RSS

Vad gör vi i skogen?

22 Mar

Jag har under den senaste veckan haft ett par diskussioner med folk om vad vi på dagis egentligen utnyttjar skogen till. Varför ska vi över huvud taget gå till skogen med barnen? Finns det någon djupare mening eller pedagogisk baktanke?

Själv har jag nu i 7 år tagit våra 2-åringar till skogen. Hur det kan gå till har jag beskrivit i ett annat inlägg. Mina tankar har kommit att cirkla kring två saker: samvaro och naturen.

Dels är det något socialt, något vi gör tillsammans. För 2-åringar är det här ett äventyr! Vi får en gemensam upplevelse och vi sitter där och äter vår matsäck och snackar. Matsäcken känns ibland som det som barnen själva uppskattar mest av allt. Och ju mer verbala de blir, desto mer blir det ett tillfälla att bara sitta och prata.

Dels ska skogen vara skogen. Det finns så mycket att prata om, om man bara har lite kunskaper om djur och natur. När man har förstått vad som kan tänkas intressera små barn, finns det flera saker att lyfta fram, saker som förhöjer upplevelsen. Det här är väl också det som ligger närmast traditionell pedagogik och skola. Vi kan lära barnen lite om skogen och livet där. Men grunden är upplevelsen och det barn eller vuxna väljer att fokusera på. Det är de här sakerna och upplevelserna som vi ska sätta namn på. En del skulle se det som språkträning, men det är att förenkla det hela och förringa andra och kanske viktigare dimensioner i det som händer.

Det är inte alls många år sedan jag verkligen såg hur intresserade små barn är av små kryp. Myror och spindlar, snäckor och sniglar, flugor och getingar. Lyft på en sten eller stock i skogen och du har mängder att titta på och prata om! Men det gäller att du har lite kunskaper. Men även fåglar, harar, rådjur (och rådjursbajs) och ekorrar är intressanta. Alla kan de bidra med ett ord och en upplevelse. Gå med barnen på upptäcktsfärd!

När jag började inom barnomsorgen för 20 år sedan, jobbade jag i en del av stan som hade nära till stora skogsområden. Varje dagis hade sin egen naturruta som man gick till en gång i veckan. Vad gjorde man där? Barnen lekte, i övrigt ingenting. Man använde naturen som lekplats. Och det är väl inte illa så, för naturen är en fantastisk plats att klättra och att få röra sig på ett underlag som ger motoriska utmaningar av olika slag. Men det var inte något socialt, för barnen lekte själva. Det var heller inte naturkunskap eftersom ingen vuxen lyfte fram något av det som fanns där. Nej, det var en lekpark.

Ett annat sätt att se på naturen är att man går dit för att plocka med sig saker som man sedan kan skapa något med. Skogen som förråd av konstnärsmaterial. Man tar med sig kottar och pinnar, löv och barkbitar. Och visst, det kan man väl göra. Men vad lär sig barnen? Hur utökar man deras upplevelse av naturen?

Det senaste är att man ska använda skogen och det som finns där för att lära sig att räkna. Nu pratar vi pedagogik. Men vi pratar också skola, inte dagis/förskola. Ut och räkna kottar med barnen, sortera och titta efter olika former. Jag vet inte om det här innebär att vi kommit framåt i utvecklingen, men det speglar i alla fall en förändring. Men vad säger det om naturen? Vore det inte bättre om man fram för allt tog fasta på läroplanens mål kring naturen när man ändå är på plats i den? Man behöver inte krysta fram räkneexempel, de kan komma ändå.

I ingen av dessa tre fall behöver man någon större kunskap om själva naturen. Det hela blir väldigt lättköpt. Barnen får inte heller några speciella upplevelser av naturen. Leka, skapa och räkna kan man göra inne eller på gården. Det unika med naturupplevelsen och skogsutflykten försvinner.

Och visst, för att kunna göra något annat behöver man ju två saker som sällan finns på ett dagis: kunskap om naturen och om vad som faktiskt intresserar små barn. Här skulle man behöva några kompetenshöjare. Så ta tag i några böcker och lär dig de fåglar som finns just där ni är. Läs något om kretskopp, näringskedjor m m i naturen så att ni kan börja se sammanhanget där djuren och växterna lever. Och var uppmärksamma på vad som fångar barnens intresse och vilken nivå dina förklaringar bör ligga på.

Sedan måste det hela förpackas på rätt sätt. Det får inte blir en tråkig biologilektion! Ni är på upptäcktsfärd, där du som vuxen är guide. Det ska vara en trevlig gemensam upplevelse som barnen ska längta till.

Creative Commons License
Det här verket av Maths Göthe är licensierat under Creative Commons Erkännande-Dela Lika 2.5 Sverige License.

Advertisements
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 mars 2009 i Jobbet, pedagogik

 

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: