RSS

Rörelserummet har blivit stationärt

26 Feb

Idag på promenaden gick jag och min fru förbi min gamla arbetsplats. Det var nog 1½ år sedan jag var där senast. Vi gick där och kikade in genom fönstren för att se hur de såg ut nu när min ande borde ha släppt taget om avdelningen. Mycket av det jag kunde se var sig ändå likt.

Den stora förändringen verkade vara lekrummet. Som idrottslärare och man hade jag sett till att det blev ett rörelserum för 1- och 2-åringar. Någon gång ville kvinnorna jag jobbade med ställa in en soffa för att dela av rummet. Men jag lyckades håll emot.

Nu syntes det att kvinnorna och Reggio hade tagit över kommandot. En avdelare och en skärm hade ställts in. Rummet hade fått stationer med möbler. Där fanns till och med en vit tejp för att markera en gräns mellan de olika delarna av rummet. Här skulle barnen på ett kontrollerat sätt sitta och göra något ”ordentligt”, inte hoppa och springa omkring.

Varning för rörelseleksaker

Varning för hopphästar, bollar och springande barn inomhus

Borta var de hopphästar jag köpte in. Borta var bollarna. I ett hörn fanns en stor kuddmockapär som köptes precis innan jag slutade och där man skulle kunna tänka sig lite stillsam rörelselek, även om den troligen ska vara en ”mys”-hörna.

Det som var avdelningens rörelserum hade nu blivit stationärt och fyllts med samtidens stereotypier. Några egna och originella tankar kunde jag inte se. Man har möblerat enligt den norm som håller på att byggas upp allt mer och som grundar sig på det ovetenskapliga och okunniga luddet hos Reggio-sekten.

Jag stod där utanför fönstret och bara skrattade. Nej, någon känslomässig koppling till avdelningen har jag inte längre. Jag hade funderat mycket kring små barn och deras behov, avdelningens utformning och liv byggdes upp utifrån de tankar jag hade. Men det var när jag jobbade där och det angick mig hur man såg på pedagogiken. Nu jobbar det andra där som får ta det ansvaret.

Det som gjorde att jag skrattade så gott vara att det var precis så här jag tänkte att det skulle gå med lekrummet, när idrottsläraren försvunnit. Barnen och rummet blev stationära, inte rörliga.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 februari 2012 i Jobbet

 

Etiketter: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: