RSS

Mörkar hen verkligheten?

21 Feb

Det pågår en bitvis hätsk debatt om ordet hen. Nu läser jag i DN en intervju av författaren till boken om hen. Anette Skåhlberg ger nu ut en bok till och är kritisk till hur man använder ordet.

– Vi får inte ett mer jämställt samhälle genom att byta ut hon och han, utan vi riskerar att ta ett steg bakåt. I stället för att arbeta med att göra hon och han lika starka så använder man ”hen” för att slippa tänka på de problem vi egentligen har, säger hon.

Jag tänkte på det när jag här om dagen läste om föräldrar som inte säger barnens kön. Det är som om dom vill sopa alla problem under mattan och se till att vi inte pratar om kön. Men här kan jag hålla med Anette Skåhlberg.

Förhålla sig till sitt kön och det andra

– Alla barn är någon gång upptagna av snippa och snopp, hon och han och sin identitet, och att vara ett kön är en del av det och det viktiga är ju att hjälpa barn att fatta att hon och han är lika starka. Att de är lika mycket värda. Mindre skillnad mellan könen sker inte för att vi ändrar ett ord utan för att vi ändrar en attityd.

Och det är väl det som hela jämställdhetstanken handlar om: att båda könen får vara lika starka. Hur vi sedan ska komma dit är väl fortfarande en öppen fråga och vi har en bit att gå.

Barnen behöver få undersöka vad det innebär att vara flicka eller pojke. Men också hur det ena könet förhåller sig till det andra så att inget kön blir diskriminerat.

Ge barnen ett ord – för vad?

– Nej, jag har inget emot ordet i sig men gillar inte att vuxna försöker pådyvla barnen ett nytt ord som de måste lära sig. ”Hen” är som en semesterort man tar sig till, men när man reser tillbaka är de riktiga problemen fortfarande kvar. Det är dem vi behöver arbeta med.

Vi pådyvlar barnen nya ord hela tiden, så hen är väl inte mycket att orda om, så att säga. Men vi behöver använda det på ett vettigt sätt. Det är ju inte riktigt som när det debatterades vilket namn vi skulle ge flickors kön. Hen är något annat och jag kan se många användningsområden.

Ingår i arbetsbeskrivningen

Men allt det här ger mig ändå inga ledtrådar till hur jag på ett effektivt sätt ska jobba med jämställdhet. Annat än i första hand med min egen attityd och att på bästa sätt skapa en god självkänsla hos alla barn. Likaså att jag förmedlar normen att man inte ska se ner på någon, utan att alla är lika värda.

Och jobbar man som jag mest med barn under 3 år, så ser problemen lite annorlunda ut än om man har 4- och 5-åringar på avdelningen.

Och jag vet inte om det blir bättre av att alla dagis får en genuspedagog. För det här handlar om attityder hos personalen, inte barnens attityder. Barnen snappar upp vad som gäller i samhället och förhåller sig till det. Och om den så kallade förskolans personal är hypertraditionell, vad gör vi åt saken? Genuspedagoger för vuxna?

Nu är debatten lite infekterad, men om några år kommer det nog att ha lugnat sig. Det blev ju lite debatt kring ordet snippa också och det har väl de flesta åtminstone förlikat sig med. En lugnare debatt har vi haft på bloggen Tysta tankar, där vi diskuterar en könsneutral skola.

Ordet hen har nog kommit för att stanna. Så låt oss ge det en vettig innebörd och sedan gå vidare med jämställdheten.

Advertisements
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 21 februari 2012 i Jobbet, könsroller

 

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: