RSS

Invänjningens andra dag

28 Jan

Den här andra dagen har varit ganska lik den första, åtminstone på ett yttre plan. Men andra dagen är inte en början, utan nu är vi inne i en process. Den processen kommer att leda barnet in i gruppen av nya kamrater och fröknar. Ännu ett par dagar är föräldern med, vilket gör att barnet kan observera sin nya omgivning från en trygg punkt.

I den förra modellen för invänjning, den på tre veckor, så hade jag nu försökt att få kontakt med barnet. Det jag gör nu är att gå vägen genom föräldern. Lyckas vi skapa en god kontakt så brukar det spilla över på barnet. Barn är väldigt lyhörd för stämningar och därför är stämningen viktig för att nå fram. Inte så att vi struntar i barnet, men vi tvingar oss inte på eftersom det är föräldern som ska leda in barnet på avdelningen.

Idag har våra ”gamla” barn bidragit till den goda stämningen. De har lekt helt fantastiskt bra. Fokuserat och intensivt, men ändå lugnt. Efter vilan gick jag till kontoret en stund och när jag kom tillbaka var alla barnen uppe och igång. Men det som slog mig var att det var nästan tyst. Så brukar det inte vara. Jag fick lov att se mig omkring. Och då upptäckte jag att alla var upptagna med något intressant. Det här känner naturligtvis det nya barnet. Man kan också se att det har varit mer uppenbart intresserade av de andra barnen.

Barn brukar ha väldigt lätt för att få kontakt med andra barn. Det finns liksom alltid en lust att leka och skapa kontakter. Men jag har upplevt att barn är lite olika när det gäller hur lätt de tar kontakt. De mest extrema ytterligheterna är dels de barn som direkt kastar sig, för att inte säga armbågar sig, in där de andra barnen leker, dels de som smyger lite i utkanten under lång tid innan de till slut kliver fram och likt blommor slår ut i lek med sina kompisar. Under min tid på den här avdelningen har jag bara upplevt ett par barn som av olika anledningar inte blommat ut för än de kommit upp i treårsåldern och alltså lämnat mig.

Även kring alla rutinerna har det känts som om vår lilla nya kamrat har blivit mer införstådd med vad som händer här hos oss. Det tar även ut svängarna lite mer över hela avdelningen och upptäcker de leksaker vi har.

Imorgon måste jag komma ihåg att påminna föräldern om familjecollaget. Vi ber alltid föräldrarna att ta med några fotografier av barnet och dess närmst nära och kära. Föräldrarna får sedan sitta och klistra bilderna på ett färgat A4-pappar. När det är klart plastar vi in resultatet. Idag, när de många har digitalkamera, får vi även collage skapade i datorn och utskrivna där hemma. Vi är inte unika på något sätt. Det här är något som har varit spritt sedan mitten av 90-talet.

Förr satte vi upp collaget på väggen med häftmassa, men barnen drog bara ner dem. Så nu sätter vi istället ett snöre i ena hörnet och med det kan vi hänga upp den på en krock, där barnen får plocka ner det. De här collagen är på många sätt viktiga för barnet och dess identitet. Men mest av allt har jag sett det användas när barnet har varit ledset i början. Då kan det stå och titta på mamma och pappa en stund. Men även kompisarna kommer att titta och upptäcka kompisarnas familjer.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 januari 2009 i Jobbet

 

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: