Det är intressant, det som har hänt under 2000-talet. På 8 år har även vi inom barnomsorgen blivit teknikberoende. Med det menar jag att verksamheten lutar sig så hårt mot datorer, att verksamheten nästan stannar av om datorn strular. Nu är det skrivaren som muppar sig och då haltar delar av verksamheten.
Vi ska ju dokumentera vår verksamhet och det gör vi med digitalabilder. Det går att föra över bilder från kameran till datorn, men inte att skriva ut dem. Datorn klagar över att det inte finns svart och gult i skrivaren. Men vi har precis bytt dessa patroner.
Vi ska planera och dokumentera i ord. Men filer skapade i ordbehandlingsprogrammet går inte att skriva ut. Det går att skriva ut texter skapade i det enkla programmet Antekningar, men inte mer, för då hänger sig programmet. Man blir tvungen att köra trefingrarsgreppen för att död programmet.
Så idag satt jag och snackade med IT-enheten. Vi har en sådan kvar. Den verkar inte vara outsourcad ännu. Men någon lösning blev det inte. Så folk står där och stampar otåligt för att få saker gjorda.
Tänk vad mycket enklare det var på 90-talet. Då var det papper, penna och bilder framkladdade på Extra Film. Det som tog längst tid var väl fotona, för man skickade väl inte in rullen förrän den var full, vilket tog ett par månader. Så visst, det tog längre tid då. Men det fanns inte någon teknik som kunde strula. Om nu inte kameran gick sönder.
Och tänk då så annorlunda det är nu!
Maths hörna 