RSS

Det är min bokstav!

17 Sep

Vi börjar nu få så stora barn på avdelningen. Två har blivit tre år och alla andra är över två. Så det blir en hel del prat, dialoger och samtal om ditten och datten. Det kan bli om matematik också, faktiskt.

Ganska ofta har vi knäckebröd och mjölk till mellis. Det går att göra lite intressantare mackor i bland. När jag läste till förskollärare, var det en kurskamrat som berättade att hon lärt sig bokstäverna med kaviar på mackor. Så jag har börjat ”rita” på brödet. Det kan bli olika geometriska former, men också bokstäver.

– Ska vi göra din bokstav på mackan?

Jodå, det vill barnen gärna. Och det går lika bra med mjukost som med kaviar. Barnen tycker det är kul att få just sin bokstav på mackan. Det är ju lite speciellt när man har ett eget märke.

Idag satt vi och tittade ut genom fönstret vid mellis. Ett av barnen pekar och säger

Bild på en skata

En ensam skata satt på en gren fick sedan sällskap: 1+1=2

– Titta, en fågel!

På en kal gren satt en ensam skata.

– Det är en skata, sa jag. Den är svart och vit.
– Det är en sån där, säger barnet och vänder sig om och pekar på en bild av en skata på väggen.
– Nu kom en fågel till, säger det efter en stund.

Utan att titta efter säger jag

– Hur många fåglar är det nu då?
– Tre, säger några barn.
– Nja, säger jag lite tvekande.
– Här sitter en fågel, säger jag för att förklara. Jag tar ett finger och ”sätter” det upprätt på en mjölkförpackning.
– Och här kommer en till, säger jag och låter ett finger från andra handen ”landa” bredvid den första. Hur många fåglar är det då?

Några av barnen skiner nu upp i ett igenkännande leende. För nu ser de.

– Två!
– Just det!

Vi hade haft lite enkel matematik med addition!

En stund senare är vi i hallen där vi har en klocka. Ett av barnen börjar prata om hur mycket klockan är. Men jag håller inte med och vill försöka mig på en enkel förklaring.

– Titta här, säger jag och pekar på siffrorna på klockan. Här är en etta och där en tvåa. Och så tre, fyra, fem och sex …
– Det är min bokstav! utbrister barnet.
– Din bokstav? undrar jag.

Så inser jag att vi har pratat om bokstäver tidigare och barnet känner inte till skillnaden mellan siffror och bokstäver. Vad barnet hade förstått var, att trean var så många år h*n var. När så mamma kom för att hämta, så försökte h*n visa med fingrarna hur siffran ser ut.

Jag får väl vid något senare tillfälle försöka komma in på det där med vad siffrorna på klockan står för. Men den här gången var den här upptäckten stor nog.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 17 september 2010 i Jobbet, Matematik, pedagogik

 

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: