RSS

Barn och retorik

07 Jan

Det är inte ofta vi lyssnar på radio här hemma. Mest blir det TV och det är inte så ofta det heller. Men nu åkte radion på av en slump och råkade då få lyssna på programmet Om barnens retorik på P1.

Retoriken uppstod samtidigt som demokratin i det antika Grekland. Så på något sätt är retoriken viktig för demokratin: det gäller att övertala, inte tvinga med hot och våld.

Det intressant är då att redan när barnen börjar kommunicera (”att göra gemensamt”), så använder de sig av de sätten, strategierna (ethos, trovärdighet, pathos, känslor, och logos, kunskap.) att argumentera som beskrivs i de första texterna om retorik, t ex hos Aristoteles. Så någonstans kan det här vara en del av vår mänskliga verktygslåda, tänker jag, något vi användes oss av redan för över 150.000 år sedan när vi levde mer fritt som jägare och samlare, innan alla kungar, tyranner och andra härskare.

Lite intressant är att höra ursprunget för det latinska ordet för påverka: persuatio. Det lär komma från ordet för socker! Så att påverka eller övertyga/övertala är handlingen där man sockrar något, det vill säga lyfter fram fördelarna med det man har att säga.

Och det här är väl det budskap som vi som jobbar professionellt med små barns fostran får ta till oss: det handlar om att argumenterar, resonera och förhandla. Det är på något sätt demokratins livsluft. Det är alltså viktigt att lägga fram skäl, att förklara varför man tycker något. Vi vill ju att barnen ska lära sig att förklara verbalt vad de vill och tycker, inte att slåss.

Men det talas också i programmet om att barnen har andra idéer om vad som är viktigt. De gör andra prioriteringar än vad vi vuxna gör. Så ska man argumentera mot barn, så gäller det att förstå deras perspektiv, vad är ett relevant argument, vilket inte är så lätt alla gånger, skulle jag säga.

Och även om vi försöker få barnen att med tiden förstå vårt perspektiv, så kan vi inte riktigt kräva det när de är små, skulle jag tro.

Här har vi det som är det kanske svåraste med barnuppfostran: att övertyga någon om att göra eller inte göra något när denne ännu inte har förstått sammanhanget och vidden av handlingen. Hur överbryggar man den klyftan?

Å andra sida har vi under de senaste åren, allt efter debatten om curlingföräldrar, som skapades av Bent Hougaard, fått lära oss ordet förhandlingsbarn. Att barnen kan förhandla och då alltså argumentera för sin sak, är inget okänt idag. Eller ser vi mest att de bara tjatar? Hur som helst får man både som förälder och professionell fostrare en chans att fundera över varför man hävdar vissa saker.

– Vuxna måste våga vara vuxna. Förhandlingsbarnen har vant sig vid att de vuxna följer minsta motståndets lag.

Vi vet inte hur barn tänker, skriver den danske psykologen Bent Hougaard. Även det ser Ingvor Argus som en brist på tid.

– Nej, om vi inte vet hur de tänker beror väl det på att vi inte har tid att ta reda på det. Min erfarenhet är att barn för det mesta har en bra förklaring på hur de tänker. (SvD 2004)

Visst. Och även om vi förstår deras argument och kan sympatisera med vad de vill uppnå, kanske det ändå inte är relevanta argument i det sammanhanget, ett sammanhang barnet inte förstår.

Det här tas också upp på ett hörn i en artikel i Lärarnas tidning från 2009 och som man kan ladda ner från Kometprogrammets hemsida.

Vi får i programmet också hör vad ett barn anser vara tjat: När man säger och säger att man vill ha det. Tänkvärt!

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 07 januari 2012 i Jobbet

 

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: