RSS

Studie om stereotypa könsroller och fördomar hos barn

28 Jan

Hur och när man ska hantera barn uppdykande fördomar om andra människor, är ett aktuellt ämne här i Sverige. Genom läroplanen för den så kallade förskolan finns det skrivningar som säger att vi ska jobba mot traditionella könsroller och fördomar. Frågan är bara hur? Och när?

I en studie från Friedrich Schiller Universitetet i Jena, Tyskland, tar man upp hur man kan jobba med barns fördomar. Och deras slutsats verkar vara att man ska jobba med den mänskliga naturen och barns egen utveckling. Det vill säga: det finns ett period då det öppnas ett fönster där det är lättare att ta upp sådana här frågor.

“Approximately at the age of three to four years children start to prefer children of the same sex, and later the same ethnic group or nationality,” Prof. Dr. Andreas Beelmann of the Friedrich Schiller University Jena (Germany) states. This is part of an entirely normal personality development, the director of the Institute for Psychology explains. “It only gets problematic when the more positive evaluation of the own social group, which is adopted automatically in the course of identity formation, at some point reverts into bias and discrimination against others,” Beelmann continues.

Jag har själv kunnat konstatera att barn verkar få någon form av inre bild av vad de båda könen står för när de har passerat 3 års ålder. Det brukar hända när de har lämnat småbarnsavdelningen och kommit in i syskongruppen. Där dyker prinsarna och prinsessorna upp. Så som fröken på småbarnsavdelning finns det inte mycket att göra med den här delen av läroplanen.

Och ska man tro den här studien, är det bäst att försöka jobba med barnens stereotyper och fördomar mellan 5 och 7 års ålder. Då jobbar man med naturen, inte mot den. Även om min erfarenhet är att då står stereotyperna i sin fullaste blom, så är tydligen en vändning på väg då.

According to this, the development of prejudice increases steadily at pre-school age and reaches its highest level between five and seven years of age. With increasing age this development is reversed and the prejudices decline. “This reflects normal cognitive development of children,“ Prof. Beelmann explains. “At first they adopt the social categories from their social environment, mainly the parents. Then they start to build up their own social identity according to social groups, before they finally learn to differentiate and individual evaluations of others will prevail over stereotypes.” Therefore the psychologists reckon this age is the ideal time to start well-designed prevention programmes against prejudice. “Prevention starting at that age supports the normal course of development,“ Beelmann says.

En kritisk faktor är att barnen kommer i kontakt med andra än det egna könet och den egna sociala gruppen. Barnen behöver få positiva erfarenheter av de andra, de man kan få fördomar mot. Och går det inte, då kan det hjälpa med att läsa och diskutera.

As the new study and the experience of the Jena psychologists with their prevention programme so far show, the prejudices are strongly diminished at primary school age, when children get in touch with members of so-called social out groups like, for instance children of a different nationality or skin colour. “This also works when they don’t even get in touch with real people but learn it instead via books or told stories.” But at the same time the primary school age is a critical time for prejudices to consolidate. “If there is no or only a few contact to members of social out groups, there is no personal experience to be made and generalising negative evaluations stick longer.”

Det låter lite som om det här fram för allt är något man kan jobba med bland 6-åringrna. Alltså i övergången mellan dagis och skola. Risken är väl att det hamnar mellan stolarna då, men det borde inte vara omöjligt.

Men det finns saker vi kan göra både före, under och efter den perioden: nämligen vara allmänt toleranta! Att alltså själva vara bra förebilder.

Tolerance on the other hand could be encouraged at any age. The psychologists’ “prescription“: As many diverse contacts to individuals belonging to different social groups as possible. “People who can identify with many groups will be less inclined to make sweeping generalisations in the evaluation of individuals belonging to different social groups or even to discriminate against them,” Prof. Beelmann says.

Plötsligt känns det som om det skulle kunna bli lite enklare att jobba med avsnitten i läroplanen om könsroller och det mångkulturella.

Jag kan tänka mig att man inte ska behandla barn allt för stereotypt när de är små. För får de möta förståelse och inte behöver känna sig mer begränsade än andra, då finns det en bra grund att stå på. Sedan kan man ta ett mera grundligt tag i problemet när de blivit så pass gamla att man kan prata och diskutera med dem.

Hur man mera konkret ska kunna ta sig ann problemet, får man väl ta sig en funderar kring. Men jag tror ändå att det största jobbet har man med sig själv och sina egna fördomar. Kommer man tillrätta med dem, så är man en bit på väg.

Advertisements
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 januari 2012 i Jobbet, könsroller

 

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: