RSS

Gratis övertidsarbete och kostsam stress

21 Aug

I ett inlägg i SvD skriver Sten O Andersson, seniorombudsman i Civilekonomerna, om att det är dags att stoppa gratis övertidsarbete. Hans bild av verkligheten känner jag igen.

På min förra arbetsplats jobbade jag 100 timmar övertid på ett år. Till slut sa lönekontoret ifrån, att jag fick inte jobba mer övertid. Min chef blev inte glad. Ändå hade jag varit snäll, för jag hade bara tagit upp ungefär hälften av den tid jag faktiskt gjort. Arbetsgivaren behövde alltså bara betala hälften av jobbet.

Allt övertidsarbete handlar till sist om att vi har för mycket att göra. Den arbetstid vi har räcker inte till. På det lägger också arbetsgivaren en ekonomisk begränsning, genom att visa att det inte finns pengar att betala denna övertid.

Sten O Andersson sammanfattar sin ståndpunkt så här.

Det är dags att säkerställa att lagar och avtal följs. Återinför åttatimmarsdagen. När företagen åter får en bemanning som är förenlig med arbetstagarnas hälsa, så löser man två problem. Arbetslösheten sjunker och sjukdomstalen minskar. Det skulle Sverige må väl av.

Även ett hälsoproblem

Men det är inte bara det att övertiden blir större. I det här finns också problemet hur arbetstagaren mår i allt det här. Och nu visar en studie att även mild stress kan leda till ohälsa. Det här är inte bra rent samhällsekonomiskt och inte heller för den utsatta personen. Men det är bara de tunga fallen, de som fått en diagnos som man uppmärksammar. Allt annat hamnar under radarn.

Om man systematisk tar med sig sitt arbete hem för att man inte hinner med det på jobbet, finns det ett inslag av stress i det. Som anställd känner man kravet att hinna med, men gör inte det. För att slippa skammen och en eventuell utskällning, jobbar man osynligt.

Även om chefen vet att jag gör det, så finns det inte många chefer som skulle gå in och säga åt mig att sluta jobba gratis. De har sina krav uppifrån och för att nå dit måste de få sina anställda att arbeta ännu mer, helst till en mindre summa pengar.

– Dagens moderna arbetsliv ställer höga krav, vi behöver vara lite av superheroes för att orka.

Får prioritera själv

Jag har upptäckt, att om vi i min bransch ska hinna med att göra det där jobbet som ”lärare”, då finns det två alternativ. Det första är att du lågprioriterar barnen. Du bli inte tillgänglig eftersom du går och planerar eller sitter och gör någon dokumentation. Då bryr man sig bara om något barn gråter eller man hör att det blir en konflikt som du tvingas ta tag i.

Det andra sättet är att jobba gratis övertid. Du tar hem det där som du ”borde” ha hunnit med på jobbet. Men du tar dig då tiden att vara med barnen i större utsträckning.

Men det här är ju ytterst ett tecken på att man är stressad, att du har en oro för att inte hinna med det du ska. Och ju mer du tycks ”hinna med” desto mindre anledning finns det för arbetsgivaren att lägga ner mer resurser på verksamheten för att den ska fungera och du kan även få fler arbetsuppgifter. Arbetsgivaren spar pengar, men på din bekostnad.

För finns det någon chef som vågar sig på att prioritera i sina anställdas arbetsuppgifter? Har de några egna möjligheter att prioritera för egen del? Vem skulle ha modet att sticka ut? Och vem skulle skjuta till de pengar som behövs för att jobbet ska bli gjort? Eller behöver vi ta en diskussion om hur vi ska kunna närma oss visionerna i läroplanen?

Leva i dubbla världar

Jag känner mig lite kluven, för jag kan ha olika förväntningar beroende på om jag är brukare/kund eller anställd. Som brukare/kund ska jag ha nästan obegränsade rättigheter och jag ska bli 100% nöjd med det jag får. Men som anställd, kan jag då kräva någonting? Faktum är att jag mest får krav riktade på mig. Vem ska jag rikta mina krav till? Och skulle dessa personer orka bry sig? De personer jag har kontakt med sitter också fast i den här fällan.

Tänk dig att lämna ditt barn på ett dagis och där vara brukare/kund med att sedan åka till jobbet på ett annat dagis och där tvingas ha en sjukdomsframkallande arbetsmiljö. I det första fallet blir jag lyssnad på genom t ex brukarundersökningar. Men hur lyssnar man uppåt i hierarkin när jag talar om att arbetsekvationen inte går ihop? Ändå är det min arbetsmiljö som bestämmer om jag kan utföra det jobb jag behöver göra.

Måste bli en lösning

Hjulen snurrar allt fortare. Var går gränsen? Hur mycket snurr klarar vi innan det brister? För det här kommer att bli kostsamt, framför allt för den enskilde individen.

När ska vi få en arbetsmarknad som är anpassad efter människor? Människor kan pressas till mycket, men det finns gränser. Och så länge som det ”bara” drabbar ”individer” kommer det inte upp på de ekonomiska och politiska agendorna.

Nu har i alla fall en del lärare tröttnat, gått förbi det som skulle vara våra fackföreningar och startat en egen rörelse, vilket också har uppmärksammats av media. Och det är bra att det kommer ut i ljuset så det kan diskuteras.

Personal som arbetar inom svensk skola trollar med knäna varje dag. Men trots vårt stora engagemang och kärlek till jobbet har alla människor en gräns. Vår gräns har nåtts nu. Vi är inga övermänniskor. Kraven på vad en lärare ska ansvara för och hinna med har blivit fullständigt orimliga.

Annonser
 
4 kommentarer

Publicerat av på 21 augusti 2011 i Jobbet

 

Etiketter: , , , ,

4 svar till “Gratis övertidsarbete och kostsam stress

  1. Morrica

    21 augusti 2011 at 11:24

    Jag är ledsen, men det finns bara en väg ur detta – gå samman och arbeta inte obetald övertid, ta emot gnället med högburet huvud och förklara att nej, tyvärr, det finns inte utrymme för planeringen om vi inte arbetar dessa X antal timmar övertid varje vecka, så antingen anställer ni fler eller så betalar ni för övertiden.

    Ingen kommer att göra det åt förskollärare, ingen kommer att göra det åt grundskollärare eller gymnasielärare eller komvuxlärare eller universitetslärare heller. Det är upp till lärarna själva.

    Men det kräver att alla vågar stå. Alla behöver inte stå i första ledet, men alla måste våga stå. Om någon ler ett martyrleende och gratisjobbar bakom ryggen på andra blir kampen många gånger tyngre och tar många gånger längre tid, och det slår mot alla, även mot barnen.

     
    • Maths

      21 augusti 2011 at 12:28

      Jo, du skulle nog kunna ha rätt i det. För det är inte så troligt att huvudmännen, alltså politikerna, tar tag i problemet. De vill gärna ha en verksamhet i världsklass, men de vill inte lägg motsvarande resurser för att få det.

      Men jag tror inte att det finns så många, ännu, som har modet att stå upp. Och eftersom vi inte har våra s k fackföreningar med oss, så lär det få bli genom initiativ från enskilda eller grupper av lärare och då är man mer sårbar. Det blir lätt att vifta bort dessa personer som gnällspikar e dyl.

      Och de flesta jobbar med sitt. Man lyfter sällan blicken och ser det gemensamma.

       
      • Morrica

        23 augusti 2011 at 22:34

        Hur ska huvudmännen på allvar kunna förstå att de faktiskt behöver betala mer för att få det de får för vad de betalar idag, om vi inte låter bli att ge dem det om de inte betalar mer? Vi har bäddat såhär alldeles själva, och det är bara vi som vet hur obekvämt det faktiskt är.

         
        • Maths

          24 augusti 2011 at 19:42

          Visst. Det slår mig också att läget nog är lite mer komplicerat. Eftersom det här handlar om politiska beslut, så blir det lite annorlunda, skulle jag tro. För det kan finnas en större vilja att sänka skatter än att leverera en bra service. Och när det gäller barn och elever, så är det inte lätt att låta bli att göra vissa saker. Det gäller att man verkligen kan prioritera så de små inte blir lidande. Man hamnar i ett moraliskt dilemma. För om man ”skär ner” på fel saker, så kan man riskera delar av barnens utveckling. Och som det låter inom skolan, så är det inte kommunen som får ta skiten, utan lärarna. Vad tror du?

           

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: