RSS

Vårpromenad i skogen

15 Apr

Idag hade jag min grupp på fem barn, alla är en bit över 2 år, och som vanligt gick vi till skogen. Det var första gången vi gick dit, bara vi, sedan våren kom. Vi har ju varit i skogen med hela gruppen tidigare i vecken, men när det bara är den lilla gruppen gör vi lite andra saker.

Precis som när vi gick med hela gruppen, kunde man se att barnen hade blivit vana vid det program vi kört under vintern. De upprepade nämligen allt det vi brukat gör utan att jag gjorde någonting.

Först stod de och stirrade lite på en bergvägg där det funnits jättestora istappar. Det var rätt bergvägg, men istapparna var ju bort! Barnen var lite förvånade. Längre fram brukade vi klättra upp en bit och åka kana ner. Men nu fanns där ingen snö. Ändå klättrade flera av barnen upp för att sedan hasa sig ner på rumpan. När de klättrade upp grävde deras stövlar och händer upp en del jord, så vi kunde känna hur den luktade. De verkade känna igen de olika ställena trots att det nu ser så annorlunda ut mot när snön låg tjock.

Men sedan lät jag utflykten ta en lite annan riktning. Jag kände att barnen gick lätt och var sugna på att gå. Istället för att klättra vidare uppåt, så ledde jag barnen längre in i skogen. Vi gick på slingrande stigar längs ett litet kärr. Barnen höll ihop och vi väntade på de som kom lite efter. Det har vi kört hårt med i vinter.

Mitt mål var det stora kärret. Där håller just nu grodorna på att para sig. Vi kom fram från skogssidan och när vi närmade oss dök grodorna ner i vattnet. Barnen hann inte se dem. Men vi stod en stund och då dök de upp, en efter en. Det tog ett stund innan barnen faktiskt såg, för först var det bara ögonen kom upp över vattenytan. Men när barnen såg att det fanns något levande i vattnet tyckte de att det var spännande.

Vi satt där en stund och bara tittade. Jag frågade om det kunde höra något. Ett barn tyckte att det hörde en helikopter. Men det var faktiskt grodorna som lät.

När vi suttit en stund gick vi tillbaka genom skogen. Bofinkar och koltrastar kom i vår väg. Vår vandring gick bokstavlingen över stock och sten. Och så var vi tillbaka i vårt vanliga område, det som ligger intill dagis. På vägen hade flera av barnen plockat på sig några trevliga pinnar.

Några utav barnen som kom lite efter, stannade plötsligt och tittade på något. Jag ropade på dem att komma, men de tyckte att jag skulle komma och se vad de hade hittat. Och på en sten var det någon som hade målat bokstäver! Det här intersserade barnen. Måla på sten! Det var som om de förstod att detta inte tillhörde skogen, egentligen.

Innan vi kom ut ur skogen, så fick barnen åka kanan igen. Som sagt, den här gången utan snö. Och längst ner hittade det första barnet: rådjursbajs. Han ropade att han hittat rådjursbajs och försökte få de andra att förstå att de skulle vara försiktiga.

Så var vi ute ur skogen och nere på parkvägen som går precis utanför dagis. Där träffade vi de yngre kompisarna, vilka också var på väg tillbaka.

Barnen verkade nöjda med promenaden. Vi hade sett en hel del spännande saker och bara att gå i skogen nu när det inte fanns någon snö var en intressant upplevelse. De hade också gått väldigt bra och fort. Inga större stopp någonstans. Men nu kunde man se att de var lite trötta. Så det var skönt att komma tillbaka till dagis för lunch och vila.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 april 2010 i Jobbet

 

Etiketter: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: