RSS

Själviska barn

17 Mar

Människan är ett djur som har en ovanligt stor förmåga att samarbeta och agera osjälviskt. Men det här ser man fram för allt hos vuxna, men även i mindre grad bland barn. Hur kommer det sig?

Man har i studier sett att även riktigt små barn förstår och uppskattar någon som är hjälpsam. Det finns också studier som visar att barn 3-4 år gärna samarbetar, något som apor inte verkar göra. Så varför kan då barn bete sig så själviskt och egensinnigt?

Nu har man försökt studera den utvecklingen, från att ha svårt med att agera osjälviskt till att faktiskt kunna göra det. Och resultatet verkar tyda på att att den del av hjärnan som kallas vänstra dorsolaterala prefrontala cortex som måste utvecklas tillräckligt för att det ska fungera.

”We were interested in whether children would share more fairly if their counterparts could reject their offers, and to what extent strategic behavior was dependent on age and brain development,” explains lead study author, Dr. Nikolaus Steinbeis. ”We observed an age-related increase in strategic decision making between ages 6 to 13 years and showed that changes in bargaining behavior were best accounted for by age-related differences in impulse-control abilities and underlying functional activity of the left dorsolateral prefrontal cortex, a late-maturing brain region linked with self control,” explains Dr. Steinbeis.

The results suggest that egocentric behavior in children may not be a function of an inability to know ”fair” from ”unfair,” but is instead due to an immature prefrontal cortex that does not support altruistic behavior when faced with a situation that has a strong self-serving incentive. (EurekAlert)

Det är också så att barnen i den här studien var mellan 6 och 13 år, alltså barn i skolåldern. Vad ska man då tro om barn under 4 år?

En slutsats skulle kunna vara att den här funktionen inte utvecklas automatiskt. Hjärnan blir bra på det den över på. Så både genom stöd och hjälp, samt i livets skola med sina kamrater, så får barn och ungdomar träna på det här.

Vad händer då om barnet aldrig får öva sig i självkontroll? Kommer de att fortsätta att vara själviska och ha svårt att se fördelarna med att hjälpas åt? Det finns ju faktiskt en del vuxna som har svårt med det.

Själv kan jag tycka att saker som att vänta på sin tur, att inte skrika inomhus, att inte slåss, att inte ta saker från andra, är en god träning i självkontroll. Men även att fullfölja det man har påbörjat och inte ge upp när det börjar gå trögt.

Till barnet klara det här själv, behöver vi vuxna agera jagstödjande. För självkontrollen är en jagfunktion, en funktion som hjälper barnet att hantera sina impulser. Det kräver att det finns en god och närvarande vuxen i närheten av barnens lek som ser och bekräftar det barnet gör, samt hjälper barnet att hålla kvar det den ska träna på.

Om man då tänker att vi idag inom barnomsorgen har barngrupper på i snitt 16-17 barn, så förstår man vilket jobb vi har att göra. Det är alltså inte ett barn som ska ha stöd i sin utveckling.

Vi har alltså att göra med många barn i gruppen som kanske vet men ändå inte kan agera utifrån den kunskapen den har, eftersom de ännu inte har den självkontrollen. Så vi vuxna får väl utrusta oss med humor och tålamod, samt vara goda förebilder så kommer barnen dit vad det lider. Och att moralisera över barnets beteende tror jag inte på. Det sänker bara barnet.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 17 mars 2012 i Jobbet, pedagogik

 

Etiketter: , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: