RSS

Sömnmedel till barn

21 Jan

Jag har nu jobbat med 1- och 2-åringar sedan hösten 2001, så jag är nu mera en professionell barnsövare. Jag möter också föräldrar som på olika sätt försöker söva sina små barn. Min reflektion här är, att föräldrar har blivit allt sämre på att få sina barn att sova. Och nu läser jag att de till och med ger dem sömnmedel.

Det här kommer lite som en chock, men ligger helt i linje med andra iaktagelser man kan göra. Till exempel har jag flera exempel på hur man försöker dölja att ens barn har feber genom att ge det febernedsättande på morgonen, allt för att det ska gå att lämna i det till dagis på morgonen. Men man blir ofta avslöjade när febern stiger igen mitt på dagen.

Men nu är det alltså det här med att söva barn. För det är där problemet ligger. I början av 2000-talet var det få föräldrar som kom och sa att de hade svårt att söva barnet. Men så hände något. Runt 2005 kom det föräldrar som ville att deras 1½-åringar nästan skulle sluta sova. Jag blev först lite förvånad. Och man går ju inte på en förälder och säger att de säkert har problem med sövningstekniken.

Och nu framkommer det alltså att föräldrar ger sina barn sömnmedel för att få dem att sova. Men de flesta får inte regelrätta sömnpiller, utan de får tabletter med melatonin. Tidigare har det här ämnet ansetts vara viktigt för dygnsrytmen och insomnandet, men sambandet verkar idag inte anses så starkt.

Hur som helst är det här ett symptom på dagens 24/7-samhälle och den typ av uppfostran som barnen får idag. Det blir inte mörk ens på vintern när man kan slå på sin 1000W golvlampa, TV går dygnet runt och datorn och annan förståelse gör att inte ens vuxna vill gå och lägga sig. Hur förväntar man sig att barn då ska göra det. ”Varför ska jag lägga mig när inte ni gör det”, kan jag höra barnen säga. Men för lite sömn kan ge barnen dålig hälsa.

Det andra är den föräldrastil man har idag. Det är inte inne att vara vuxen och säga åt barnet att nu är det dags att sova. Man förväntar sig att det kompetenta barnet ska haja grejen och sitt eget bästa och bara somna. Men dagens barn har inte lust och då för deras föräldrar problem.

Sedan är det ett teknikproblem. Hur får man ovilliga barn att sova? Det är inte lätt, kan jag säga av egen erfarenhet. Men man måste vara aktiv. Det finns flera knep att ta till. På jobbet har jag flera fördelar när det gäller att söva barn. Och även om det kan vara svårt ibland, är det inte ofta jag misslyckas.

Att då ge barnen sömnmedel får väl anses som fusk. Man får väl även anse det som ett farligt experiment, även om det inte anses finnas några biverkningar. Men nog är det att se som ett kemiskt övergrepp, precis som Alvedon vid feber när man ändå vill lämna barnet på dagis. Söver man aktivt barnet för dess eget bästa är det OK, men att dopa barnen är det inte. Även om det sker i desperation.

Läser man på Wikipedia om biverkningar hittar man följande.

Melatonin verkar orsaka mycket få biverkningar på kort sikt, upp till tre månader, men få studier finns på de långsiktiga biverkningarna.

Melatonin, speciellt vid höga doser (över ~3 mg/dag), kan orsaka huvudvärk, illamående, morgontrötthet eller morgonirritation, hormonfluktuationer, ovanligt klara drömmar eller mardrömmar och minskat blodflöde.

Melatonin kan orsaka dåsighet och skall därför användas med försiktighet om det är sannolikt att dåsigheten kan vara förenad med en säkerhetsrisk.

Min dom är klar: använd inte sömnmedel på små barn! Försök istället att hitta en bra dygnsrytm och söv barnen aktivt. Ge barnet goda rutiner!

 
15 kommentarer

Publicerat av på 21 januari 2011 i Jobbet, Vila

 

Etiketter: , , , , , ,

15 svar till “Sömnmedel till barn

  1. Morrica

    21 januari 2011 at 23:01

    Jag säger bara två saker: Saga och Nattevisa, samma rutin varje kväll. Magi!

     
    • Maths

      22 januari 2011 at 09:52

      Sånt är bra, men hjälper inte i alla lägen, tyvärr. Jag hör ständigt om barn som kan ligga och prata för sig själva i flera timmar eller där föräldrarna läser och läser och läser men ungen ändå inte somnar. Själv lyckades jag aldrig söva min äldsta. Jag lade om taktik till tvåan och då gick det så mycket bättre. För jag insåg att många av de saker jag gjorde med den äldsta inte hjälpte henne att varva ner.

      Men när jag är en professionell barnsövare, då funkar det. 1 – 2 månader efter invänjningen sover alla 1- och 2-åringar. Jag har tänkt att jag någon gång skulle skriva om mina tankar och tekniker, men det har ännu inte blivit av.

       
  2. Janne

    23 januari 2011 at 00:02

    Här är det Bolibompa mellan 18 – 18:30, sedan pyjamas, tandborstning, saga och godnatt. (Tvååringen har dock sällskap i rummet tills han somnar.) Vi har för det mesta tyst i huset vid 19:30.

    Men som du säger är det inte alltid så lätt. Många i vår bekantskapskrets gör allt rätt, känns det som, men får ändå inte till det.

     
    • Maths

      23 januari 2011 at 10:34

      Det är svårare som förälder, det vet jag av egen erfarenhet. Man har det mycket lättare som professionell barnsövare. Alla går och lägger sig och vid nästan samma tidpunkt varje dag och med samma rutiner och fröken är det inte lika lätt att linda runt fingret.😉

       
  3. Janne

    23 januari 2011 at 10:51

    Dessutom får vi dem att äta i princip allt möjligt, medan de lever på pasta hemmavid.😉

     
    • Maths

      23 januari 2011 at 11:24

      Så sant! Min son åt gärna grönsaker och broccoli med sin fröken, men aldrig hemma.

       
  4. janlenander

    23 januari 2011 at 19:55

    Suck, sömnmedel till barn trodde jag var något som vi hade lagt på historiens skräphög nu när sextiotalsföräldrarna blivit väldigt gamla.

    Er förmåga att få barnen att äta allt möjligt har jag funderat mycket kring då min yngsta hörde till de pastaälskande.

     
    • Maths

      23 januari 2011 at 21:24

      Precis! Det känns lite som de historier jag får hör om hur det var i Småland i början av 1900-talet. Då doppade man sockerbitar i brännvin för att ungarna skulle somna.

      Det blir en lite speciell stämning på en dagisavdelning. Det är så mycket som går så mycket lättare: äta, sova, byta blöja, gå in och gå ut. Det vore intressant att se vilka mekanismer som får det att fungera.

       
  5. Malin

    17 mars 2011 at 15:53

    Normalt anser jag att man inte ska ge sömnmedel till barn. Jag har 3 söner, varav 2 är i tonåren nu och sover som stockar, den yngsta däremot sover inte alls om han inte tar sömnmedel.
    Han är snart 11 år och har Aspergrers /ADHD, hur vi än gör kan han inte varva ner tillräckligt för att sömnen ska komma. Han började få tabletter för ca 3 månader sedan och vilken skillnad det gör för honom, han orkar fokuser bättre i skolan och han säger själv att han äntligen kan sova.
    Så min filosofi är att om ett barn har en diagnos som t ex ADHD, kanske de kan behöva få sömntabletter, då dessa barns hjärnor arbetar på högvarv dygnet runt.
    Föräldrar till barn med grava sömnsvårigheter bör få sitt/sina barn utrett av en psykolog för att hitta orsaken till sömnsvårigheterna.

     
    • Maths

      17 mars 2011 at 18:27

      Så skönt att din son kan sova och orkar med sitt liv bättre. Naturligvis finns det fall extrema fall där man, både barn och vuxna, kan behöva ta till medicinering. Men när det gäller barn blir det lite mer komplicerat, för det kan vara svårt att skilja hönan från ägget. Det jag skriver om här i inlägget grundar sig på min tioåriga erfarenhet av 1- och 2-åringar och deras föräldrar. Och föräldrarna verkar ha fått större problem. Går det att få tillgång till de här preparaten på ett enkelt sätt, då kan frestelsen vara stor att pröva på sitt eget odiagnostiserade barn. Jag har inte haft ett barn på min egen avdelning som kommit i närheten av ADHD och den typen av problem. Vad jag vet. Och, som du skriver, är det grava problem måste man utreda.

       
  6. trynkottenCarola

    26 oktober 2011 at 08:48

    Hej Mats. Sökte lite på google för att min son har svåra sömnproblem och hittade ditt inlägg: sömnmedel till barn.
    Profissionell barnsövare, vad är det?

    Min son är snart 21 månader gammal och sover bara ca 6-7 timmar per dygn – vilket ÄR alldeles för lite. Det är halva tiden mot vad som egentligen behövs.
    Vi lägger honom vid 22 och han vaknar mellan 03-04 på natten. Vi kan inte lägga honom tidigare för då vaknar han ännu tidigare.
    Vi har bra nattningsrutiner som vi inte brister i, d.v.s. bada, ta det lugnt, äta välling, borsta tänder, gå och lägga sig (i vaket tillstånd). Han har inga problem med insomningen som för övrig är i egen säng och har alltid varit.
    Det är just det att han vaklnar och vill inte sova om – skriker i flera timmar för att han inte får vara uppe och leka. Vårt resonemang hela tiden är: På natten sover vi, det är mörkt och tyst och man ligger ner och så kommer vi alltid att resonera. (Vi använder os av en liten nattlampa som lyser väldigt svagt utifall om han är lite mörkrädd: den tänder vi när han vaknar och ger snutte och tutte såklart, ibland har vi tagit in honom till oss i vår säng men det funkar inte heller, tyvärr).

    Angåenede dagis- där sover han givetvis middag 1 timme mellan 12-13, vilket han ska fortsätta med. Vi kan inte ta bort det för då funkar han inte alls utan blir jättegrinig redan vid 16 och vill sova just DÅ- den tiden och det går ju inte för då vaknar han vid 22. Helt uteslutet.

    Så du som är proffisionell barnsövare kan väl hjälpa oss genom att tala om vad vi ska göra?
    Jag har talat med BVC vid flera tillfällen men får ingen vidare hjälp utav dom eftersom att vi inte brister i våra rutiner – vi gör ju allting rätt och bra men det fungerar inte i allafall =(.

    Personligen- just nu känner jag att det finns undantagsfall när det gäller sovmediciner till barn. Som i vårt fall.

    Mvh Carola

     
    • Maths

      26 oktober 2011 at 20:22

      Naturligtvis har jag inte erfarenhet av alla barn och det finns ju variationer. Er situation låter väldigt jobbig, men den verkar inte handla om att ni har svårt att söva ert barn. Det är något annat som stör mitt i natten. Problemet är ju att sonen vaknar och inte vill somna om. Vad händer då? Och varför?

      Jag undrar om vad dessa sovmediciner verkligen gör. Är de insomningsmediciner? Eller får de barnen att sova i 8-10 timmar i sträck? För om medicinen är för insomning, då är ni väl inte så hjälpta av den. Eller?

      Jag undrar också om ert barn somnar om någon gång under natten eller är han vaken till det är dags att sova på dagis? Och om nu barnet inte sover mer än 6-7 timmar per dygn, hur fungerar barnet under dagtid? Eftersom jag inte har upplevt det själv, har jag svårt att förstå hur en 1-åring kan fungera dagtid om den inte får sova i alla fall 9-10 timmer per dygn. Det låter som om det skulle kunna vara jobbigt, både för er och sonen.

       
    • Maths

      26 oktober 2011 at 20:37

      Jag höll på att glömma det där med professionell barnsövare. Ta det lite med humor. Jag skulle kunna kalla mig professionell blöjbytare också. Det ingår i mitt yrkesutövande att söva barn. Så är det, även om man idag vill se mig som lärare. Det ligger på mig att få dagensrytmen att innehålla både aktivitet och vila. Jag har i över 10 år jobbat med 1- och 2-åringar. Under den tiden har jag fått jobba, ibland hårt, för att få barnen att somna, få dom att känna sig så trygga att dom somnar med så litet stöd som möjligt. Man lär sig då hur man kan göra.

      Men det klickar ibland. En 1½-årig flicka bestämde sig en gång för att hon inte ville sova på dagis. Jag försökte gång på gång få henne att slappna av och sova, men utan resultat. Jag kunde hålla på i över 45 minuter (och själv somna någon gång under tiden) och hon låg ändå vaken. Ingenting fungerade. Föräldrarna ville att hon skulle sova, för att det skulle bli bra hemma. Men, nej. Hon hade bestämt sig.

       
  7. Carola

    27 oktober 2011 at 14:58

    Tack för ditt svar.

    Nej, han somnar inte om när han väl vaknat. Men vid några tillfällen har han vaknat redan vid 02.00 och då somnar han om vid 05.00 vilket resulterar i att han inte vill gå upp när vi ska väcka honom vid 07.00.
    Han funkar ganska bra på dagarna. På dagis blir han väldigt gnällig vid lunch men får sova middag och det är väl inget ovanligt?
    Sen så brukar han bli gnällig redan vid 18-19-tiden för att han är övertrött. Men vi kan inte lägga honom då för då skulle han ju vakna ännu tidigare =/.
    I längden är ju detta ohållbart. Det är inte bara våran son som har sömnbrist utan även vi som föräldrar. När jag var föräldraledig i somras gjorde det inte så mycket för jag kunde ta igen lite sömn när han sov middag men nu har jag börjat plugga och jag blir orolig ibland att jag inte ska klara det för jag är så trött och hjärnan funkar inte. Hjärnan behöver vila för oss alla stor eller liten, det spelar ingen roll.

    Jag vet inte varför han vaknar och jag vet inte vad som stör men tro mig jag önskar att jag visste så jag kan försöka rätta till ”felet”.
    Som sagt så har han inga problem med insomningen utan att han vaknar, så insomningsmedicin är inget för honom.
    Men för vuxna finns mediciner för om man vaknar på natten och har svårt att somna om. Jag har ingen aning om det finns för barn. Pratade med läkaren här om dagen och han sa att det finns en sorts droppar min son kan få från att han fyllt 2 år om han har problemet kvar vill säga, men det är ingen långvarig lösning utan en korttidsbehandling.

    Så vad ska jag säga? just nu önskar jag att han är två så att vi alla kan få vile våra hjärnor. Jag menar inget illa och jag vill inte att min son ska behöva ta nån sovmedicin men är det extrema sömnsvårigheter så är det. Men slutändan så hoppas jag att sömnproblemen är borta om 3 månader då han fyller 2.

    Jag kan tillägga att dessa sömnproblem har funnits sedan början på juni i år, d.v.s. i 5 månader nu.

    Mvh Carola

     
    • Maths

      27 oktober 2011 at 18:49

      Det verkar som om ni kom in i det här när sonen var runt 1½ år. Det är inte ovanligt att föräldrarna börjar komma till oss då och säga att deras barn inte får sova så länge, för då kan barnet inte somna på kvällen. Men just vid den här åldern så börjar barnet medvetet kunna hålla sig vaket. Innan så bara somnar det när det är trött. Familjen kan då hamna i ganska tråkiga konflikter. Barnet får då inte sova tillräckligt på dagarna, vilket innebära att dygnssömnen blir kortare.

      Även om jag inte hört talas om det förrut, så är det väl rimligt att barnet då även kan hålla sig vaket om det vaknar mitt i natten. Och det är nog det nu råkat ut för, skulle jag tro.

      Något liknande händer när barnen är nya på min avdelning. Det verkar som om småbarn har sömncykler på ca 30 minuter, så det är lätt att de då kommer upp till ytan och vaknar. Innan barnet är tillräckligt tryggt, kan det vara svårt att få det att somna om. För att få in barnet i en rutin att fortsätta att sova, måste jag finnas till hands för att söva om. Och det måste ske innan barnet vaknat för mycket. Kan jag då börja söva om och få barnet att känna att det är OK att gå in i sömnen igen, brukar det ge med sig. Efter några veckor vaknar det inte till längre.

      Det här är ett problem för mig just nu, då jag har så pass stora barn på avdelningen att de faktiskt inte ska sova. Vi går då upp med dom barnen och lämnar de mindre i vilrummet. Det här har gjort att jag inte har kunnat hjälpa de små till att sova över de där 30 minuterna. Det finns ett par barn som jag skulle vilja ägna mig åt, men det hinns alltså inte med.

      Ser jag till mina egna barn, så var det en ren olyckshändelse när mitt första barn somnade på kvällen. Vi kunde inte söva henne alls, inte ens efter 1½. Hon somnade när vi gjorde det.

      Men båda våra barn har lega mellan oss till det som blivit drygt 2 år. Jag ska säga också att det är fyra år mellan dom. Och även om de då har haft perioder då de sovit oroligt, har vi lugnt legat kvar och visat att nu ska vi sova. Det gjorde att båda två somnade om. Jag kan säga att det var guldvärt på lördagmorgonen!

      Jag kan verkligen förstå om hela familjen lider av det här. Och visst är det ohållbart. Att inte låta folk sova är en erkänd tortyrmetod! Och det är inte bra för en växande liten hjärna. Men som Jesper Juul sa inte ett TV-program: barn vet ofta vad de har lust till, men inte alltid vad de har behov av.

      Kanske är det så att ni ska pröva att ha sonen hos er i sängen. Då finns ni redan där och ligger ni lågt, så att säga, så kanske han till slut landar i att ni faktiskt ska sova på natten.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: