RSS

Pedagogisk vision för digitala verktyg

19 Sep

I Pedagogiska magasinet läser jag om att vi i Sverige har halkat efter när det gäller IT/IKT för de minsta barnen. Att barnen på pedagogiska institutioner har det sämre med när det gäller sånt än de har på andra arenor, till exempel hemma. Verktyg finns, påstås det, men visioner saknas.

Det här låter som rena rama kvällstidningsrubriken, men är alltså en artikel i Pedagogiska magasinet.

När jag träffade företrädare för de andra länderna i projektet hyllade de alltid Sverige som ett föregångsland. Det är en sanning med modifikation. Under de senaste fyra åren har satsningar på IT-utveckling inom pedagogiska verksamheter varit omfattande inom många av de europeiska länderna. Pedagoger från exempelvis vårt grannland Danmark är snarare överösta av projekt och statliga stimulansåtgärder, men så är inte fallet i Sverige.

Artikeln beskriver ett exempel där man tagit till drastiska metoder för att få till det.

I en svensk förskola hade man små och trånga lokaler och helt enkelt svårt att få utrymme för olika aktiviteter och plats för digital utrustning. Då omorganiserade man lokalerna från tre avdelningar med var sina egna kök, lekrum och målarrum till att göra alla utrymmen gemensamma. Det gör att de tre barngrupperna kan turas om att äta mat i ett och samma matrum och leka och sova i ett annat, vilket har lämnat utrymme för att möblera en hel avdelning som en stor, öppen ateljé, fri från matbord och stolar.

De här anser jag inte vara någon bra förebild! Här har man helt enkelt prioriterat fel. IKT är inte det viktigaste i vår verksamhet. Det är kvalitén och kvantiteten av mänskliga möten som utgör grunden och inte ens det är självklart idag.

Hela artikeln utgår från att det ska in IKT i den så kallade ”undervisningen” i den så kallade förskolan. Här har vi en forskare som snöat in på sitt fält. Det handlar alltså inte om vilken nytta vi kan ha av den. Vad lämpar sig tekniken till och i vilka åldrar?

Men undersökningen pekar också på ett annat viktigt faktum. Det finns en motsägelse mellan barns underanvändning av IT i pedagogiska verksamheter och deras mer frekventa och ofta mer avancerade IT-användning utanför de pedagogiska verksamheterna. (…) En förklaring kan vara att man i Sverige har lång erfarenhet av IT i pedagogiska verksamheter, vilket gör att man inte har någon övertro på digitala verktyg. De gör inte underverk, de löser inte alla problem och man kan inte använda dem till allt.

Nej, just det! Det gäller att inte ha någon övertro på tekniken. När jag ser till läroplanen är det bara vissa delar som direkt är tillämpliga. Andra är helt teknik oberoende och handlar mer som samspel, vilket man kan få på många olika sätt, men framför allt genom att göra något med andra. Så att tala om underanvändning säger väl mer om artikelförfattarens ambition är om verkligheten.

Man kan också fundera över pedagogernas arbetssituation. De beskriver tydligt att de under vissa perioder är för pressade av att lösa dagsfrågorna för att överhuvudtaget få utrymme att kunna tänka långsiktigt, planera och organisera. Verksamheten är också ständigt utsatt för förändringar – organisatoriska, administrativa och ekonomiska.

Arbetssituationen är naturligtvis ett problem, liksom att de flesta jag känner inte har riktigt det tekniska kunnandet. Men om man hela tiden jobbar med dagens personalbrist och överfulla barngrupper, är kanske inte IKT något man prioriterar. Men genom PIM kanske man kan ge folk ett datorkörkort som både ger kunskap och självförtroende att använda IKT.

Men det finns också en könsaspekt på det här. Jag skrev om det för flera år sedan i ”Den goda datorleken – normer och könsroller”.

Det att klart att vi på något sätt måste förhålla oss till den digitala tekniken som omger barnen. Den finns i hela samhället, så varför ska den inte finnas på dagis. Men för att klara det måste det finnas en dator på varje avdelning.

Den tar inte mycket plats, utan kan stå i ett hörn. Använder man det utbredda systemet med så kallade stationer, blir datorstationen bara en av flera och på så sätt en naturlig del i verksamheten. Bara ytterligare ett i raden av utbud. Om vi nu inte talar om paddor, vilket inte heller är utan problem.

Problemet är att utrustningen kostar och den ska underhållas. Hos oss i Stockholm har vi ett dyrt samarbete med Volov IT som sätter väldigt fasta gränser för vad vi får göra. Men slapp vi dessa begränsningar, skulle vi snart kunna skaffa oss billiga lösningar. Själv saknar jag inte visioner på den här punkten.

Till sist är det ändå en fråga om vad vi tycker att tekniken ger. Och där kanske forskare kan vara oss behjälpliga. Det inte får inte bli som det har varit under de senaste 20 åren, att vi som jobbar med barnen ska komma med lösningar som kräver forskning.

Så ska vi få en vision är det tyvärr de någon som måste börja undersöka effekterna av IKT. Finns det didaktiska och pedagogisk fördelar jämfört med alternativ? Vad ger tekniken, förutom en känsla av att vi inte svävar vid sidan av samhället?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 september 2012 i Dator, IKT, Jobbet

 

Etiketter: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: