill arbeta med barnen från ena dagen till andra, eller att rummen är för små eller att lokalerna inte stämmer överens med hur barnen faktiskt leker.

         
        • Maths

          13 november 2012 at 21:43

          Om man över huvud taget anser sig ha tid att titta på och ta hänsyn till hur barn leker och utvecklas. Det är i alla fall min erfarenhet.

           

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: