RSS

Börjar snart på ny arbetsplats

14 Mar

I veckan har jag både skrivit på en uppsägning från min nuvarande arbetsplats och ett anställningsavtal på min kommande. Jag har gått ut till föräldrarna med att jag kommer att sluta. Återstår bara det som kanske kommer att bli svårast: att tala om det för barnen.

För hur talar man på ett bra sätt om för 1- och 2-åringar att deras fröken, som bara är en självklar del av deras vardag, ska börja på ett annat dagis? Före jul hade de en kompis som flyttade, så det är väl den upplevelse som ligger närmast och som kan vara modell för min egen flytt. Sedan är det ett barn som nyligen gått över till den andra avdelningen. Den flytten innebar ju inte att barnet helt försvann, eftersom de kan träffas på gården.

Det får inte heller bli så att man skapar en onödig separationsångest. Barnen har knutit ann till mig olika mycket, så min betydelse varierar. Men hur undviker man så mycket som möjligt av de där jobbigaste avskedskänslorna? Att det blir ledsamt ändå är nog troligt. Hur lång tid tar det innan de små barnen förstår att deras fröken ska sluta? Eller att fröken faktiskt har slutat? Barn i den här åldern har inte någon utvecklad tidsuppfattning.

Och det här gäller ju inte bara barnen jag har just nu på min avdelning. För nästan alla barnen inne på stora avdelningen har gått hos mig. Men där är relationen inte av samma intensitet längre, eftersom de har sina fröknar.

Allt det här kanske går hur bra som helst, men just nu undrar jag. Kanske är det bara min egen separationsångest? Jag har ett arbetssätt där skapande och upprätthållande av relationer är helt grundläggande. Det har både en pedagogisk och en rent mänskligt grund. Vi är alla sociala varelser och behöver goda relationer med folk omkring oss för att må bra och utvecklas. Så nu när jag slutar, är det många relationer jag bryter upp från. Och det känns även i mig eftersom jag har använt mig själv som pedagogiskt redskap. Jag har så många härliga relationer till så många underbara ungar!

Nu tror jag inte på något sätt att jag är oersättlig på något sätt, men jag tänker ändå att det är skönt när barn slipper en ständig omsättning på personal på dagis. Och nu finns mina två arbetskamrater kvar och de har både goda ögon och stora hjärtan.

Jag säger också hej då till en arbetsplats jag haft i 7½ år! Det är det längsta jag varit på något ställe i hela mitt liv. Jag har liksom hunnit rota mig. Allt känns invant. Och det är en av anledningarna till att jag nu behöver flyttar på mig. Det är så lätt att man slår på autopiloten. Nu ska jag starta och bygga upp en ny avdelning, vilket är en utmaning.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 mars 2009 i Jobbet

 

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: