RSS

Fritt, gratis och öppet i datorvärlden

20 Feb

I veckan har jag introducerat OpenOffice för en arbetskamrat. Efter att ha fått virus på sin dator och blivit tvungen att installera om Windows, hade hon inget kontorsprogram. Och nu behövde hon skriva en text och saknade alltså verktyg för det. Jag tipsade om det fria och helt gratis alternativet OpenOffice. Installationen gick bra och hon hade inga problem med att komma igång med sitt skrivande. Men är något så bra verkligen helt gratis? Finns det inte någon hake?

Att något kunde vara gratis, var tydligen lite svårt att förstå. Och när jag började prata om att OpenOffice inte bara har priset gratis, utan att det också licensen fri och öppen källkod, då hade jag tappat min arbetskamrat. Plötsligt förstod jag hur lite folk vet inte bara om operativsystem och webbläsare, utan också om licenser och priser för sånt som har med datorer att göra. Jag har nu levt i den fria och öppna världen i så många år att jag tar den för lika självklar som den kommersiella sidan.

När jag köpte min första dator 1996 lärde jag mig att det fanns tre sorters program. Först fanns det program som man fick gå till affären för att köpa. Det handlade om spel, men också operativsystem, bildbehandlingsprogram, kontorsprogram med mera. Sedan fanns det shareware som man kunde hitta på internet. Här var man tvungen att efter 30 dagar betala utvecklaren en slant om man ville ha det kvar. Sist var det freeware, program som var helt gratis och som man också tanka ner från nätet.

Men 2003 dök jag in i Linuxvärlden. Och det var något helt annat. Här var programmen inte bara gratis, de var också fria och öppna. Det såg jag inte i början, det jag såg var att jag kunde göra som jag ville, leka och experimentera.

Pris och licens

För att förstå det här måste vi skilja på vissa saker. Dels har vi alltså priset. Vi måste betala för att få något. Det här gör vi när vi köper operativsystemet Windows, kontorpaketet Microsoft Office, bildbehandlingsprogrammet Photoshop, spelet World of Warcraft etc. Och det spelar ingen roll om vi går till en butik eller handlar på nätet. Dels har vi en licens. Den brukar dyka upp under installationen och talar om för oss vilka skyldigheter vi har och i vilken mån tillverkaren tar på sig något ansvar. Licensen, eller EULA:n (”end-user license agreements”), brukar vara väldigt lång och något som de flesta aldrig läser.

Men licensen är intressant, för den talar om för oss att vi egentligen inte äger det program som vi just har köpt och installerat. Det är fortfarande företaget som sålt produkten till oss som gör det. Vi får alltså inte göra vad vi vill med det. Vill vi inte ha programmet ska vi skicka tillbaka det till företaget. Du har alltså köpt programmet, men äger det inte.

Att saker kostar och att vi inte äger våra datorprogram har vi vant oss vid. Men så har det inte alltid varit. Det är få som idag vet att det här är något som dök upp under slutet av 1970-talet och tog fart på 80-talet med bland andra företagen Apple och Microsoft. Från början var det folk som studerade på universitet som utvecklade kod och de valde att stänga andra ute från den forskning som de själva hade utfört. Man skapade företag kring de program man hade utvecklat.

Vad som hände var att utvecklare av datorprogram började hävda att de kunde sätta en copyright på den kod som de hade skrivit. Tanken var att koden hade samma status som t ex text och musik. Konsekvensen blev att man stängde andra ute från att se koden och att använda sig av den i sitt eget skapande. Naturligtvis handlade det om pengar. Den person som skapat koden eller det företag som ”ägde” koden hade alla rättigheter till den och kunde sälja rätten att använda programmet.

Befria koden

Men det här ledde till att unga utvecklare inte hade möjlighet att öva och fördjupa sina kunskaper. De fick helt enkelt inte tillgång till den kod de behövde för att kunna utveckla program. Så i slutet av 80-talet kom det en reaktion på vågen av copyright. Man började tala om copyleft, alltså att man lämnade koden öppen. Andra skulle kunna få möjligheten att mecka och bygga vidare på det som redan fanns.

I den här andan uppstod så GNU-projeket och några år senare även Linux. De människor som drev den här utvecklingen ville ha frihet och öppenhet. De ville också ge andra samma möjlighet som de själva ville ha. Därför skapades det en ny typ av licens, GPL (GNU General Public License). Den här licensen bygger på fyra friheter.

  1. Friheten att använda programvaran i valfritt syfte.
  2. Friheten att undersöka programmet för att förstå hur det fungerar och använda dessa kunskaper i egna syften.
  3. Friheten att fritt få vidaredistribuera kopior för att hjälpa andra.
  4. Friheten att förbättra programmet, anpassa det till egna krav och distribuera förbättringarna så att andra kan dra nytta av modifieringarna.

Det här innebär något mer än att programmet är gratis. Det skulle kunna beskrivas som yttrandefrihet eller som forskningens frihet.

Man kan naturligtvis sälja ett program som är under GPL-licens, GPL säger inget om något pris, men man kan aldrig förbjuda andra att använda sig av koden. Levererar man ett program som har GPL-licens så är man tvingad att också tillhandahålla källkoden till programmet. Det här gör att dessa program för det mesta inte kostar någonting att använda. Och du har fullständiga rättigheter till det programmet, förutom att du inte får stänga in källkoden till programmet.

En mer total rättighet ger BSD-licensen. Den ger dig även rätt att skapa sluten kod från en som är öppen.

Och det här gäller allt från operativsystem till enskilda program. Allt som har en GPL- eller BSD-licens är fritt och öppet.

Det innebär att när jag i veckan även gav min arbetskamrat en CD-skiva med operativsystem Ubuntu på, så begick jag inget licensbrott. Jag hade min fulla rätt att göra så. Det är nog snarast så att Ubuntu uppskattar att jag sprider deras operativsystem på det sättet. Det hade jag inte kunnat göra med en skiva med Microsoft Windows på.

Gemensam utveckling

Det här sättet att förhålla sig till licensen skapar också lite speciella sätt att skapa program. Det kan vara så att det är en ensam utvecklare som sitter för sig själv och skapar. Men i de större projekten handlar det istället om en stor gemenskap. Det gäller allt från olika operativsystem som bygger på Linux till enskilda program.

Man hittar även företag som driver öppen källkod. Red Hat är ett sådant, Canonical som driver Ubuntu är ett annat. Dessutom sitter det många programmerare på olika företag världen över som bidrar med att skriva kod.

För operativsystemet Ubuntu finns det en liten kärna utav anställda som gör att det kan komma ut en ny version varje halvår. Men det finns en stor internationell gemenskap som på olika sätt bidrar till utvecklingen. Även Sverige har en egen gemenskap för Ubuntu.

Själva programmen skapas av programmerare och alla är inte det. Men det finns även annat som en gemenskap kan göra. För den svenska delen kan det handla om att översätta program och deras hjälpavsnitt. Men det kan också handla om att hjälpa andra som är nya eller som har stött på något problem. Har man lärt sig lite om hur saker fungerar och löst några egna problem, kan man hjälpa och stödja andra.

På det här sättet blir t ex Ubuntu en gemensam angelägenhet för många. Och vem som helst kan vara med och bidra på något sätt.

Inte bara Linux

Fri och öppen källkod är något som man fram för allt förknippar med Linuxvärlden. Hela den världen är ett uttryck för hela den tanken. Själv använder jag Ubuntu på min bärbara dator. Ubuntu finns även med som ett av två operativsystem på min andra dator och jag ska fram över ha även ha två operativsystem på den tredje.

Redan direkt efter installationen av Ubuntu har jag tillgång till ett kvalificerat bildbehandlingsprogram (GIMP), en hel kontossvit (OpenOffice), mediaspelare (Totem och Rythmbox) och den näst mest använda webbläsaren i hela världen (Firefox). Jag kan sedan direkt från skrivbordet installera mängder med fria och öppna program, som inte kostar mig någonting. Det finns dessutom oftast flera alternativ till ett program, så är jag inte nöjd prövar jag ett annat.

Men det är inte begränsat till Linux. Det handlar om en allmän inställning till hur man skapar datorprogram. Några skulle säga att det är ett nytt sätt att se på äganderätt. Hela det här tänket går alldeles utmärkt att använda även i Windowsvärlden. Ännu har det inte slagit igenom, men alternativen till de kommerciella programmen finns. Det gäller bara att hitta dem. I länkarna här nedan kan du hitta några platser där du kan få tips bra program.

Vi ska inte heller glömma bort de stora programmen inom öppen källkod: Firefox och OpenOffice. Båda dessa program finns även i versioner för Windows och är fullgoda alternativ till de som brukar följa med datorer när man köper dem.

Dessutom drivs en majoritet av alla webbservrar i världen av webbservern Apache, som är öppen källkod. Och många av de mailservrar som finns använder också något program med öppen källkod.

Läs- och programtips

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 20 februari 2010 i Dator

 

Etiketter: , , ,

2 svar till “Fritt, gratis och öppet i datorvärlden

  1. BosseWeb

    21 februari 2010 at 16:22

    Eller kan man göra som jag. Samla på sej en massa tips om bra gratisprogram och dla md sej av dem, helt gratis, förståss!

     
    • Maths

      21 februari 2010 at 18:24

      Gratis eller freeware är en sak, men det här går utöver det. För gratis kan vara stängt och slutet. Man kan inte kolla vad programmet egentligen gör. Därför kunde vissa freeware innehålla skadlig kod, vilket man kom på redan under slutet av 90-talet. Bland dina gratisprogram hittar man också sådana med fri och öppen källkod. Så fortsätt samla!

      Kolla lathunds lista och Open source as alternative om du kan hitta några fler.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: