RSS

Stora barngrupper och sjuka barn

14 Dec

Stora barngrupper på dagis gör ingen glad. Och tydligen blir vi inte friskare heller. Snarast så blir vi sjukare, enligt ett TT-meddelande på DN.

Tanken har slagit mig tidigare. Tänk om smittspridningen ökar ju fler barn som visstas på samma avdelning och på samma dagis? Tänk om det är så att det var färre sjuka barn i början av 90-talet, innan krisen då vi tvingades acceptera att det inte längre fanns någon norm för hur många barn man fick klämma in på en avdelning och innan föräldrarna kände sig tvingade att lämna in sina sjuka barn innan de frisknat till någorlunda?

Tyvärr säger uppgifterna i DN inte mycket om det. Istället meddelar man att att man i Västra Götland ändå fått ner smittsiffrorna genom att utbilda personalen i hygien.

Om nu det är de stora barngrupperna som är orsaken till den ökade smittspridningen, varför då inte åtgärda det?

Det här undrar en förskollärare som just varit hemma med en envis förkylning och som både före och efter haft sjuknärvaro på jobbet. Både min kropp och vi som jobbar på dagis för en ojämn kamp mot alla förkylningsvirus.

Advertisements
 
2 kommentarer

Publicerat av på 14 december 2010 i Jobbet, Stora barngrupper

 

Etiketter: , , , ,

2 svar till “Stora barngrupper och sjuka barn

  1. Birgit Sjölander

    14 december 2010 at 23:05

    Som vanligt dålig journalistik. Är den dåliga hygienen som ger smitta eller är det de stora barngrupper? Det framgår nämligen inte av artiklen.
    Jag har en egen erfarenhet från 80 talet när min son var på dagis och hade fått sin 4de magsjuka inom 2 månader. Då jag inte längre trodde att det var något som ”just gick” började jag själv undersöka saken. Det visade sig att den stackarn som städade var också tvungen att laga frukost till barnen. Dessvärre var städningen av toiletterna det sista hon gjorde innan hon började med frukost. På företagsläkarsidan hade man gjort flera svalgodligar som givetvis var normala, men jag gav mig inte. Efter att man ändrade rutinerna upphörde smittan. Men i stället för den dåliga ledningen pekades städerskan ut som den skyldige, hon hade enorm tidspress på sig att klara sina uppgifter. Varför är det så svårt att bekänner sig skyldig? Människor är mycket mer benägen att förlåta när man medger sin skuld än förneka och peka på någon annan.

     
    • Maths

      15 december 2010 at 18:33

      Visste är det dålig journalistik! Jag undrade faktiskt hur DN och TT har tänkt här. Själv blir jag nyfiken på kopplingen mellan storleken på barngruppen och smittspridningen. För visst är det så, att tussar man ihop många människor så får ju virus och bakterier fler värdar att hoppa mellan. Och min upplevelse är det det ändå var mindre i början av 90-talet. Ändå gick jag som vikarie då och kom just när det var som mest sjukt. På den tiden kunde man fortfarande säga att förkylningarna kom när man var inne mycket på vintern. Nu kommer de snoriga näsorna två veckor efter att vi öppnat efter sommarstängningen.

      En intressant historia du har. Intressant också att man inte kunde hitta något vid provtagningar, trots att sjukdomarna försvann när man lade om rutinerna. Men prover säger bara att det inte har hittat något, inte att det inte finns något. Så är det idag också. Men idag skulle smittskyddsläkaren gripa in och automatiskt förbjuda det mesta. 😉 Och även idag skulle städerskan få skit, skulle jag tro. Hon hade väl kunnat tänkas brutit mot någon form av hygienregel.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: