RSS

Psykologer i Göteborg reagerar på stora barngrupper

06 Jul

Barngruppernas storlek har för inte så länge sedan varit på tapeten. För andra gången i sommar larmar nu psykologer om den ökande storleken på barngrupperna på dagis. Den här gången är det psykologer från Göteborg som ger en beskrivning av läget.

Hög ljudnivå, allmän oroa och stressymtom i barngrupperna; chefer och personal tänjer sig själva till bristningsgränsen; vuxnas stressymtom och deras känslor av otillräcklighet och maktlöshet som sedan förs över på barnen; vuxna, som trots höga ambitioner, får svårt att se och möta barns behov. Det är ingen vacker bild. Och som de skriver: alla vänjer sig långsamt vid en allt sämre miljö, både för barn och vuxna.

Grunden för lärande

I ett samhälle som byggs upp på att det finns barnomsorg till de barn vars föräldrar jobbar, där måste den mänskliga kvalitén vara hög för att barnen ska utvecklas optimalt, anser jag. Och den kvalitén mäts i trygghet och anknytning, i avspända mänskliga möten!

I uppropet beskrivs de grundläggande förutsättningarna för lärande så här.

”Utöver mat, skydd och fysisk omvårdnad behöver barn också mänsklig kontakt och hjälp att känna sig trygga för att utvecklas normalt. Det är i relation till trygga vuxna som grunderna för känslomässig reglering, impulskontroll, empati och social kompetens utvecklas.

Små barn behöver ha få kontaktytor och stabila relationer för att kunna utveckla språk, självförtroende och självkänsla, vilket i sin tur utgör grunden för all fortsatt inlärning. Barn som inte får tillräcklig spegling, bekräftelse och vägledning under sina första levnadsår får bestående och oåterkalleliga psykosomatiska skador.

Långvarig utebliven eller inadekvat respons på barnets signaler leder till otrygghet och därmed stress och förhöjda kortisolhalter. När kortisolet ökar, hämmas samtidigt immunförsvar, avslappningsförmåga samt kognitiv, emotionell och social utveckling. För de mindre barnen kan förhöjda kortisolhalter leda till permanenta skador som omintetgör möjligheter till normal utveckling.”

Dum av stress

Man blir faktiskt dum av att vara stressad! Man blir säkert också dum av att inte bli sedd och speglad på ett positivt sätt. Och det gäller även barn.

”Barn som får sina behov tillgodosedda har större möjligheter att klara av skolans och därefter samhällets krav. Det vi ser i dagens skola är en växande grupp elever som inte klarar kraven eller når målen, ofta beroende på sämre utvecklad förmåga till just känslomässig reglering, impulskontroll, empati och social kompetens, vilket grundläggs i relation till trygga vuxna under småbarnsåren.”

Det gäller med andra ord att välja sina föräldrar noga. Dagis, om den fungerar som det är tänkt, kan kompensera för en sämre anknytning i hemmet. Men utan tillräckliga resurser lämnas de barn som får sämre stöd hemma i sticket. De barn som har det tillräckligt bra hemma, klara sig naturligvis bättre.

Och hur kan en stressad personal klara av att ge barnen trygghet? Det är en omänsklig uppgift.

Vem kan förändra?

Vem ska man skylla på? Vem ska man vända sig till för att få någon ändring?

”Den negativa utveckling vi beskriver är ingen tillfällighet, utan resultatet av en nedrustning som pågått i decennier, där barn och arbete med barn successivt har nedprioriterats både ekonomiskt och statusmässigt.”

Barnomsorg och skola regleras i lagar och drivs med kommunala medel. Så ansvaret för styrningen får väl anses ligga på politikerna. Det är de som måste fatta vettiga beslut och skjuta till de pengar som behövs för att verksamheten ska kunna hjälpa barnen och eleverna.

Vi får nog även anse de så kallade experter som beslutsfattarna anlitar för att få någon form av vetenskaplig auktoritet och legitimitet för sina beslut, som delaktiga. Vilka budskap fram för experterna?

Och beslutet att ytterligare skolifiera den så kallade förskolan, alltså dagis, är inte ett steg i rätt riktning, anser jag. Lika lite som det gynnar verksamheten att de ekonomiska förutsättningarna är undermåliga och att man nu har pressat ut all luft ur systemet.

Även i det här uppropet föreslår man en generell anmälningsplikt för personal när det råder missförhållanden. Men jag undrar, vem skulle våga göra en anmälan? Det är den egna verksamheten man slår mot. Redan idag finns det mekanismer som gör att det är nästan omöjligt att påvisa brister i det man gör.

Jag vet inte hur många som har reagerat på det här uppropet. Göteborgs Posten gjorde det liksom SVT och bloggen Pedagogikpolitik. Och hur reagerar politiker och forskare inom pedagogiken?

Creative Commons License
Psykologer i Göteborg reagerar på stora barngrupper by Maths Göthe is licensed under a Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported License.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 06 juli 2010 i Jobbet, Stora barngrupper

 

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: