RSS

Kumulativ kultur och kreativitet

06 Mar

För några dagar sedan skrev jag om begreppet kumulativ kultur, det vill säga att vi lära av varandra på ett sätt att det blir en samlad och ökande effekt. Det här är också en tanke som framkommer vid en intervju med forskaren och nätaktivisten Christopher Kullenberg.

En stor del av artikeln där han intervjuas, ägnas åt begreppet kreativitet. Och här framstår inte kreativitet som något som bara existerar inne i enskilda individer. Den hänger även intimt samman med vilket samspel vi har med andra och hur vi delar information och kunskap med dessa andra.

”Nätaktivism har stora likheter med hackerkulturen. Inom hackerkulturen finns starka ideal om hur man skapar kreativitet som kommer från öppen källkods-rörelsen. Det handlar om att dela med sig och redogöra för hur man har gjort så att andra kan bygga vidare. Krea­tivitet för mig är därför inte en individuell förmåga utan något som sker kollektivt. Något man skapar ett system för.”

– Det är samma sak inom vetenskap och forskning. Man publicerar sina rön för att andra ska kunna ta del av dem och bygga vidare. Likheten mellan forskningsvärlden och hackerkulturen är inte så konstig när man tänker att webben kommer från Cern. Och att grundidén var att dela forskningsdata med varandra.

– Inom nätaktivismkretsar finns också en viss tokighet. Som när vi fick för oss att använda gamla modem för att lösa ­problemet med att internet var släckt i Egypten. För att komma på det krävs att man inte har så mycket respekt för hur man egentligen ska göra.

– Det handlar om att testa galna grejer och se om de fungerar.
Internet har förändrat utgångspunkten för mig att bli kreativ tillsammans med andra. Om jag vill göra något behöver jag aldrig börja från början. Du behöver inte lära dig allt om hur en webbserver fungerar för att bygga en hemsida. Du kan hitta en video på Youtube som guidar dig steg för steg.

– Det gäller också inom politiken. Titta på den arabiska vågen. Internet har gjort det möjligt att skapa ett protokoll för hur en diktator ska störtas. Det är en slags öppen källkods-politik som gör att andra kan ta mallen, använda den och bygga vidare på den. Helt plötsligt inspireras USA och Europa av Mellanöstern i hur politik kan föras.

Det här väcker två tankar hos mig.

Det ena handlar om min tro på fri och öppen källkod, som väl främst representeras av rörelsen kring Linux och operativsystem som bygger på den, t ex Ubuntu. Men också mer allmänt på en fri och öppen vetenskaplig forskning.

Det andra handlar om att vi inte är så självständiga och individualistiska som vi idag luras att tro. Vi är mer än någonsin beroende av andra i alla möjliga situationer i livet.

Något som utmärker synen på barn under senare år är att de på något sätt föds utan att ha behov av vuxna. De ses lätt som små självgående individer vi inte behöver bry oss så mycket om.

Barnens skapande inom den så kallade förskolan se också med liknande glasögon. Det är individualistiska prestationer. Att barnen hela tiden lär av andra och behöver oss för kunskaper och inspiration, samt som modeller, det går så lätt obemärkt förbi.

Barn imiterar och lär sig genom att pröva det som det ser att andra gör. Barnet behöver då få se andra göra saker. Barnet behöver också kunniga vuxna som kan hjälpa dem vidare. Och med den kunskap de får, kan de sedan vara kreativa. För att sedan kunna ta det ett steg till.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 06 mars 2012 i Jobbet, pedagogik

 

Etiketter: , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: