RSS

Är påskpyssel pedagogik?

08 Apr

Den här veckan är det påskvecka. Så också på dagis. Nu fick inte vi någon påsklunch, men ungarna fick påskpyssla. Och jag undrar lite varför alltid detta pysslande? Nu är det väl främst två saker som lockar fram det där traditionella pysslandet: påsk och jul. Men vad är pyssel, egentligen? Finns det någon pedagogisk tanke bakom eller gör man det bara av tradition?

Det som nu kallas förskola i lagtexterna och som har sina rötter i tiden före daghemmen, har alltid omhuldat just pysslandet. Jag minns själv när jag gick på lekskola på 60-talet. Även där var det en del pyssel. Det blev löpare och bonader med tomtar och kycklingar. Hur mycket jag kunde göra själv minns jag inte, men hem kom det.

Har någon tänkt till på vad barnen egentligen lär sig på att två gånger om året göra traditionellt pyssel? Var finns den pedagogiska tanken?

Nu är det inte så enkelt som att det inte finns någon större mening med det där. När jag gick på förskollärarutbildningen kom frågan om vad barnen lärde sig på en gymnastiklektion upp. Om vi bara gjorde ett par enkla övningar, kunde vi motivera övningarna med en lång lista på vad barnen ”lärde” sig. Trots att det var en lektion med rörelse, kunde man även se att barnen även borde lära sig annat. Så en sådan lista borde man kunna göra även för ett påskpyssel.

Men nu har vi en lång tradition av skapande och pyssel på förskolan och det lär väl bestå. Men det är lite andra vindar som blåser och frågan är då hur det kommer att gå med pysslet? Får man in språk-, matematik-, läs- och skrivutveckling i det också? Kan också pysslet stå för andra värden än de som makthavarna nu vill ska genomsyra vår verksamhet?

Idag fick i alla fall våra barn göra varsin påskkyckling. Barnen är mellan 1 och lite drygt 3 år. Fröken hade gjort en mall i gul kartong. Man kunde nästan se att det var en kyckling. Sedan fick barnen själva sätta på ögon och fjädrar med lite klister. Vi var överens om att det var barnen som skulle utföra det, så inga korrigeringar av det barnen gjorde. Ögonen fick hamna där barnen ville och det kunde vara flera stycken. Därför blev kycklingarna mycket personliga.

Men det häftigaste var en flicka som hade satt ögonen längst ner på kycklingen. Jag funderade på hur hon hade tänkt, så jag frågade vad hon gjorde. Hennes svar var: ”En orm”.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 08 april 2009 i Jobbet

 

Etiketter: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: