RSS

Nu blir barngrupperna större på dagis

31 Mar

Antalet barn i grupperna på dagis stiger igen. Det här problemet var uppe för snart ett år sedan, då jag skrev om debatten kring en bok och ett upprop från psykologer i Göteborg. Och i år blir det aktuellt igen genom en rapport från Skolverket.

Både DN och SVT nämnde det här i ett TT-meddelande igår.

”I synnerhet för barn med särskilda behov och riktigt små barn är det inte bra med för stora grupper”, säger Carina Hall på Skolverket i ett pressmeddelande.

När den nya skollagen träder i kraft den 1 juli i år skärps de pedagogiska kraven på förskolan. Den ska bland annat främja barnens utveckling, kreativitet och lärande.

Skolverket anser att utvecklingen mot allt större barngrupper är oroväckande, eftersom gruppernas storlek och sammansättning har stor betydelse för kvaliteten i förskolans arbete.

Och jag skulle säga att den här situationen kommer att bli mycket allvarlig när den nya skollagen och reviderade läroplanen träder i kraft i sommar.

När arbetstiden och armarna inte räcker till

Konflikten kommer att stå mellan att ge barnen och barngruppen den uppmärksamhet den behöver för att fungera optimalt och att ägna sig åt det som läroplanen säger att vi ska utföra. För kom ihåg: läroplanen är ingen omsorgsplan. Den ger inga ledtrådar till hur vi bör ägna oss åt barnen eller vad som är visionen för en bra omsorg.

Och här blir det nu mer arbete utanför barngruppen, alltså mindre tid att möta barnen. Utom i de sammanhang där vi har planerat en aktivitet och ska dokumentera den. För det är det som ger poäng i vuxenvärlden.

Som jag ser det, finns det tre alternativ när det inte finns tillräckligt med tid. 1) Man struntar i barnen och ägnar sig åt det som ger poäng uppåt i hierarkin, d v s jobbet med det så kallade uppdraget. 2) Man uppmärksammar barnen, men tar med sig jobbet med uppdraget hem. Arbetet går alltså inte att utföra på den tid vi har. Och det här arbetet blir för det mest oavlönat. 3) Man uppmärksammar barnen och kan då inte leva upp till kraven i läroplanen. Stressfaktorn för personalen blir stor hur man än gör.

Ser man det ur barnens perspektiv handlar det om att de kommer att få möta mentalt frånvarande och/eller stressade vuxna. Det här är naturligtvis inte bra för deras utveckling, vare sig känslomässigt eller intellektuellt.

Stora grupper ger stressade barn

Nu har man även i SVT intervjuat Jesper Juul.

Han anser att grupper med 20 barn skapar mycket mer stress jämfört med grupper med 15 barn.

-En grupp som är så pass stor innebär alldeles för mycket aktivitet och stoj. Det är alldeles för mycket externa stimuli som gör att barn blir oroliga och stressade, säger Jesper Juul.

Juul menar att det här kan både barn och föräldrar betala dyrt för.

-Fler och fler familjer talar om att det är mycket problematiskt de första en-två timmarna när man kommer hem från förskolan. Det för att stressen är så hög att barnen inte mår bra.

Problemet blir så allvarligt eftersom personalen inte har vare sig utbildning eller förståelse för vad som behövs göras när man får för många barn i gruppen. För att skapa det lugn och den trygghet som barnen behöver för att utvecklas på bästa sätt, måste man ägna en otroligt större tid åt barnen. Barnen klarar sig nämligen inte själva när det blir denna jättemängd med relationer att hålla reda på.

Och jag kan av erfarenhet säga, att i en pressad situation så ägnar personalen sig inte mer åt barnen, snarast tvärtom.

Jag har nu i 10 år jobbat med de allra minsta, 1- och 2-åringarna. Grupperna har varierat från 14 – 15 barn. Min erfarenhet säger mig att 12 barn är det optimala. För är det 12 barn eller färre blir det på ett magiskt sätt lugnare i barngruppen. Plötsligt är det som om relationerna inte är för många, utan att barnen kan hantera alla. Det blir också färre saker att hålla reda på, färre stimuli från andra barn, vilket gör barnen mindre benägna att bara gå runt, hoppa från aktivitet till aktivitet utan istället bli mer fokuserade.

Jag får då också lättare att hinna med att se och uppmärksamma alla barn, att ge dem den anknytning de behöver för att utvecklas till trygga och öppna barn. De relationer jag ska hålla i luften blir ju också färre.

En icke-fråga

DN har en lista på de kommuner med högst och lägst personaltäthet. SVT nämner ett par stadsdelar i Stockholm. Det här borde leda till en diskussion om varför det ser ut som det gör. Men jag tror inte det blir så.

Min upplevelse är att det, åtminstone i Stockholm, är en icke-fråga. Det handlar inte om hur stora barngrupperna är. När föräldrar tar upp det här, anser man att föräldrarna har fel fokus; vårt uppdrag är barns lärande och pedagogik. Istället anser man att det handlar om hur väl utbildad personalen är. Att det är orimligt inser man ganska lätt.

Så den stora frågan blir då: hur bryter man det här? Kunskapen finns. Men finns den politiska viljan? Och vad kommer skolinspektörerna att fokusera på i framtiden? Finns barngruppernas storlek med där? Är omsorg kanske inte en del i det uppdrag som ska bedömas? Eller är det bara alla skrivna ord vi kommer att få poäng för?

Creative Commons-licens
Nu blir barngrupperna större på dagis by Maths Göthe is licensed under a Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 2.5 Sverige License.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 31 mars 2011 i Jobbet, Stora barngrupper

 

Etiketter: , ,

4 svar till “Nu blir barngrupperna större på dagis

  1. Morrica

    31 mars 2011 at 19:19

    Det låter kanske som ett hån eller en sarkasm, men det är inte det:

    Välkommen till skolan. Mer uppdrag än tid, för stora grupper för att relationer ska fungera, stress och ständigt dåligt samvete. Detta är den verklighet lärare överallt i kommunerna tampas med varje dag, och huvudorsaken till mitt evinnerliga tjat om att man själv har ansvar för att avgränsa och prioritera bort uppgifter så att man varken brinner upp eller försummar eleverna.

    Samplanering, samarbete och samverkan är viktiga nycklar. Lycka till!

     
    • Maths

      31 mars 2011 at 20:36

      Jag vet att det är så här även i skolan och på fritis. Men den här gången föll det sig att det rörde sig om mitt område och där kan jag på ett annat och mer trovärdigt sätt beskriva situationen. Jag önskar att lärare också kunde skriva om hur det är i skolan. Det är ju precis som du skriver. Stora visioner, små resurser.

      Tyvärr kan jag inte helt prioritera själv. Min chef skulle ha en större befogenhet till det, men hennes situation är inte heller avundsvärd. Hon upplever också det här. Själv gör jag så gott jag kan när det gäller prioriteringen. Jag tillhör dom som ägnar mig åt barnen och försökt att inte ta hem jobb, men det lämnar mig öppen för kritik.

      Och som om inte det vore nog: så funkar det också inom äldre- och demensvården. Min fru jobbar med demenser och hon kan vittna om liknande saker även hos sig. Det är som om det vore en nutidssjuka.

      Varför får jag en känsla av att vara någon på och vid ett löpande band?

       
      • Morrica

        31 mars 2011 at 21:44

        Och för att ändra på situationen behöver kommunens budget ses över. Det finns sällan tillräckligt mycket resurser att hämta i omprioriteringar, och att öka kommunalskatten är sällan uppskattat.

         

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: