RSS

Vem ringer vi först?

07 Nov

Är det verkligen så att vi ringer mamma först när det händer barnet något, istället för att ringa pappa? Jag har inte tänkt på det. Men det skulle inte förvåna mig. För enligt normen i Svergie är det fortfarande kvinnan som uppfostrar. Kvinnan har fortfarande monopol på att ”kunna” något om barn och ses väl lite som den första och viktigaste vårdnashavaren.

Men jag tycker ändå att jag kan se en lite förrändring under de senaste 10 åren. Papporna har blivit mer delaktiga. De både hämtar och lämnar barnen i större utsträckning. De får dock ungefär lika mycket skit nu som då för hur de har klätt på barnen innan de lämnar ungen. Där är skämten legio.

Papporna kommer också allt oftare på föräldramöten. Det var inte så många som gjorde det förr, vilket ganska väl speglade att det var kvinnan som var den huvudsakliga vårdnashavaren. Nu kan det ibland vara fler pappor som kommer. I alla fall på de möten jag har ordnat.

Kanske skulle jag mera medvetet gå in för att vända mig till papporna när det gäller barns kläder och ringa när det har hänt något eller om barnet blivit sjukt under dagen? Kanske har jag lättare att komma till tals med papporna än vad mina kvinnliga kollegor har? Det senare beror kanske på att mina kollegor är lite mer ”traditionella” i sitt könsrollstänk.

Om sedan pappan ringer upp mamman, är väl lite deras ensak, kan jag tycka. Men då har i alla fall jag visat att jag räknar med pappan som en av vårdnadshavarna.

Så tänk om jag konsekvent skulle ringa till pappan framöver? I praktiken kommer det sedan att handla om vem jag kan nå just då. Men pappan först!

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 07 november 2009 i Jobbet, könsroller, Samverkan

 

Etiketter: , , ,

2 svar till “Vem ringer vi först?

  1. nattensbibliotek

    07 november 2009 at 14:47

    Ja, gör det ring papporna först! Kul att du följde upp tråden! /Siri

     
    • Maths

      07 november 2009 at 17:29

      Jag hittade dig när jag taggsurfade i WordPress och ditt ämne är ju en del av mitt jobb som förskollärare. Dessutom tilltalar tanken mig att ge oss fäder en större roll. Kvinnor tar så lätt för givet att det är deras barn och ostracerar oss män med att vi inte kan något om barn. Det är ju fortfarande så som delar av den psykologiska litteraturen beskriver rollfördelningen. Men man blir ju bra på det man tränar på och det i livet man måste fixa på något sätt.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: