RSS

Finns det någon anledning till lärarlegitimation?

05 Mar

Det här med lärarlegitimationer diskuteras flitigt just nu. Beslutet är redan taget, så man kanske bara ska gilla läget. Man förväntas göra det i dagens samhällsklimat. Men jag vill titta lite närmare på varför det har förslaget lades fram. Varför finns det nu en lag på att lärare och förskollärare ska ha legitimation?

Jag har då tittat i propositionen och utredningen, två ganska tunga dokument. Därför har jag ögnat igenom för att hitta en förklaring till varför vi nu ska leva med en legitimation.

Propositionen

Först tittar vi på vad jag kunde hitta i propositionen.

Regeringens mål är att alla elever och barn i skola och förskola ska undervisas av väl kvalificerade och lämpliga lärare och förskollärare. … Det måste efter lärar- eller förskollärarexamen finnas möjlighet att avgöra om en lärare eller förskollärare är lämplig att självständigt utöva yrket. (s 25)

Det här är en mycket bra målsättning, anser jag. Hur man får fram kvalificerade och lämpliga personer är en intressant men också annan fråga. Den här reformen rör inte den frågan.

När det gäller lämpligheten undrar jag om utbildningarna vid universiteten nu har blivit så teoretiska att man inte hinner se om en person rent praktiskt klarar av yrket? Och hur fungera VFU om man inte kan ta upp den diskussionen där? Ska en person kunna gå en utbildning på 3 – 4 år, med vidhängande studielån, för att ett år efter examen få reda på att den inte är lämplig?

Och vilka kriterier ska gälla? På vilka grunder ska man bli av med legitimationen? Läkarna har i den här debatten varit ett slagsmåttstock, men där tror jag att man på ett helt annat sätt har en konsensus om vad som ska gälla som god praktisk och när man kliver över den.

Regeringen anser dock att om det ställs höga krav för att få utöva ett yrke, blir yrket attraktivare för personer som är väl motiverade att anta utmaningen att nå upp till dessa krav och också vidmakthålla dem i sin professionella yrkesutövning. (s 26)

Det här är bara önsketänkande, tyvärr. Det skrivs mycket om ökat ansvar och krav, men drar det folk? Knappast, om det inte finns resurser och medföljande befogenheter.

Syftet med att lärare och förskollärare ska ha en legitimation är att det medför större rättssäkerhet för elever, barn och föräldrar genom att det ställs krav på såväl lämplighet som kompetens. Elever och barn befinner sig i en beroendeställning och det är viktigt att de får en trygg och utvecklande lärandemiljö så att de kan åtnjuta sina rättigheter till utbildning. Legitimationssystemet innebär också ett skydd för elever och barn om läraren eller förskolläraren visar sig olämplig i sin yrkesroll, eftersom det är möjligt att meddela varning eller återkalla en legitimation. Legitimationssystemet kan därigenom bidra till högre status i yrkena och leda till att det blir attraktivare att vara lärare eller förskollärare än i dag.(s 75)

Det är bra att vi pratar lämplighet och kompetens. Men vad är det? Och hade lärare i skolan mer av det tidigare, då när svenska elever presterade bättre på internationella test? Eftersom det här verkar vara huvudargumentet, skulle man behövt genomlysa det rejält innan man tagit ett beslut.

Annat är det för oss förskollärare. Där har yrket förändrats totalt. Eftersom det inte räcker med skapande längre, så måste vi även skaffa oss kunskaper i matematik och naturvetenskap. Dessutom är omsorg helt passé i offentliga dokument. Så här efterfrågas andra kompetenser än förr. Så vad kompetens skulle vara för oss lär vi få diskutera. Men det här är en utbildningsfråga, inte en legitimationsfråga. Om man inte ska läsa något mellan raderna.

När det gäller olämplig personal, är det intressant att det riktar sig mot de högst utbildade i systemet. De som borde vara mest lämpade. Andra yrkesgrupper är tydligen inte intressanta här. Det är lärare och förskollärare man vill sätta åt, om det finns en chans. Vad ska vi säga om barnskötare? Kan man kicka dem vid olämplighet? Visst förskollärare har ett större ansvar än barnskötare, men vi ska straffas hårdare. Själv tycker jag att det här inte är en anledning till legitimation, utan snarare till att se över om det finnas andra sätt att bli av med olämplig personal.

På det här sättet kommer vi nu att leva under ett förtäckt hot. För hur ska man bedöma olämplighet? Och hur lätt ska det vara att göra sig kvitt någon? Vi har ändå lagar för anställningsskydd.

Att det här skulle höja statusen är rent önsketänkande. Det har vi nämligen inga bevis för än. Men om ett par år lär vi få svaret. Tar man bort legitimationen om det inte fungerade? Nej, troligen inte. Ska förskolläraryrket, och läraryrket, bli mer attraktiva får man nog se över arbetsvillkoren och kanske lönerna. Det tror jag skulle fungera bättre. En legitimation kanske drar någon enstaka statushungrig person, men det kommer inte att fylla någon förskollärarutbildning.

Lärare och förskollärare skulle då förvisso inte kunna anställas utan tidsbegränsning utan att ha adekvat utbildning, vilket i sig skulle borga för att undervisningens kvalitet skulle öka. Men för att nå längre i ambitionen att förbättra skolan och förskolan för elever och barn behövs mer. (s 76)

Om jag har gått en utbildning till förskollärare och blivit godkänd i alla led och även hämtat ut mitt examensbevis, är jag då inte en förskollärare? Vad blir skillnaden med en legitimation? Har utbildningen släppt igenom mig trots att jag är olämplig, är det väl fel på utbildningen. Eller? Och om jag inte fått rätt kompetens under min utbildning, vart går jag för att klaga på den utbildning jag fått? Det borde i så fall universitetet ha sett till att jag fått.

Och hur tänker man när man talar om ”tidsbegränsad” anställning? Om någon under sitt provår inte blir godkänd (hemska tanke efter 3 -4 års utbildning!), kan personen då fortsätta jobba, men riskerar att mista jobbet om det kommer någon som har legitimation? Vi har faktiskt arbetsskyddslagar i det här landet. Eller blir det att gå runt mellan olika arbetsplatser som bara vill ha en under den tid som krävs för att man inte ska bli fast anställd? Och gäller det här automatiskt även barnskötarna? Frågorna blir många.

Eftersom det har varit ett hett argument i debatten, så bör vi även titta på följande citat.

Det finns ett väl inarbetat legitimationssystem inom hälso- och sjukvården, ett område som liksom skolan och förskolan handlar om människor och deras livsöden. Inom dessa sektorer är det av yttersta vikt att människor har tillit till dem som utövar yrkena och att de vet att det finns möjlighet att vidta kraftfulla åtgärder om en person inte fungerar i sitt yrke. (s 76)

Tillit är viktig. Men att jämföra med det system som finns inom hälso- och sjukvården har hela tiden känts som bara ett statusrace. En annan vinkling skulle vara att man även tittar på elektrikers och andra hantverksyrkens sätt att bli auktoriserad eller slutgiltigt godkänd inom sitt yrke. Nu är det försent att göra det, lagen är redan klubbad, men även det borde ha varit med i diskussionerna. Men kanske är hantverkare en för ”låg” yrkes grupp för våra fackföreningar för att vara relevanta.

Utredningen

Om vi nu tittar i utredningen hittar vi även andra anledningar.

I de nya direktiven förändrades och utvidgades uppdraget. I direktiven anges att skollagens (1985:1100) reglering av lärares kompetens ska ses över i syfte att stärka utbildningens kvalitet och förbättra elevernas måluppfyllelse. (s 65)

Här har vi, kan jag ana, en tanka att lärarkårens kompetens har minskat under 15 år. Och det här skulle då gälla även den riktiga skolan, inte den så kallade förskolan. Varför, kan man undra. Visst det lär finns fler obehöriga inom skolan idag. Det vet jag inte så mycket om. Vad jag vet är att det inte finns tillräckligt med förskollärare för att täcka det behov som finns. Dessutom kommer den bristen att öka de närmaste åren. Helt klart är att det bästa vore om det bara fanns utbildade lärare. Som det påpekas någonstans, så är högt utbildad personal något som höjer kvalitén. Det här avhjälper inte en legitimation. Det krävs andra åtgärder.

Men har de utbildade lärarna i skolan tappat i kompetens? Eller är det de som genomgått utbildningar till lärare och förskollärare under 90- och 00-talen som fått mindre kompetens med sig från sin utbildning? Inte heller här hjälper en legitimation. Eller är det så, att den utbildade personalen har fått en allt mer pressad arbetssituation? Samtidigt som visionerna för den perfekta skolan har skruvats upp? Kanske hinner man inte med, trots höga ambitioner.

Regeringen konstaterar i direktiven att andelen lärare som saknar behörighet har ökat markant sedan 1990-talet. (s 65)

Det här är helt klart ett problem för den riktiga skolan, som jag nämnde tidigare. Här måste man sätta press på kommunerna. Det är de som anställer folk till skolorna. Och hur är det med tillgången på riktiga lärare? Det är nog inte lika stor brist om bristen på förskollärare, men i vissa ämnen, t ex matte/NO är det skriande. Vad gör man åt det? Hur skulle en legitimation för utbildade lärare hjälpa att skaffa fram nya?

Regeringen betonar vidare att den målstyrda skolan och samhällsförändringarna ställer högre krav på lärare jämfört med de krav som ställdes när skolan var regelstyrd. I direktiven konstateras att lärarnas uppdrag blivit bredare och mer komplext. (s 65)

Arbetsbelastningen har onekligen ökat. Det här visar väl snarast på att kommunerna skulle behöva skjuta till mer resurser. En legitimation avhjälper inte det här problemet, utan det behövs pengar.

Lärarna har t.ex. fått ett tydligare ansvar för elevernas utveckling mot de nationella målen och för bedömning och betygssättning. (s 65)

Ja, en skillnad mot när svenska elever presterade på topp, är att skolan nu är målstyrd. Jag skulle nog kalla det för visionstyrd, men det är en annan diskussion. Är det en del av problemet när elevernas resultat sjunker? Hjälper legitimation?

Lärarna har även fått ökat ansvar för att delta i skolans kvalitetsarbete, dvs. i uppföljning, utvärdering och utveckling av skolans arbete. (s 65)

Lärare har onekligen fler arbetsuppgifter idag. Blir det bättre med legitimation?

De har dessutom, genom att handleda lärarstudenter i verksamhetsförlagd utbildning, fått ökat ansvar för att introducera nya lärare i yrket. (s 65)

Ännu mer ansvar och uppgifter. Vad kan man säga?

Regeringen har uppmärksammat att såväl nationella som internationella studier visar att elevernas resultat försämrats sedan tidigare mätningar (jfr t.ex. OECD, 2005; Skolverket, 2004a; 2004b; 2004c). Regeringen slår i direktiven fast att resultaten i svensk skola måste förbättras och att det behövs kraftfulla insatser för detta. (s 65f)

Här har vi den utlösande orsaken till dessa ”kraftfulla insatser”. Ja, betygen stiger och kunskaperna sjunker. Jag kan förstå paniken. Men har man här verkligen hittat de riktiga problemen och ger en riktig lösning av dem? Jag tror, att ska man komma tillrätta med det här, så krävs det helt andra lösningar. Och dessa är nog regeringen inte villig att ta i med tång.

Skolverket (2005a) visar att lärares kompetens är avgörande för elevernas resultat och därför, menar regeringen, behöver kraven skärpas på att huvudmännen använder sig av lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning de ska bedriva. (s 66)

Sätt då press på kommunerna eller förstatliga skolan igen! Och se till att få fart på utbildningarna. Legitimation?

Slutsats

Enligt mitt sätt att se det, så har jag ännu inte hittat en rimlig anledning till en legitimation. Och det borde egentligen regeringen ha insett. Så finns det något annat som kan ligga bakom? Något som inte står i de officiella dokumenten? Men nu har vi en lag och det är bara att förhålla sig till den. Kanske blir det andra strömningar snart som förändrar situationen.

Var och en av de problem som anges ovan kräver sin egen lösning. Man måste analysera dem noga för att inte hamna fel.

Auktorisation, varför inte. Hur ser det ur för elektriker och andra hantverkare? Även om det nu är för sent, så är frågan intressant.

För att förbättra resultatet i den riktiga skolan och få bättre förhållanden på dagis, är det nog till slut mera resurser som krävs. Det finns inte längre någon luft i systemet. Det börjar bli kvävande syrefattigt. Vi skulle återigen behöva de resurser som fanns före krisen på 90-talet.

Villkoren för arbetet har blivit tuffare, men visionerna om vad som ska utföras är desto mer högtflygande. Så därför vill jag avsluta med en parafras på en formulering som finns i en rapport om demensvården, där det är liknande förhållanden som på dagis.

Det är ovärdigt en svensk förskola eller skola när det inte finns medel att uppfylla målen.

Advertisements
 
2 kommentarer

Publicerat av på 05 mars 2011 i Jobbet, legitimationen

 

Etiketter: , ,

2 svar till “Finns det någon anledning till lärarlegitimation?

  1. Ninnir

    24 april 2012 at 09:53

    Så bra skrivet! Jag är förskollärare och arbetar med yngre barn i förskolan (i en grupp om 18 barn, 1-3 år…)och har verkligen funderat över vad den här lärarlegimitationen eg. ska göra för skillnad?

     
    • Maths

      24 april 2012 at 17:16

      Tack! Det bästa vi kan hoppas på är nog att det inte gör någon större skillnad, förutom mer administration. Leget är ännu en arbetsuppgift för någon. Blir det dåligt kommer det att innebära så mycket krångel att folk drar sig ännu mer för att utbilda sig till förskollärare.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: