RSS

Vad är en fönsterhanterare?

17 Jul

När man köper en dator eller installerar ett nytt operativsystem, är det lätt att tänka att så här är det. Man får något som fungerar direkt, men där finns inte så många alternativ. Så är det framför allt hos Mac och Windows. Inom Linuxvärlden är det lite annorlunda, där finns det alternativ till snart sagt allt. Men även där kan den här känslan dyka upp.

Ta skrivbordet som exempel. I Mac och Windows går det inte att byta ut. OK, det går att byta skrivbordsbakgrund och eventuellt byta färgtema. Men sedan då? Det finns ett sätt att göra det på och det är redan valt åt dig.

Ditt skrivbords anatomi

Å andra sidan finns det många som inte kan urskilja de olika delarna av sitt skrivbord och vad som händer där. Var går gränsen mellan skrivbordet, de olika programmen du har öppna på din dator och det som du gör på internet? Det finns de som uppfattar sin webbläsare som att det är den som är internet. De kan inte heller skilja ut olika fönster och dialogrutor som dyker upp. Hur ska de då kunna inse att det finns alternativ för skrivbordet också?

Eftersom skärmen är platt, är det väldigt lätt att se även skrivbordet som något 2-dimensionellt. Det blir inget djup. Till en del hjälper det nya ”ögongodiset” till med att få en djupeffekt, när de lägger till skuggor under öppna fönster.

Men tänk dig att du har bilden på skrivbordet som botten, den lägsta nivån. Över den kommer sedan alla de program du öppnar. De körs i separata fönster och brukar lägga sig ovanpå varandra som en trave papper. Längst upp har man sedan de paneler som körs. Inga andra fönster brukar få dölja dessa paneler eftersom de innehåller saker du bör komma åt eller ha koll på. Även panelerna körs i fönster.

Ja, allt du över huvud taget öppnar på din datorskärm körs i fönster. Utan fönstren skulle du inte kunna se dina program. Fönstren är grunden i det grafiska gränssnittet. Det här gör hanteringen av program mer intuitivt. Utan fönstren skulle vi fortfarande få använda kommandon i terminalen.

Rita upp fönster

Nu dyker inte fönstren upp på magisk väg, utan det finns naturligtvis ett program som sköter det. Programmet som håller i det här är fönsterhanteraren. Fönsterhanterarens huvudsakliga uppgift är att rita upp de fönster som programmen körs i, att styra deras placering på skrivbordet och fönstrens utseende. Den tillåter användaren att flytta, ändra storlek, minimera och på andra sätt hantera fönstren.

Här har jag tagit bort programmet för att visa vad fönsterhanteraren gör.

Ett vanligt fönster brukar ha en ram runt sig. Längst upp hittar man en list som brukar innehålla namnet på det program som är öppet och ett antal knappar. De vanligaste knapparna gör att användaren kan stänga, maximera och minimera fönstret. Men högerklickar man på namnlisten högst upp, så dyker det upp en meny där det brukar finnas flera funktioner. Innanför ramen dyker programmet upp.

Med de flesta fönsterhanterare brukar det finnas en möjlighet att byta ut det färgtema som finns där som standard. Det brukar också finnas möjlighet att byta ut bilden på skrivbordet. Hur man gör det beror lite på vilken fönsterhanterare man använder.

Något som jag upplever som väldigt typiskt för fönsterhanterarna i Linuxvärlden, är att de även brukar erbjuda ett antal arbetsytor, virtuella skrivbord. Du har alltså inte bara det skrivbord du ser framför dig. I Ubuntu och många andra operativsystem med Linux brukar det finns fyra stycken. Det är då fönsterhanterarens uppgift att låta användare växla mellan dessa arbetsytor och även flytta fönster mellan dem.

Naturligtvis måste även fönsterhanteraren ha ett sätt för användaren att kunna öppna de program den vill. Och här finns det olika sätt att lösa det på. Mer om det längre fram.

Det personliga valet

Resten av den här texten har jag tänkt ska handla om hur olika fönsterhanterare är uppbyggda. Inte teknisk, utan från en användares perspektiv. Ska man kunna göra ett bra val, då kan det behövs lite grundkunskaper.

Och det finns många att välja på, i Linuxvärlden. Du hittar långa listor på flera olika ställen på nätet. Även om kanske en del information är lite föråldrad, så är XWinman.org en bra plats att starta sitt sökande på. Sedan kan man titta på svenska wikipedia eller dess engelska motsvarighet. Eller listorna på Wikibooks och GilesOrr.com. Du kan säkert hitta många fler genom att söka på t ex Google.

Valet av fönsterhanterare handlar om hur man jobbar vid datorn. Vad använder man den till? Vilka behov har man? Sedan handlar det också om vad du med din personlighet fastnar för. Så det finns ingen standardlösning som passar alla. Frågan ”vilken är bäst?” har alltså inget bra svar.

Teknisk nivå

Man kan bedöma en fönsterhanterare på många olika sätt. En fråga är hur stor den är. Med dagens kraftfulla datorer kanske man kan tycka att det inte spelar så stor roll, men om du har en lite äldre maskin du vill använda är frågan relevant. Klarar den inte av kraven för Windows eller ens för Ubuntu, då måste man börja titta på hur mycket arbetsminne fönsterhanteraren kräver.

Nu är det här inte bara något för äldre datorer. Även en ny dator kan kännas snabbare om inte de grundläggande funktionerna tar för mycket kraft. Men om man nu väljer något lättare eller till och med minimalt, så kanske man också bör fundera över om man ska använda stora, tunga program som OpenOffice. Kanske man ska leta efter alternativ även där.

För de som vill kunna anpassa sitt skrivbord och utöka funktionerna, är det intressant att fråga sig hur anpassningsbar fönsterhanteraren är. Hur mycket kan man mecka? Och hur lätt är det?

En intressant aspekt är hur intuitiv fönsterhanteren är. Är den vänlig mot nybörjaren? Är det lätta att komma igång utan att läsa kilovis med manualer? Finns det grafiska hjälpmedel?

För den som är mer kunnig och datorintresserad finns det inga gränser. Även om de fönsterhanterare jag har testat på Ubuntu har gått att använda direkt, så finns det för nörden många möjligheter att mecka i textfiler och tangentbordsgenvägar. Det här brukar ta lite tid att sätta sig in i, men är man villig att ta det här steget brukar den mer kraftfulle användaren få mesta möjliga ut av sitt system.

Olika organiserat

Hur hanterar den då fönster? Ett sätt att organisera fönstren på skärmen är att stapla dem på hög. Det här är det vanligaste sättet och det som de flesta känner sig hemma med. Fönstren läggs den ena ovanpå den andra och de kan överlappa varandra. Fönstren bildar som en pappershög på skrivbordet. I den här kategorin hittar man fönsterhanterare som till exempel TWM, OpenBox, Enlightenmen och FVWM.

Här är tre staplade fönster som överlappar varandra.

Ett annat sätt är det som jag i brist på ett annat svenskt ord kallar kaklande. Här är grundprincipen att inget fönster ska täcka ett annat. Varje nytt fönster ”stjäl” alltså utrymme från de tidigare. Fönstren organiseras då efter några enkla layoutprinciper. För att delvis kunna anpassa det hela, brukar det gå att öka eller minska storleken på åtminstone vissa av ytorna. Vill man ha en fönsterhanterare i den här kategorin kan man titta på till exempel Ratpoison och XMonad.

Tre kakellagda fönster i XMonad. Skärmutrymmet används maximalt.

I både de staplande och kaklande varianterna kan det lätt bli så pass många fönster öppna att det verkligen ser ut som ett stökigt skrivbord. För att komma runt det här, så har en del fönsterhanterare en funktion där man kan gruppera fönster så att de bara tar upp utrymmet av ett fönster, ett tabbat GUI. Varje fönster få då en flik. Det här med flikar känner alla som använder webbläsaren Firefox igen. Och det är något som kommit allt mer i även andra program, men att använda ett fliksystem för programfönster är ännu inte så spritt. En fönsterhanterare där man kan använda flikar är Fluxbox.

Ytterligare ett problem som en fönsterhanterare måste ta ställning till, är hur beroende användaren är av att kunna använda musen. Att helt släppa musen är inte rimligt idag. Men det finns de som i stort sätt har gjort musen överflödig när det gäller hanteringen av fönster och arbetsytor. Istället har man en uppsättning med tangentbordsgenvägar för att hantera dessa.

För de allra flesta är det här nog ett skrämmande alternativ, för det är inte så intuitivt och enkelt. Dessutom måste man hålla ett antal kortkommandon i huvudet. Men vill man pröva så kan man testa Ratpoison eller XMonad.

Komma åt menyerna

Här ser man startikonen och dockan i Ubuntu 11.04.

Ett problem som en fönsterhanterare måste lösa, är hur användaren kommer åt de program som finns på datorn. Det vanliga är att det finns någon form av grafisk meny där man kan hitta det man vill ha.

Det enklaste och mest intuitiva sättet är en Start-knapp eller, som i Ubuntu 11.04, en ikon med en logga som man klickar på för att öppna en meny. I den här kategorin finns det även dockor, d v s ett program som gör att användaren kan starta, växla mellan och övervaka olika program.

När en ny användare öppnar sitt skrivbord, finns det här en mängd ledtrådar till vad man kan göra. Så vare sig du kör Fedora, Mac OS X, Ubuntu, Windows etc. så kommer man att på något sätt känna igen sig. Även den mest ovane kan komma igång och undersöka.

Däremot finns det flera fönsterhanterare i Linuxvärlden som möter den nya användaren med ingenting. Hur ska man komma vidare? Det här kan vara en skrämmande upplevelse, om man inte först läst på hur fönsterhanteraren fungerar. För det mesta brukar det räcka med ett musklick på skrivbordet för att få upp en meny. Så här fungerar t ex E17, Fluxbox och OpenBox.

Men så har vi den typ av fönsterhanterare där inte ens ett klick med musen fungerar. Här måste man verkligen ha läst på innan man börjar, för att inte bli stående och inte ens kunna stänga av. Här handlar det om tangentbordsgenvägar som man måste kunna. I den här kategorin hittar man till exempel Ratpoison och XMonad.

Hela miljöer

Vad vi har tagit upp så här långt är mer eller mindre renodlade hanterare av fönster. Men det går att dra det här ett par snäpp extra. För man kan vilja ge användaren en mer enhetlig och sammanhållen upplevelse och även lägga till en del program som underlättar användningen. Då har vi tagit steget upp till en skrivbordsmiljö.

Många av de stora operativsystemen inom Linuxvärlden kommer med någon av de två stora: GNOME och KDE. En del kan även ha Xcfe för datorer som inte riktigt har den kraften som de två stora kräver. Här vill Ubuntu nu gå nya vägar genom att införa sitt nya gränssnitt, Unity. Även Mac och Windows kan sägas vara skrivbordsmiljöer.

Här har man kastat in filbläddrare, startpaneler, aktivitetsfält, nätverksobjekt m m. Alla program brukar också ges enhetligt utseende. Ser man till de två stora inom Linuxvärlden, så har man en gemensam grund och riktlinjer för hur program gjorda för dem ska utformas. För GNOME är grunden GTK och KDE använder Qt.

Även GNOME och KDE har fönsterhanterare som gör det som är fönsterhanterarnas uppgift: hantera fönster. Men det finns en anledning till att de är stora och kräver mycket av din dator.

Att ta steget

När man väl har bestämt sig för att pröva något nytt, är steget inte så stort när man använder Ubuntu. Jag har tidigare skrivit om hur man byter fönsterhanterare.

Är man lite försiktig av sig, kan man börja sitt undersökande av alternativ i Virtualbox. Det kan kännas lite som en omväg, men vill du inte riskera att få installera om din ditt operativsystem efter att du gjort något som inte går att reparera, då är ett program som Virtualbox bra.

Å andra sidan: är man nöjd, varför byta? Det är inte ett krav, bara en möjlighet.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 17 juli 2011 i Dator, Fönsterhanterare

 

Etiketter: , ,

4 svar till “Vad är en fönsterhanterare?

  1. Fllipper

    19 juli 2011 at 00:32

    ratpoison är ljuvligt, men utvecklas inte längre.

    awesome eller bluetile kanske bättre tips. Bluetile fungerar speciellt bra tillsammans med gnome och ska man testa en och vill känna på är det den som jag rekommenderar.

     
    • Maths

      19 juli 2011 at 16:37

      Visste inte att Ratpoison inte längre utvecklas. Å andra sidan: vad skulle man lägga till? Den gör ju det den ska.

      Awesome har jag hört talas om men inte testad. Den nämns ofta i samband med Ratpoison. Bluetile har jag inte hört något om, men den låter intressant, eftersom man kan ha den som fall back i Ubuntu.

       
  2. Fllipper

    19 juli 2011 at 00:34

    och varför skulle det inte gå att släppa musen? testa till exempel vimperator, vrome eller dylikt för din webbläsare (som du antagligen lever mest i) och sen kommer det expandera i en väldig fart.

     
    • Maths

      19 juli 2011 at 16:40

      Det skulle kanske gå, men när det gäller många grafiska program finns det inte genvägar som täcker allt man kan göra. OK, Alt+A öppnar Arkiv-menyn, i de flesta program. När jag skrev den här texten var det kanske inte direkt nörden, den som gärna snöar in och fördjupar sig i sin dator, jag tänkte på. För med Firefox och GIMP vill åtminstone jag har tillgång till en mus.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: