RSS

Mötet med chefchefen

15 Dec

Så har vi då haft det där mötet med chefens chef. Ärligt talat vet jag inte vad som kom ut av det egentligen. Det känns fortfarande som om alla kort inte är på bordet.

Eftersom jag aldrig tidigare varit med om något liknande, var det en intressant upplevelse. När väl nervositeten hade släppt. För hur tänker man på våningen ovanför? Hur funderar man kring verksamheten på ett mer övergripande plan?

En intressant upplysning var att man nu inte längre behöver redovisa antalet barn i småbarns- och syskongrupper. Som jag skrev om tidigare så finns det nu mera en flora av olika varianter. Nu kan man hitta mått som antal barn per heltidsanställd eller genomsnittligt antal barn per avdelning. Det här innebär att du kan ha en avdelningslös avdelning, med allt vad det innebär, och en småbarnsavdelning och ändå ha samma kvot barn/vuxen. Att den förra är ett helvete rent mänskligt (tack Reggio!) för små barn tas det alltså inte någon hänsyn till. Som en följd av det här skulle alltså även begreppet avdelning vara på väg bort.

Vi fick också höra att hur många barn man tycker är för många, är en fråga om vilket perspektiv man har. Vissa tycker det är mycket med 30 andra med 21. Att det var en resa med stress att komma upp till 30, sades det inget om. Men poängen var väl att vi inte var så allvarligt drabbade.

Även vi fick höra att det står bör i Stockholms stad styrdokument och att skollagens krav på garanterad plats går före allt annat. Jag antar att det är också kommer upp ikväll när Förskolevrålet möter politikerna i Bagarmossen.

Helt klart är ändå, att det barnperspektiv som vi ska ha, inte finns på övervåningen. Där är det bara ekonomin som är vägledande. Finns det många barn att ta in, kan man också ta in fler personal; finns det inga barn, blir det väl uppsägningar, kan jag tänka mig.

Inte heller tar man hänsyn till om vi kan utföra ett jobb enligt läroplanen. Bara ekonomin går ihop sig. Hur vi ska hinna med vårt pedagogiska jobb blir sekundärt och en organisationsfråga, skulle jag tro. Att organisera om på avdelningen är ett populärt svar. Jag har inte kunnat jobba med projekt eller dokumentera på ett år på grund av den arbetssituation vi har, men känner ändå pressen att göra det. Och det känns som om jag inte kan ”jobbet”, trots att jag är fullt kompetent.

Och eftersom chefschefen inte kunde gå in på tjänster och exakta barnantal, rann den frågan bort obesvarad.

Det var ett trevligt möte, men nej, jag vet inte om jag är så imponerad. Det framkom ingenting som kan säkerställa att det blir en bättre arbetssituation. Eftersom jag sov illa inatt, är jag för trött för någon djupare analys just nu. Jag får nu ta mig en funderare tillsammans med arbetskamraterna imorgon om vad det här betyder.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 december 2011 i Jobbet

 

Etiketter: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: