RSS

Pekandets pedagogik

10 Mar

Det finns många olika ”pedagogiker”. En del har fått mig att undrar vad pedagogik egentligen betyder. Är det ett amöba-begrepp, eller? Några av dessa pedagogiker jag stött på under året är lyssnandets och lösningsinriktad pedagogik. Nu kanske vi ska lägga till ännu en pedagogik i vår arsenal: pekandet pedagogik.

Pekandet är något ganska typiskt för människan och finns inte hos apor, vad man vet. Men ett spädbarn har börjat uppfatta gesten någon gång innan det fyller 1 år. Spädbarnet kan även förstå att följa någon annans blick för att se vad som gör att personen tittar intensivt i en viss riktning.

Funktionen hos pekandet är att få någon annan att dela det fokus man själv har, att göra någon uppmärksam på något. ”Titta här!” är ju det väldigt talande namnet på en klassisk bok inom pedagogiken. Den finns tyvärr inte att köpa längre, men lär fortfarande användas på en del utbildningar.

Nu hittar jag en studie där man tar upp barns förhållande till någon som pekar och hur dessa barn uppfattar personen som pekar. (”Pointing Your Finger Makes You Credible to Kids”)

In a new study probing how young children make inferences about what other people know, co-authors Carolyn Palmquist and Vikram Jaswalfound that adults can convince a 4-year-old that they know something simply by pointing while delivering the message. This act even overrides all other evidence that the adult is clueless.

”Children were willing to attribute knowledge to a person solely based on the gesture they used to convey the information,” Palmquist said in a news release. ”They have built up such a strong belief in the knowledge that comes along with pointing that it trumps everything else, including what they see with their eyes.”

Hur kan pekandet bli ett bevis på kunskap i barnens värld? Men tanken är spännande. Den som upptäckt något och pekar för att göra andra uppmärksamma, har en kunskap som inte andra har förrän de också ser det.

Det här kan alltså gälla 4-åringar. Men som 5- och 6-åring har man kommit upp en eller flera intellektuella nivåer. Gäller den här forskningen dem också? Eller går gränsen i tonåren? Slutar vi någonsin att tro att den som pekar har kunnande?

Eller är det så att även vi vuxna ”går på” pekandet som en markör för kunskap? Ibland använder vi uttryck som att peka med hela handen och dylikt som en metafor när det gäller att bildligt veta något.

Naturligtvis går processen även åt andra hållet. Vi som vuxna och pedagoger kan få reda på vad barnen ”vet” och har intresse av genom att följa deras blick och pekfingrar. Men vi lägger inte in några tankar om att barnen ”vet” för att de pekar, de bara uppmärksammar. Men vi kan lära oss saker av det.

Att peka och gestikulera är kanske bra om man är pedagog? Vi kanske skulle använda oss mer av våra pekfingrar. Pekfingret blir ett slags argument när vi försöker övertyga andra om att vi kan något som är värt att veta. Pekandets pedagogik! Det var här ni kunde läsa om det först.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 mars 2012 i Jobbet, pedagogik

 

Etiketter: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: