RSS

Att fatta beslut i ett dörrhål

28 Maj

När man lutar sig tillbaka lite och hämtar andan, är det intressant att se hur beslut fattas inom en så decentraliserad verksamhet som barnomsorgen. Det finns nämligen lite olika sätt att förhålla sig till diskussion och beslutsfattande. Och få inser hur svårt det är med kommunikation och att få alla med på tåget.

Ett vanligt sätt är att några människor möts i ett dörrhål och börjar prata. Någon har kommit att tänka på något som behöver göras och har ett förslag på hur man ska göra det. En liten diskussion uppstår mellan de församlade. Sedan fattas det ett beslut. Dörrhålsbeslut.

Det här är i en del fall inte något problem, men när det gäller en hel stuga med många avdelningar, då blir det ett problem. För hur förmedlas diskussionen och beslutet till övriga? Finns det någon rutin för det? Har man någon tavla, bok, block eller motsvarande där saker noteras? Har man inte det, då riskerar man att alla som inte var med upplever förvirring och utanförskap.

Samma sak gäller rasterna. Det gäller att vara med, för annars riskerar man också att hamna i bakvattnet. Det kan hänga på så lite som att man har ”fel” arbetskamrater som är med på rasten.

Ett annat exempel är när alla fröknar står i en klunga på gården. I den klungan avhandlas både det ena och det andra. Om man då väljer att ägna sig åt barnen, vilket då dessa diskuterande vuxna inte gör, då är det inte helt säkert att man nås av de diskussioner som förs. För dessa orden är sagda rakt ut i luften och uppfattas bara av de som står runtomkring.

Många har lärt sig det här och vill för allt i världen inte gå miste om snacket och besluten. För att inte tala om att man inte vill undgå att prata på vuxennivå.

Men det är ett informellt beslutsfattande. Det är ingenting man ska tillämpa om man vill ha en tydlig och överskådlig organisation. För drivs det bara lite för långt, då blir alla förvirrade och arbetet fungerar inte effektivt eftersom ingen vet vad som egentligen gäller.

Gäller besluten flera avdelningar eller alla på stugan, då är det informella beslutsfattandet ingen bra idé. Man behöver ordna diskussioner så att alla fått en möjlighet att tänka till på problemet. Likaså ska beslut fattas på rätt nivå. Och dessa beslut ska sedan dokumenteras skriftligt, till exempel i form av en planering.

Det här betyder också att beslut som gäller alla, inte får fattas för snabbt. Både demokrati och konsensus kräver en viss tid. Jag vet att det finns många otåliga där ute, många som inte väntar på andra. Frågan är bara om de har förstått vad demokrati och samarbete kräver?

Nu tänker säkert någon: ”Men vi måste kunna improvisera!”. Sådana personer har jag mött. Javisst, vi måste ha förmågan att improvisera. Det är någonting man lära sig med tiden genom den kunskap och erfarenhet man skaffar sig. Det handlar alltså inte om att göra vad som faller en in för att man inte vet vad man vill. Eller för att man inte vill binda upp sig med något.

Det gäller också att vet när vi ska improvisera. Men vi måste då ha vissa ramar som vi kan förhålla oss till. Vare sig det gäller musik eller måleri så så sker improvisationen inom vissa ramar. Jazzen har sin ackordsföljder och måleriet har sin färgackord. Likadant är det inom barnomsorgen. Det krävs en bra planering som alla känner till för att man ska kunna improvisera.

Nej, dörrhålsplaneringar, skrivna med ord i luften, är ingenting för en professionell organisation.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 28 maj 2012 i Jobbet

 

Etiketter: , , , ,

4 svar till “Att fatta beslut i ett dörrhål

  1. savsjoforskolor

    29 maj 2012 at 14:40

    Håller med dig om faran med informellt beslutsfattande där alla inte informeras eller har möjlighet att delta. Det gäller att ha flera arenor där man möts och fattar beslut…och att dessa arenor är på förhand givna. Annars är risken stor att arenorna uppstår spontant, informellt och okontrollerat”, det bidrar sällan till transperens och tydlighet.

    Samtidigt är det inte bara besluten som måste följa detta, utan även informationen. Information och kunskap är en enorm maktfaktor och alla som berörs av något ska ha samma information om verksamheten. Annars blir det i små klungor på gården eller i fikarummet som informationen överförs… och om bara små grupper sitter inne med informationen så spelar det ingen roll hur väl man har organiserat beslutsfattandet.

    Testade begreppet ”dörrhålsbeslut” gentemot några i personalgruppen idag… de fattade direkt vad det betydde.

     
    • Maths

      29 maj 2012 at 18:27

      Jag är både glad och bedrövad över att din ”testgrupp” förstod vad dörrhålsbeslut betyder. Det är kul att folk förstår, men samtidigt önskar jag att det här beteendet inte fanns. Det visar också hur svårt det är att i vissa organisationer hantera processer kring beslut och flödet av information.

      För visst är det som du säger, att informationsspridningen är mycket viktig i en organisation. Undanhållande av information är en härskarteknik. Och det är svårt att säga orsaken till att information inte sprids på bästa sätt. Men kommunikation är en svår verksamhet! Och just när beslut inte förmedlas på ett förutsägbart sätt, då kan man hamna helt fel i en organisation.

      Frågan är bara hur kommunikationen ska ordnas? Hur snabb kan den vara? D v s hur lång tid i förväg ska man sprida info eller fatta beslut?

       
      • savsjoforskolor

        29 maj 2012 at 21:01

        Jag tror faktiskt inte att det handlar så mycket om härskarteknik eller bristande kommunikation, utan om att många beslut (i en pressad siutation) måste tas snabbt och att det inte går att ha rutiner för alla situationer.

        Den ”tesgrupp” jag använde arbetar alla tillsammans på lägenhetsförskolor och de är tre till fyra personer som samarbetar. Det är en väldigt komprimerad verksamhet och det är svårt att hitta systematik för allt beslutsfattande…. men det ÄR samtidigt lätt att några missar information.

         
        • Maths

          30 maj 2012 at 17:04

          Är man bara tre fyra stycken kan det vara nog så svårt att få till en kommunikation, men det är så mycket lättare än om man har 15 stycken. Det kräver mer planering och framförhållning för att det ska fungera. Annars kan det t o m bli så att chefen och någon medarbetare tar beslut i en dörrpost och sedan finns det inga vettiga kanaler att få ut det till alla. Finns det då konkurrerande beslut, ja då blir det problem. För är beslutet inte nedskrivet och tillgängligt för alla, då vet man inte vad som gäller. Alltså blir det mest förvirring.

          Undanhållande av information är en härskarteknik, men det är inte säkert att det alltid är därför som informationen inte sprids. Min erfarenhet är väl att någon plötsligt kommer på att det t ex är midsommar nästa vecka och så ”snabbplanerar” man, trots att man borde haft åtminstone en grovplan redan i början av året. Jag menar, midsommar kommer varje år; det är inte något oförutsägbart.

          Lite är det nog så att man underskattar svårigheterna med kommunikation i en stor arbetsgrupp. Man kan leva i uppfattningen att mun-mot-mun metoden fungerar. Gör den inte det så skyller man på något annat, istället för att fundera på hur man ska få en bättre kommunikation över stugan. Eller så ser man inget annat och tror att så här ska det vara.

           

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: