RSS

Den goda datorleken – normer och könsroller

25 Mar

Vad har datorn för värde på dagis? Har den någon plats alls? På många avdelningar har man under 2000-talet rullat in datorer bara för att det ska vara så nu. Men hur reagerar personalen, som vanligen är kvinnor med lågt intresse för datorer, på det här? I en artikel i Pedagogiskt magasin 1/09 hittar jag artikeln Den goda datorleken som tar upp den här frågan. Hela tidskriften finns att läsa som e-magasin direkt i webbläsaren.

Det artikeln tar upp tycker jag handlar om vilka normer och könsroller som finns på dagis. Normen i denna kvinnliga värld heter lek, kreativitet och skapande. Kreativitet är här det samma som skapande, d v s pyssel, målande, pärlplattor etc. Omhuldad är också den s k fria leken där barn ska leka rollekar, helst kunna klä ut sig och gärna leka teater.

Något som är intressant är att något så kreativt och skapande som träslöjd inte får plats inom den här ramen. Det finns få kvinnor som självmant öppnar upp ett snickarrum. Snickra har lite för mycket av ”manligt” över sig. Så det här med kreativitet är inte heltäckande på något sätt. Det är skapande med ”kvinnliga” förtecken som gäller. För visst är det en ”kvinnlig” värld med ”kvinnliga” normer och preferenser?

Likadant med andra kreativa sysselsättningar som teknik och konstruktion. Inte heller det här identifierar sig kvinnor med och följaktligen blir det svårt att få in det i verksamheten. Och här kommer även datorn in. Än så länge klassas den lätt som något ”manligt” som inte passar in, något som är svårt och som man inte kan se några möjligheter med.

Leken är det föredragna pedagogiska metoden på dagis. Men datorn uppfattas inte om lek, konstigt nog. Och ändå är det många som leker vid datorn. Inte bara de som spelar datorspel, utan även på andra sätt. Men det beror på hur man definierar lek. När man lär sig hantera datorn har man först en period där man lär sig hur man gör vissa saker. För att komma vidare måste man sedan ”leka” med tekniken, undersöka den. Inte för att man måste utan för att just leka. Själv har jag lekt i hundratals timmar när jag lärt mig hur datorn fungerar. Leken blir här mera en sinnesstämning och ett sätt att utforska än den lek som kvinnor ofta vill se att barnen utövar.

Ser man sedan till den pedagogiska nytta av datorer så har den många fördelar. Den passar nämligen väldigt bra som intellektuell stimulans. De lek-och-lär-program som nämns i artikeln är utmärkta exempel. Här kan nämligen barnen på ett interaktivt sätt ”leka” med det som kommit att bli allt viktigare även inom barnomsorgen: nämligen läsa, skriva och räkna. Det är alltså inte ett lättsamt ”tidsfördriv” barnen ägnar sig. Deras hjärnor jobbar hårt med att förstå det som finns där på skärmen. De får datorvana samtidigt som de sysslar med svenska och matematik.

Om man vill utnyttja datorn till en variant av mer traditionellt skapande, så finns det möjlighet till att skapa digitala bilder. Man kan även ha enkel bildbehandling för de lite större barnen. Eller för att citera artikeln:

”Om datorn blir ett redskap för skapande, dokumentation, fantasi och kreativitet kan den stödja nya former för barns lek och lärande i förskolan.”

Sedan finns det också ”sociala” fördelar. Alla kan ju inte sitta och styra vid datorn samtidigt. Alltså måste man ha någon form av kösystem, där barnen lär sig att vänta på sin tur. Nu har jag inte haft någon dator på avdelningen på många år, men på det förra stället jag jobbade på fanns det. Då stod det i början många barn runt omkring och tittade på, kommenterade och lärde sig av vad de andra barnen gjorde. Man kunde också hjälpas åt. Det blev en väldigt social aktivitet. När nyhetens behag var över blev det inte någon större trängsel vid datorhörnen. Alla som ville hade fått pröva och så blev datorn en del i hela utbudet av aktiviteter som barnen fritt kunde välja mellan.

Men antagligen kommer det här att förändras inom 10 – 20 år. För de flickor som växer upp nu lär sig också hantera datorer. Så när de kommer ut och börjar jobba inom barnomsorgen, är datorn en mer naturlig del av det dagliga livet. Men till dess behöver nog personalen på dagis ta chansen att lära sig den nya tekniken, reflektera över de normer och värden som finns på avdelningen. Hur ser kvinnornas normer ut och vilken syn har de på könsroller?

Och här börjar det brännas. För nu kommer vi lite djupare och närmare den egna huden, än när vi pratar om att flickor kanske inte ska ha rosa kläder.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 mars 2009 i Jobbet, könsroller, pedagogik

 

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: