RSS

Dagis har gamla anor

31 Jul

När jag läste till förskollärare fick jag läsa om Fröbel och barnträdgårdar. Vi pratar här 1800-tal. Jag fick också läsa om hur barnomsorgen byggdes ut under 70- och 80-talen. Man får då lätt en bild av den här typen av gemensam omsorg om barnet som något nytt, något som hör till vårt moderna samhälle.

Men kanske behöver vi skriva om vår historia lite. För när jag lyssnar på Lasse Berg, när han blir intervjuad om sin nya bok ”Skymningssång i Kalahari”, ser jag en helt annan bild framför mig.

Under den absolut längsta tiden som vi människor har funnits, har vi varit jägare och samlare. Jordbrukare har vi bara varit en kort tid, även om vi har varit det i 10.000 år. Hur kunde man då ta hand om sin barn innan dess?

När det lilla barnet blev för stort och tungt för att bära omkring, fick det lov att passas av andra medan mamman var ute och samlade eller kanske deltog i en jakt. Barnet fick stanna i det relativt säkra området som var lägret och då passas av andra. Samhället tog hand om de sina, ”privata” lösningar fanns inte.

I det här samhället var det viktigt att alla bidrog till försörjningen, alla var viktiga och betydelsefull. Tanken på att kvinnor skulle kunna ställas utanför produktionen av mat, som vår tids hemmafruar, ter sig befängd. Alla var jämlika. Och så såg det ut i många miljoner år.

Tänk vilken skillnad det är mot idag. När vi nu pratar om barnomsorg (i den mån vi ännu talar om omsorg) gör vi det utifrån perspektivet att en ensam mamma ska sitta i ensam i en liten lägenhet eller litet hus och där ensam ta hand om ett eller flera barn. Det är den bilden de flesta har: kärnfamiljen där kvinnan och hemmafrun, trots att vi lever i 2000-talet, ensam ska bära bördan av barnomsorgen. Det upplever vi som det ”naturliga”.

I Afrika lär det finnas ett talesätt som säger att det behövs en hel by för att uppfostra ett barn. Men så tänker vi inte här. För även om vi ser att papporna tar en allt större del i omsorgen om sina barn, så är vi långt ifrån att se oss som en del i ett samhälle där vi hjälps åt.

Och den här bilden delas, av förståeliga skäl, även av de som jobbar inom barnomsorgen. De är ju en del i samma kultur. Men det kan då också få lite olyckliga konsekvenser när det gäller synen på det man bör göra när man är på ”jobbet”.

Troligen var det enklare att ta hand om barn under äldre stenålder. De små barnen bör ha varit färre än de vuxna och ungdomar fick säkert hjälpa till att passa de yngre. Och samhället de levde i var lätt att överblicka eftersom det inte innehöll så många innevånare.

Så även här finns det ett par kontraster. Dels har vi några vuxna som speciellt har som uppgift att ta hand om barn medan deras föräldrar arbetar, dels kan vi tränga ihop 15 stycken barn mellan 1 och 3 år på en och samma avdelning med bara tre vuxna. Det får naturligtvis konsekvenser för samspelet inom den grupp som utgör avdelningen.

Kollektiv uppfostran behöver alltså inte vara något negativ, om man ser det historisk. Men vi måste naturligtvis se till att tillvaron där blir så mänsklig som möjligt.

Jag läste för några år sedan Lasse Bergs förra bok, ”Gryning över Kalahari”, med stor behållning. För någon vecka sedan köpte jag den nya boken och ser fram mot att läsa den. Det finns även andra intressanta tankar där. Och kanske kan man få ett litet annat perspektiv på det liv vi lever här och nu. Bilden av människan som hjälpsam och full av humor, jordens snällaste apa, är väldigt tilltalande i dessa kalla och hyperindividualistiska dagar.

Läs Lars Linders recension i DN och Karin Bojs krönika på DNs vetenskapsblogg om boken ”Skymningssång i kalahari”.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 juli 2011 i Jobbet

 

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: