I en studie från Friedrich Schiller Universitetet i Jena, Tyskland, tar man upp hur man kan jobba med barns fördomar. Och deras slutsats verkar vara att man ska jobba med den mänskliga naturen och barns egen utveckling. Det vill säga: det finns ett period då det öppnas ett fönster där det är lättare att ta upp sådana här frågor.

“Approximately at the age of three to four years children start to prefer children of the same sex, and later the same ethnic group or nationality,” Prof. Dr. Andreas Beelmann of the Friedrich Schiller University Jena (Germany) states. This is part of an entirely normal personality development, the director of the Institute for Psychology explains. “It only gets problematic when the more positive evaluation of the own social group, which is adopted automatically in the course of identity formation, at some point reverts into bias and discrimination against others,” Beelmann continues.

Jag har själv kunnat konstatera att barn verkar få någon form av inre bild av vad de båda könen står för när de har passerat 3 års ålder. Det brukar hända när de har lämnat småbarnsavdelningen och kommit in i syskongruppen. Där dyker prinsarna och prinsessorna upp. Så som fröken på småbarnsavdelning finns det inte mycket att göra med den här delen av läroplanen.

Och ska man tro den här studien, är det bäst att försöka jobba med barnens stereotyper och fördomar mellan 5 och 7 års ålder. Då jobbar man med naturen, inte mot den. Även om min erfarenhet är att då står stereotyperna i sin fullaste blom, så är tydligen en vändning på väg då.

According to this, the development of prejudice increases steadily at pre-school age and reaches its highest level between five and seven years of age. With increasing age this development is reversed and the prejudices decline. “This reflects normal cognitive development of children,“ Prof. Beelmann explains. “At first they adopt the social categories from their social environment, mainly the parents. Then they start to build up their own social identity according to social groups, before they finally learn to differentiate and individual evaluations of others will prevail over stereotypes.” Therefore the psychologists reckon this age is the ideal time to start well-designed prevention programmes against prejudice. “Prevention starting at that age supports the normal course of development,“ Beelmann says.

En kritisk faktor är att barnen kommer i kontakt med andra än det egna könet och den egna sociala gruppen. Barnen behöver få positiva erfarenheter av de andra, de man kan få fördomar mot. Och går det inte, då kan det hjälpa med att läsa och diskutera.

As the new study and the experience of the Jena psychologists with their prevention programme so far show, the prejudices are strongly diminished at primary school age, when children get in touch with members of so-called social out groups like, for instance children of a different nationality or skin colour. “This also works when they don’t even get in touch with real people but learn it instead via books or told stories.” But at the same time the primary school age is a critical time for prejudices to consolidate. “If there is no or only a few contact to members of social out groups, there is no personal experience to be made and generalising negative evaluations stick longer.”

Det låter lite som om det här fram för allt är något man kan jobba med bland 6-åringrna. Alltså i övergången mellan dagis och skola. Risken är väl att det hamnar mellan stolarna då, men det borde inte vara omöjligt.

Men det finns saker vi kan göra både före, under och efter den perioden: nämligen vara allmänt toleranta! Att alltså själva vara bra förebilder.

Tolerance on the other hand could be encouraged at any age. The psychologists’ “prescription“: As many diverse contacts to individuals belonging to different social groups as possible. “People who can identify with many groups will be less inclined to make sweeping generalisations in the evaluation of individuals belonging to different social groups or even to discriminate against them,” Prof. Beelmann says.

Plötsligt känns det som om det skulle kunna bli lite enklare att jobba med avsnitten i läroplanen om könsroller och det mångkulturella.

Jag kan tänka mig att man inte ska behandla barn allt för stereotypt när de är små. För får de möta förståelse och inte behöver känna sig mer begränsade än andra, då finns det en bra grund att stå på. Sedan kan man ta ett mera grundligt tag i problemet när de blivit så pass gamla att man kan prata och diskutera med dem.

Hur man mera konkret ska kunna ta sig ann problemet, får man väl ta sig en funderar kring. Men jag tror ändå att det största jobbet har man med sig själv och sina egna fördomar. Kommer man tillrätta med dem, så är man en bit på väg.

iPhone-generationen är lyckligt ovetande om hur deras telefoner framställs. De ser bara den glassiga ytan, den häftiga produkten och att alla har andra har den.

Men i artikel i New York Times beskrivs det hur arbetarna i Kina har det. Hur det är på de fabriker där iPhone, iPad och andra produkter från Apple produceras. Här talar vi arbetsvillkor som ingen svensk skulle acceptera!

En devis som möter de anställda på en fabrik, lyder så här.

“Work hard on the job today or work hard to find a job tomorrow.”

Det kanske säger en del. Eller?

In the last decade, Apple has become one of the mightiest, richest and most successful companies in the world, in part by mastering global manufacturing. Apple and its high-technology peers — as well as dozens of other American industries — have achieved a pace of innovation nearly unmatched in modern history.

However, the workers assembling iPhones, iPads and other devices often labor in harsh conditions, according to employees inside those plants, worker advocates and documents published by companies themselves. Problems are as varied as onerous work environments and serious — sometimes deadly — safety problems.

Det sker olyckor och folk tar livet av sig. Och även om Apple har fått varningar om att det inte står rätt till, så gör de ingenting.

“If Apple was warned, and didn’t act, that’s reprehensible,” said Nicholas Ashford, a former chairman of the National Advisory Committee on Occupational Safety and Health, a group that advises the United States Labor Department. “But what’s morally repugnant in one country is accepted business practices in another, and companies take advantage of that.”

Apple is not the only electronics company doing business within a troubling supply system. Bleak working conditions have been documented at factories manufacturing products for Dell, Hewlett-Packard, I.B.M., Lenovo, Motorola, Nokia, Sony, Toshiba and others.

Det är, som sagt, även andra som inte bryr sig om hur deras produkter kommer till.

“Apple never cared about anything other than increasing product quality and decreasing production cost,” said Li Mingqi, who until April worked in management at Foxconn Technology, one of Apple’s most important manufacturing partners. Mr. Li, who is suing Foxconn over his dismissal, helped manage the Chengdu factory where the explosion occurred.

“Workers’ welfare has nothing to do with their interests,” he said.

Det är så här som ohämmad kapitalism fungerar. Men folk i ibland annat Sverige ser bara till om produkten är billig eller inte. Och i Apples fall att den även är hypad och inne.

Apple typically asks suppliers to specify how much every part costs, how many workers are needed and the size of their salaries. Executives want to know every financial detail. Afterward, Apple calculates how much it will pay for a part. Most suppliers are allowed only the slimmest of profits.

So suppliers often try to cut corners, replace expensive chemicals with less costly alternatives, or push their employees to work faster and longer, according to people at those companies.

“The only way you make money working for Apple is figuring out how to do things more efficiently or cheaper,” said an executive at one company that helped bring the iPad to market. “And then they’ll come back the next year, and force a 10 percent price cut.”

“If half of iPhones were malfunctioning, do you think Apple would let it go on for four years?” the executive asked.

Synd att man inte får veta hur andra IT_företag producerar sina produkter, för då skulle man kunna ställa krav på att de har justa förhållanden för sina arbetare. De skulle kunna skapas ett slags Fairetrade får IT-produkter.

“And right now, customers care more about a new iPhone than working conditions in China.”

Nu känns det bara som att Apples produkter, det köper man bara inte!

En artikel om det här i Expressen.

Jag orkar inte skriva så mycket om det, men fundera på det här citatet från Chef & Ledarskap.

– Det var på en skolutvecklingskonferens som jag förstod hur mycket jobb det var med introduktionen, det visste jag inte innan jag anställde henne. Det kommer självklart att ta otroligt mycket tid från min sida – tid som jag i dag inte har. Så det känns väldigt övermäktigt.

Hon ångrar inte rekryteringen, säger att det är en duktig tjej och som hon har stark tilltro till.

– Men hade jag varit lite osäker, och vetat vad jag vet i dag, då hade jag kanske tvekat och valt någon som inte var nyexad.

Samtidigt skyggar hon för tanken, menar att det vore tråkigt om man börjar tänka att jag hinner inte anställa en nyexaminerad.

Är det ingen med verklighetsförankring som har bidragit till den nya skollagen? Hur ska det gå för de få som nu vågar sig på en utbildning? Jag menar, det kommer att behövas folk!

Nej, gör om och gör rätt!

Man stod och valde mellan Suse Linux och Ubuntu, men valde alltså den senare. Med lite hjälp kunde man konfigurera sin egen variant av Ubuntu, Hubuntu.

I Hudiksvalls kommun har man köpt egna datorer som kostar knappt 3 000 kronor och får därmed hälften så höga totalkostnader jämfört med grannkommunen Söderhamn.

Barn- och utbildningsförvaltningen i Söderhamn får betala en hyra på cirka 4 000 kronor per år och dator vilket ger en kostnad på närmare 12 000 kronor på tre år. Det kan jämföras med Hudiksvalls kostnad som uppgår till mindre än hälften när driftskostnaden är inkluderad.

Förutom att det blir billigare att köpa datorer jämfört med ett leasingavtal har Hudiksvall kunnat pressa priset genom att välja kostnadsfria program och operativsystem. I dagsläget är det 500 elever på kommunens högstadieskola och gymnasieskola som försetts med en bärbar Linuxdator och fler är på gång.

Men man har inte bara tjänat pengar på inköp, eftersom man slipper dyra licenser för programvara. Mycket av supporten har försvunnit och eleverna själva kan installera om sin dator. Vilket också sänker kostnaderna ytterligare.

– Hela idén bygger på att eleven själv ska kunna hantera ominstallationen av datorn om så behövs. Så nu har vi en system där vi, när vi vill bota om, kopplar upp datorn mot ett speciellt uttag på respektive skola och trycker F12 för omboot, berättar Lars Furubom.

– Trots att antalet datorer var betydligt färre var kravet på support mycket högre då. Vi kommer i slutändan att göra en besparingar på sjusiffriga belopp där vi omfördelar från att ha haft sex sju elever per dator till varsin dator inom samma budget, säger Lars Furubom.

Vi har ännu inte fått höra vad eleverna säger, men så här långt verkar det ändå vara en god affär för Hudiksvall! Ett så kallat incitament så gott som något.

Man kan också nämna att den spanska regionen Extremadura också har sin egen variant av Linux, Linex. Men där utgår man från Debian, den distribution som Ubuntu i sin tur bygger på. Nu ska man där rulla ut 40.000 datorer!

Vågar vi hoppas att även andra kommuner i Sverige än Hudiksvall nu följer efter? De behöver bara vara lite ekonomiskt sinnade och lite okonventionella för att vara svenskar.

”Fler små barn och ett förstärkt pedagogiskt uppdrag i förskolan är två förklaringar till att efterfrågan på förskollärare väntas bli starkare. Antalet förskollärare beräknas öka från dagens 65 000 till drygt 78 000 år 2020. SKL konstaterar att behovet av förskollärare redan i dag är stort, särkilt i storstäderna där det är stark konkurrens om arbetskraften.” (Lärarnas Nyheter)

”Den hetaste arbetsmarknaden för både förskollärare och grundskollärare väntas i storstadsområdena, eftersom det är där barnkullarna växer.

SKL påtalar att det behövs flera insatser för att klara det framtida behovet av lärare och förskollärare. Det handlar bland annat om att öka antalet utbildningsplatser, att marknadsföra yrkena och att göra dem mer attraktiva.

– Att kunna locka människor med rätt kompetens att börja jobba i välfärdssektorn är avgörande för kvaliteten på välfärden, säger Håkan Sörman, VD på Sveriges Kommuner och Landsting.” (Lärarnas Nyheter)

Ja, hur gör man dagis till en attraktiv arbetsplats? Kan man tänka sig att det blir både bättre arbetsvillkor och lite högre lön? Nu är det ju inte facket eller protesterande lärare som uttalar sig. Det här är fakta från SCB. Hur ska man kunna leverera tjänster om man inte ser till att det finns folk?

Om tre år är min dotter klar med sin utbildning till förskollärare. Vilket guldläge hon kommer att ha! Bara politikerna fått upp ögonen och bytt fot om finansieringen av verksamheten. Kanske även medborgarna har fått upp ögonen? För det är deras välfärd det handlar om.

På DN och SvD kan man läsa om läget inom vård och äldreomsorg, där läget på många sätt är akut.

Enligt Pia Arndorff kan onsdagens prognos vara viktig för vårdanställda, just för att SCB är en utomstående part:

– Jag hoppas att det har en stor betydelse. Nu har det kommit från en part som inte är en intressepart, och de säger ”så här ser framtiden ut”.

Men Pia Arndorff påpekar att låga löner inte är det enda som får unga att söka andra utbildningar.

– När dessutom arbetstiderna blir sämre och sämre så är det inget som lockar dagens ungdomar. Vilket är synd för det är väldiogt roliga och utvecklande yrken. (DN)

SCBs rapport hittar man på deras hemsida.